Igår fick jag klara order om hur jag ska göra när beslutsångesten sätter in. Försöker följa dessa riktlinjer så gott jag kan. Men jag lyckas inte. Så nu sitter jag här och tankarna går på mer högvarv än någonsin. Är inte duktig på detta vill jag lova. 

Beslutet handlar om morgondagen. Och hon blev stum och chockad när jag sa att jag hade grubblat på detta en vecka. Jag förstår henne, för det är verkligen inte normalt. Och det handlar ju förtusan inte om liv och död. Nej, snarare om mattider och planering. Orkar-inte-detta.

Har egentligen tre alternativ att välja bland. Men vilket ska jag välja? Det som rör om i skallen till 100%? Det som jag mår bäst av? Eller det som är oärligt för både mig och andra? 

Det alternativet jag mår bäst av är egentligen inte fel. Bara enklast. Och egentligen vill jag inte välja det – då det faktiskt inte är det rätta i slutendan. Det är att skjuta upp problemet. 

 

Ett beslut ska tas i allafall. Utan att fråga någon annan. Idag orkar jag inget sånt här bara. Är inte på humör. Årstiden påminner bara om massa dåligt och jag har ingen ork till någonting. Vill bara stanna inne, isolera mig och bestämma allt själv. För det brukar gå bra då, tycker jag. 

 

Nu ska jag sätta igång med lunchen innan jag ska åka och jobba.