Pusselbitar

Det är inte okej att fortfarande ha matkoma en och en halv timma man har ätit. Fast gott, ja det var det. Ibland blir det helt enkelt lite (mycket) för mycket. Sådant som händer! Kroppen tar inte stryk av det – tvärt om. (Hoppas jag?) Känns inte som att jag kommer vara speciellt hungrig till nästa mål dock. "Innan-jobbet-målet". Men då får jag väl äta den mängd jag känner är rätt just då. 

Det är när sådant här inträffar som jag är glad att jag inte har ett matschema att följa. Men så kom jag samtidigt på att det är när man följer ett matschema sådant här faktiskt inte händer. Då har man sina mängder att följa – som man vet är rätt. Men nu, ja nu äter jag mig proppmätt istället, men jag får ändå "välja" om jag vill äta lite mindre kvällsmål då middagen blev större än vanligt. Jag är tudelad med det där angående matschema! Men eftersom jag 9/10 gånger klarar mig exemplariskt ändå så tror jag att jag kan fortsätta som jag gör. 

 

 

Det känns som jag håller på att explodera. Inte pga av matkoman – utan av tankar i detta läget! Eller så är det en blandning, jag vet inte. Ena dagen svävar jag på moln och tror att jag kommer att fixa detta med en klackspark medans ena dagen ser jag lixom ingen ände på det. Jag ser det fria och känner en längtan, men samtidigt så är jag så rädd att det fria kommer fortsätta att innebära massa tvång. För så var det förra gången jag var "fri". Men som sagt, då kanske jag inte var fri?

 

Friskhet för mig är när man val som man själv vill. Vill på riktigt lixom. Och om det nu innebär träning tre gånger om dagen för att man faktiskt tycker att det är kul eller om det innebär att ligga med en chipspåse och kolla film spelar ingen roll. Så länge man gör det av rätt anledning! Hoppas ni förstår vad jag menar. 

 

Är rädd att inte finna någon balans. 

 

Men nu ska jag bli frisk. Inte bara normalviktig. Ska få alla bitar att falla på plats och inte en enda bit ska få saknas. Ska finna den där pusselbiten som alltid har saknats någonstans. För den finns, det vet jag! 

 

 

När jag ätit för mycket så tycker jag det brukar hjälpa att försöka "acceptera läget. Inte heller tänka framåt, typ "när och hur mycket ska jag äta nästa gång?". Bara släppa de tankarna och helt enkelt äta nästa gång när jag blivit hungrig, för man blir hungrig igen! Oftast mycket snabbare än vad man tror.

Helt rätt inställning med det sista du skrev. Men du måste upp i vikt för att dör bästa förutsättning kunna tänka normalt, kunna leva friare (alltså dessa dagar du känner att du blir mätt ändå äta som dy ska för att du behöver det och för att du vill ju inte vara kvar i detta sakta maket men också för att det är bara en känsla. Alla har mer och mindre aptit och mättnad från dag till dag men det betyder inte att vi rusar upp i vikt för det och vi behöver ännu mer, vara mätta jämt och ligga på plus för vi har inte råd att hoppa eller att dra in på måltider som friska för vi har inga depåer att ta från.) och inte skada kroppen, organen, hjärtat, hjärnan och skelettet som tar massa stryk. Vi måste äta mer både du och jag och jag har precis ökat på ännu mer. As jobbigt men nödvändigt för jag vill inte vara kvar i detta, det går för sakta och det är farligt. Det kommer inte gå fort men jag tänker inte gå i månader och enbart gå upp något kilo, det funkar inte.

Hoppas du inte tar mig fel nu, känner bara igen mig. Det är en fälla. Gör tvärtom, som de som verkligen vågar och har blivit friska. Lägg på ännu mer! Du behöver så mkt mer än di tror! Och det kommer bara göra dig gott i slutändan <3

Åh du är så vacker, dina ögon ler, och ju mer du tar hand om dig själv, och ju bättre du äter o ökar i vikt, detso mer kommer det att stråla om dig! Det vackraste sitter på insidan, och när vi är rädda om oss själva, ju mer vi vågar leva-desto mer kommer skönheten att skina i genom! Och för var bild på dig man ser, tycker jag mig se mer o mer av den skönhet o värme som skiner igenom. Den bilden jag fått av att följa dina ord! Det kommer bli bra, jah tror på dig!

Matkoma är sådär kul, men så blir det i bland. Man får försöka hålla sig målen ändå, som min så kloke KP säger, även om du inte är hungrig mu, så får vi äta i förebyggande syfte

Önskar dig en underbar helg!

Jag känner verkligen igen mig i vissa delar här, om hur det ibland känns super och ibland skit. Och allt annat.

Hade kunnat skriva massvis men jag lyckas inte formulera det så kort och enkelt, tack för en grym blogg. Inspirerande och betydelsefull :)