Livstecken

Längesedan jag skrev här! Har hänt mycket sedan jag kikade in här sist.
Jag kom till en vändpunkt i livet. En vändpunkt där jag insåg att jag faktiskt inte kunde ha en så pass låg vikt längre som jag faktiskt har. Det tjänar inget till. Jag mår inte bra av det och det gör ingen annan heller. Orkade inte med helvetet längre helt enkelt.
Ja skrev som sagt i förra inlägget att jag hade kontaktat en ätstörningsklinik. De ringde några dagar efter och sa att jag var välkommen på samtal så fort jag kunde då de tyckte att jag var "prio 1" för jag verkade så sjuk. Men jag tackade nej! För jag har bestämt mig att fixa detta på egen hand. I min egen takt! Och än så länge så tycker jag faktiskt att jag klarar mig utmärkt. Får jag bara äta den mat jag vill, när jag vill så håller tankarna sig undan.
Har heller inte vägt mig på en vecka nu, så vet inte riktigt hur det ligger till. Men jag känner min kropp väl och det känns som att det har börjat komma igång lite mer.
Anledningen till varför jag gav mig FAN på att fixa detta nu och inte sen då? Jo.. så här ligger det till.
Hade jag gått ner ännu mer i vikt så hade jag blivit inlagd. Vilket hade resulterat till näringsdrycker, tvång, övervakande, ännu mer ångest, matschema och jaa.. allt det där! Jag VET att jag mår bättre när jag har en sundare vikt. Jag är heller inte rädd för att gå upp till den vikt jag hade i somras. (Som var normal). För jag ser bilder på mig själv från den tiden och baam va snygg jag var. Ja, jag kan faktiskt erkänna. Jag tycker att jag var snyggare då än vad jag är nu. MEN det är fortfarande svårt.. jag hade velat trycka på en knapp och sedan ha den vikten jag hade i somras.
Jag vet att det är tvåtydigt för jag har fortfarande problem med maten. Jag får panik när jag inte tränar. (Vilket jag inte gör nu). Jag räknar kalorier. Jag får panik om jag äter för många kcal/dag. Jag klarar inte av att äta vissa livsmedel. Jag har tvångstankar. Trots detta så vet jag ändå att jag måste/vill gå upp i vikt. Men när jag väl sitter där med maten framför mig så tar det lixom stopp.
Men det är ändå ett stort jävla steg på vägen att jag har bestämt mig. Och det på bara några veckor!
Ni får uppdatering inom de närmsta dagarna igen. Ta hand om er!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0