Väldans vad en dag går fort. Ändå var jag uppe i tid i morses! Men har även hunnit med en hel del när jag tänker efter. Efter födelsedagsfirandet med trumpetspelande, sång, godis och ljus så blev det en sommarfrukost på altanen. Sedan blev det premiärplockning i jordgubbslandet. Tyvärr kommer jag inte hinna plocka någon mer gång då jag åker hem till Alingsås i morgon bitti för massa jobb hela veckan. Annars brukar vi plocka varje eller varannan dag, så vi var väl igenkända när vi kom och skulle plocka idag. Stammisar in i märgen! 

 

En tanke slog mig förut när vi var och plocka jordgubbar. Hade det vart för ett årsedan så hade jag släppt på gränserna och ätit och njutit av precis så många jordgubbar jag velat ha. (Eller ja, jag hade egentligen inte ens behövt släppa på några gränser – bara äta den mängd som jag vart sugen på). Men hade jag släppt på alla mina gränser idag så vet jag att det hade slutat i träsket. Det hade helt enkelt inte gått. Jag vet att jag hade kommit in i något "passa på tänk" och skulle ha ätit tills jag bokstavligt talat kissade rött. 

Då var vi tillbaka till det där "antingen för mycket eller ingen ting alls". Den enda gången det finns ett mellanting när jag jag i förväg bestämmer mig för hur mycket jag får äta. Vet att detta är helknas, men det är bättre att köra på den metoden när man i förväg vet att det kommer sluta i kaos annars. Måste verkligen lära mig att lyssna på kroppjäveln istället! Och det blir alltid såhär med just frukt och bär.... suck. Men ja, de var i allafall väldigt goda ;)

 

Några kilo jordgubbar gick åt till den obligatoriska jordgubbstårtan. Så simpel, men så god. Dock höll jag mig till jordgubbar a lá naturella, men det är inte fyskam det heller. Har faktiskt aldrig vart speciellt förtjust i just tårtor. Tycker att det är lite för mastigt för min smak. Efterrätter ska vara enkla och lättsamma, då är de som godast! 

 

Nu beger vi oss mot Marstrand. Puss & Kram