På ingång!

Kort och skönt pass. Och i morgon väntar ett ännu kortare. Men då är det ett pass som passar "mina" tider perfekt. Precis emellan alla målen. Jämför man förr så blir jag i dagsläget förbannad när jag känner att det blir för lite mat under dagarna. Som idag. Mår inte bra av det! Känner bara att jag stegar tillbaka. Men något som känns bra är att jag inte gör det medvetet, om ni förstår. Kan inte släppa allt jag har i händerna för att springa och äta stup i kvarten. Hinner tyvärr inte det i alla lägen. Och detta får mig även att inse att Nd´s är ett bra alternativ att ha med sig till tex jobbet. 
 
Alla i min omgivning känner att jag är på gång nu. De märker stor skillnad på min motivation. Nu gäller det bara att de börjar se skillnad på mina handlingar (och kroppsligt) med. Men det är just där jag ska få hjälp. Både från familj, KBT´n och mig själv. Många stöttepelare omkring mig, men det är fortfarande mig allt hänger på...
 
Två goda mellis jag har ätit i farten
Keso, yoghurt, vaniljpulver och massa bär.

När jag kom hem så möttes jag av ett gigantiskt paket i hallen. Pappa har vart och handlat en crosstrainer. Åh. Samtidigt som jag trivs bra med mitt träningsförbud (är en sjuhelvetes soffpotatis) så kände jag samtidigt en otrolig längtan efter att få börja bygga upp en stark kropp igen!! Men jag antar att den får stå oanvänd av mig ett tag till. Men jag kan inte låta bli att känna lite längtan trots allt...Ska se till att inte missbruka den i framtiden bara! Då åker den ut lika fort som den kom in ska jag lova er. Balaaaans, mina vänner. Den ska jag nog kunna finna tillslut. Gällande allt.
 
Kvällen spenderas hemma. Tv, massa mat och sällskap. Hoppas er dag har vart fin. Puss  & Kram


Kommentarer
Lina

Det knyter sig i magen då jag läser detta inlägget, dvs att din pappa köpt en crosstariner. Jag börjar nästan gråta för jag vet hur lätt det är att utveckla ett osunt förhållande till en sådan maskin. Alla varningslampor börjar blinka rött i mitt medvetande. Precis en sådan maskin gjorde mig inte bara mer ätstörd utan också ortorektisk. Jag ska försöka att inte skriva ett jättelångt inlägg om detta för det blir för känslosamt. Min relation till träning är minst sagt laddad. det är iaf en sådan maskin som bidragit till att jag rasade 15 kg i vikt de senaste året. Jag var uppe i normalvikt för 2 år sedan. Skulle börja träna för att bygga upp kroppen och började på gym. Till en början nöjde jag mig med en 15-20 min på crossen och styrketränade lite. Men jag tyckte ju att det var roligt så det blev mer och mer. Längre och längre och fler dagar i veckan. Jag fick riktiga träningskickar och kunde stå på den där maskinen i evigheter. Jag blev beroende. Om jag inte gick på gymmet och stod på den där jävla maskinen (ursäkta utrycket) fick jag ångest och kände att jag inte var värd att äta. eftersom det desssutom är en mycket energikrävande träningsforma så började jag gå ner i vikt igen. Det jag borde ha gjort var att fokusera på något lugnare som bygger upp kroppen. Cardioträning som corsstainer bryter ner kroppen. Det gick så långt så att jag trots väldig undervikt stod i timmar och tränade trots att hjärtat började slå konstigt. Jag var verkligen ute på djupt vatten. Aldrig trodde jag väl att det skulle bli så. Jag skulle ju bara träna lite grann då och då när jag började. Men det är som med ätstörningen, det blir väldigt lätt för mycket. man ska bara gå ner ett par kilo- sen drar det iväg. Har man det här allt eller inget tänket som många av oss har så är det väldigt lätt att man också blir träningsberoende. För min del ledde kaloriunderskottet inte bara till viktnedgång utan det jag blev ju också mer hungrig av att träna och fick väldigt hungersug och började hetsäta och spy. Så var jag inne i bulemiträsket också. Det var verkligen helt sjukt. Jag förstår inte att jag orkade. det läskiga var att jag blev så uppslukad av det att jag inte kunde sluta. Jag satt verkligen fast i skiten. Tillslut sa både mitt hjärta och kroppen ifrån. Det kändes vid några tillfällen som att hjärtat skulle stanna, jag fick ont i hela kroppen, började få migrän osv. Då insåg jag att jag var tvungen att göra en radikal förändring. Jag har tvingat mig själv till ett träningsförbud. Det har tagit emot men det är ändå det bästa jag kunnat göra. det är så lätt att man tror att man aldrig ska hamna i det, det trodde inte jag heller. Att träna när kroppen är underviktig är farligt som du redan vet. Jag tror att det är bättre att börja med någon annan typ av lugnare träningsform när man väl ska börja träna- gå på danspass, zumba, bodybalance, yoga osv. där är det rörelseglädje som är det viktiga och man bygger upp kroppens hållning. Att stå på en cross är otroligt "triggande" eftersom man gör det på egen hand och det är rätt monotomt. Är man på en dansklass eller yoga klass har man ju en instruktör. Fördelen med det är att man också lär sig andas rätt och koppla av. Det gör mycket för välbefinnandet och genom att lära sig yoga kan man lättare hantera stress i vardagen. Så mitt tips är att börja med någon sån typ av träning när du väl får och vill börja träna. Att ha en crosstrainer hemma verkar farligt. Jag blev ju beroende trots att den fanns på gymmet. skulle jag haft en hemma hade jag varit död vid det här laget. Jag önskar av hela mitt hjärta att du inte går i den fällan. Det finns så mycket bättre -och roligare träningsformer. Jag har haft kontakt med tjejer som haft samma osunda förhållande till crosstrainers- det är helt klart något visst med dem som gör att man lätt fastnar i det. Mitt mål var ju att bygga upp kroppen men jag har ju bara brytit ner den och mina ryggproblem har blivit värre. Hade min pappa eller mamma köpt en crosstariner hade jag bett dem lämna igen den för den kan beröva dig all sinnesfrid.

Svar: Åh, jag förstår verkligen att du blir upprörd när du läste att vi skaffat en sådan. Till hemmet dessutom – där den alltid är tillgänglig. Att en jävla träningsmaskin kan orsaka sådana starka känslor ändå. Huh.
Jag vet att det är lätt att överanvända en sådan grej! Vet att det lätt kan gå till styr. Och när man dessutom redan har en osund relation till mat och träning så kanske det inte gör saken bättre att ha den så nära till hands. Men jag vet att jag är stark nog i dagsläget för att låta den stå orörd av mig. Vill inget annat än att bli frisk. Och jag kommer inte använda den förens jag är stark nog att klara av det. Och då någon enstaka gång ibland så man inte blir beroende.

När jag väl börjar träna så kommer jag gå just till klasser. Dans mm. Vet att det är lättare att hålla träningen på en lagom nivå då. Och så är det så mycket roligare :)

Så du behöver inte oroa dig, men jag förstår hur du tycker och tänker :)
Cecilia

2012-11-21 @ 21:53:43


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0