Lite mer daltande bara...
Jag känner igen mig så väl i allt som du skriver; De små sakerna gör verkligen ingen skillnad alls, men de stora stegen är för stora att ta på egen hand. Egentligen borde jag prata med mina föräldrar så att jag eventuellt kan börja i KBT, för som fattig studerande har man ju inte så mycket pengar och behandlingar är dyra saker :/
Kram! <3
Det finns inga fel sätt egentligen om du äter mat hyfsat regelbundet och något varierat :) tänk mindre gör mer är ett bra råd från mig!
Hej tjejen!
Det är starkt att våga inse att man inte klarar allt på egen hand! Jag tror inte du ska vara rädd för att gå upp på "fel" sätt. Det är inte för sent att jobba med tex. "förbjudna" livsmedel, bara för att man når en normalvikt. Det kommer istället att vara lättare du kroppen och huvudet är i balans. kan vara svårt att jobba med tankarna i den situation du är i nu med din undervikt. Däremot går det ju snabbare att nå ett friskt liv om man jobbar med bägge delarna pparallelt, men huvudsaken är ju att du tar dig framåt och att du inte nöjer dig förrens både tankar och vikt är hälsosamma. Vad jag förstår känner du nu att du mest står och stampar...? Kanske är enda sättet att ta hjälp av andra för att stänga alla möjligheter för ätstörningen att fly undan det jobbiga. Du kan inte ta hjälp därifrån du fick hjälp förra gången du gick i behandling? Styrkekramar!
Det är väll det där att man aldrig blir redo... Det rätta tillfället kommer aldrig. Det är bara att börja helt enkelt. Allt man har svårt med, bara att beta av från listan, prova nytt, utmana. Alla skrämmande saker, små som stora, de är alla viktiga att testa. Jag är jätteimponerad av att du åker utomlands och jobbar! Men alla har ju svårt med olika saker i sin ätstörning. Du verkar ha det svårare med själva maten? Sånt där kan ju variera så mycket också. En period kan det vara tiderna som är problemet, sedan kanske man bryter dem en period, för att man blir "tvungen" av livet. Och sedan när pressen inte längre finns där så är chansen stor att man återvänder till det gamla trygga... Men som du skrivit många gånger "det ska göra ont". Allt som känns jobbigt och obehagligt, det är just dessa saker du ska göra! Och vad det är för saker för just dig, det vet ju bara du. Kram!
Är expert på det här att överanalysera saker och tänka för mkt men det leder ingen vart utan bara till att ekorrhjulet fortsätter snurra...och tänker man klokt så går det egentligen inte att gå upp på "fel" sätt för det som är fel att fortsätta vara i svält (även om man käkar ok så är ju kroppen i svält så länge man är underviktig...).
Det som gäller är ju, både för dig och mig, att bara tuta och köra. Ta hjälp av nd när du är på jobbet, det behövs! Jag är också kluven till dom men har nu ett lager i garderoben, för ska man gå i skolan/arbeta är det mkt lättare att ha dom till hands. För ska man bli frisk går det inte att tänka att jag tar lite mindre den måltiden och mer nästa, alla mål måste vara fullvärdiga! Sedan att det är jäkligt bra att kunna vara flexibel om det skulle diffa på en timme hit el dit men mängderna bör vara dom samma i af.
Hoppas att du inte tar illa upp nu och skriver nog lika mkt till dig som till mig själv faktiskt...
Bara kör nu Cecilia, släpp allt och kasta dig ut för stupet! Våga testa nytt, det som känns läskigt och obehagligt. När du är helt fri kan du äta hur mkt sushi, frukt och kesomackor du vill men just nu kanske du måste våga att testa ngt helt annat?!
Hoppas som sagt inte att jag låter för hård nu, vill bara att du ska våga och inte vara fast i skiten lika många år som mig. Läser jag mellan raderna vet jag att du kan, tror på dig!
Stor kram!
Då måste jag vara lite ful, jobbig och utmanande; vad är fel sätt och varför? Du ska upp i vikt, du vet om det och du vill det (även om det är läskigt. Det är inte behagligt att gå upp i vikt när man är på väg ur en ätstörning, hur man än gör det. Sen som sagt vad är fel och varför tycker du det? Är det friskt eller sjukt det du svarar på den frågan?
Är det fel att gå upp i vikt pga godis och sötsaker? Nej det är det ju inte så länge man äter regelbundet av vanlig mat så man inte får näringsbrister. Dessutom är det förbaskat gott att äta kakor. Är det fel att gå upp av sötsaker om man frågar ätstörningen? Oftast är det ju det, man ska ju inte leva på kex och choklad för det kan man ju inte göra sedan. Nähä, varför inte passa på att njuta? "Tänk om jag inte kan sluta äta godis och blir jättetjock?" Om du ska äta upp ett antal kilon genom att lägga till enbart kakor och godis så brukar man tröttna på det och det förlorar den där magiska auran det ibland kan få (tillsammans med det där läskiga som kretsar runt varje chokladbit) och det blir vanligt och suget försvinner eller minskar till vad som kan betraktas som normalt.
Är det fel att gå upp i vikt med hjälp av näringsdryck? Nej inte ett dugg, man kan ju se det som en medicin som man sätter in för ett medicinskt problem (undervikt) och som man sedan tar bort när problemet är borta. Tycker ätstörningen att det kan vara fel? Jodå absolut kan den det. Att hinka i sig massa kalorier som inte ens smakar gott eller mättar särskilt bra är ju förbannat onödigt om man ser det ur ett ätstört perspektiv. Men om man ser det som medicin är det ju en annan sak.
Är det fel att gå upp fort? Nej det är det ju inte. Då är det ju klart, färdigt och över och man behöver inte kämpa sig igenom det i evigheter. Lite som att rycka av ett plåster snabbt. Det är förbannat jobbigt och gör ont men det gör det en mycket kortare tid än om man segdrar. Tycker ättörningen att det är fel? Jajjamen, då hinner man ju inte vänja sig, psyket hinner inte med och hjälp och usch vad hemskt. Ja, det gör ont under tiden men jobbet att vänja sig vid en normalvikt kan påbörjas mycket snabbare och förhoppningsvis är man då också bekväm med sin normalvikt tidigare eftersom man "tjuvstartat" jämfört med om man går upp långsamt, långsamt.
Är det fel att gå upp långsamt? Nej för en del är det svårt att gå upp och dom får kämpa mycket för det och äta stora mängder mat under en längre tid och då är det så. För dom fungerar kanske inte plåstermetoden och då får det kanske ta lite längre tid för man ska ju inte behöva äta sig spyfärdig sex gånger om dagen, någon måtta får det vara på självplågandet=) Kan ätstörningen gynnas av det? Jodå den kan lätt ta alla sina chanser när man fortfarande är underviktig och kropp och knopp inte riktigt fungerar helt optimalt än så går det fr långsamt får man vara vaksam så att inte ätstörningen kommer och sticker sin långa nos när den inte hör hemma.
Summa.. det finns inget fel sätt, det finns olika sätt att se på det men så länge man når slutmålet spelar det inte så stor roll vilken väg man väljer.
