Kvälssnack

Dagarna går som på räls här hemma. Ännu en dag har rullat förbi förbi. Och vad har man åstadkommit? Samma som de senaste dagarna – de senaste veckorna.. Räcker det? Jag vet inte. För stunden känns det så, men i långa loppet kanske det inte är tillräckligt. Fick mig dock ett chock (?!) i morses och är egentligen värd en rejäl jävla omgång med belöningsshopping. Men samtidigt så vet jag att siffrorna inte alltid är att lita på. 
Fast vadå att siffrorna inte alltid är att lita på? Jag har ju förtusan gjort ett svinbra jobb sedan jag kom på hemmaplan igen verkar det som. Hejja mig med andra ord! (Sträcker på ryggen)
 
Har så mycket olika tankar på hur jag ska utveckla mig själv och mitt mående. Nu gäller det bara att våga!! Våga sätta handling i alla spännande projekt och utmaningar jag har. Men det är just det som är mitt problem. Har upptäckt att jag är rätt duktig på att drömma mig bort och planera saker som ska utföras – utan att faktskt göra det. När tillfället väl är inne så gör jag det som är mest naturligt. Att gå den vanliga vägen och välja det som jag är van vid med andra ord. (Men bara att jag har insett att det är just ett problem är väl ett framsteg i sig?)
Åter igen. Gör man en sak under en lång tid, precis som att stå still på samma vikt för länge – så vänjer man sig. Svårt att bryta mönstret och håller sig till det trygga. Som åter igen bara är tryggt för tillfället men som håller kvar en i bubblan i långa loppet. 
 
Istället för att tänka ut en utmaning i stunden så ska jag istället bestämma mig för en tid och plats där den ska "utföras". Då är det inte lika lätt att man virrar iväg och ångrar sig i sista sekund som man lätt gör annars. Ja, utmaning+bestämt tid+bra sällskap+rätt omgivning. Sen är det klart!
 
 
Hur som. Blev en mysig fika på stan och nu är det snart dags för kvällsfika. Har haft en fin dag idag. Lite ensamtid, lite sällskap, god mat, vila, håll-i-gång.. En blandad kompott som passar mig alldeles utmärkt!
 
Hoppas även ni har haft de bra. Kram & Puss. 
 


Kommentarer
Lina

Du ska vara stolt för de framstag du gjort. samtidigt är det som du skriver viktigt att se vad man behöver jobba på. JAg känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver- om att drömma och tänka att man ska göra något, men sedan välja den enkla trygga vägen som man är van vid. Ibland funderar jag på om man bara skulle ta en vecka och göra allt precis tvärtemot- en vecka med utmaningar. Det blir en tuff vecka men tar man sig igenom den kanske man skulle känna att man gjort 1000 framsteg? Jag vet inte, har iaf funderat lite på det. Personligen kan jag ju iaf säga att jag utmanat mig för lite, jag har liksom dragit ner på takten för att det ska kännas ångestfritt. Men saken är ju den att det är inte ångestfritt att bli frisk. Och det är väl så att det man inte gör idag det får man dras med i framtiden.
Kämpa på fina du! Kram

2012-10-24 @ 10:12:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0