Dessa höstar..

Gav hösten en ärlig chans idag. Vill tycka om hösten, det är en fin årstid. Men jag försökte – utan framgång. Om känslorna var stökiga tidigare så vet jag inte vad vi ska kalla alla känslor idag. Varenda jäkla höst blir det så här. Eller snarare varje vår och höst. Samma känslor dyker alltid upp, oavsett hur mycket jag än försöker att vända på steken för att försöka göra dagarna bra. Kan som sagt inte gå in i någon deppbubbla sex månader per år. Det är väl att slösa bort värdefull tid om nåt? 

Behöver något att se fram emot. Något att längta och drömma sig bort till. Är det kanske dags att boka in nästa resa redan nu mån tro? För att ljusa upp vardagen lite liksom. Fast nej.. först behöver jag jobba några timmar till i kiosken för att det ska kunna ske ;) Men drömma (och planera) kan man alltid göra!

 

 

Känns som det enda jag gör är att grubbla om dagarna. Jag undrar hur det känns att vakna upp, fördriva en dag, för att sedan gå och lägga sig – utan att ha tänkt på mat, tid, dåtid, framtid osv. Fan va skönt det måste kännas. Inga problem – bara leva dagen i stunden och ta allt som det kommer. Utan grubblandet! Men jag ska också få uppleva den dagen såsmåningom. Eller nej. När allt har lagt sig ska alla mina dagar se ut så. 

 

Har förvisso haft en rätt fin dag ändå. Promenad bland höstlöven, slippa-få-beslutsångets-lunch, fin vän och lite ärenden nere på stan. Nu väntar en lugn eftermiddag hemma. Och för att maxa höstpeppen så ska jag steka äpple till mellis med massa kanel. Det är gott det må jag lova.

 

Hoppas ni har det bra. Puss & Kram

jag tror man lägger krokben för sig själv när man, som så ofta sker, tänker sig livet utan ätstörning som problemfritt, även om jag förstår att du inte menar så rakt av. Men jag tror det finns extremt få människor som lever en dag utan tankar på dåtid och framtid och som har små ångesthål i vardagen, kanske är det cyniskt, kanske är det realistiskt. Men tänker man sig att allt blir bra bara sjukdomen är avklarad tror jag man bygger för besvikelse, tyvärr. (det är ju en fantastisk tanke). Hoppas grubblerierna avtar!

jag brukar också tänka jättelänge på vad jag sak äta till nästa måltid. Som att det skulle kunna bli jättefel. Därför brukar jag laga mat så det räcker till några måltider framöver, så jag slipper fundera varje gång. Kankse därför som frukosten är så härlig. Den är så lätt och göra i ordning eftersom jag nästan alltid äter samma sak, behöver inte planera den, och god är den också :)