Haha det känns som jag har tusen saker jag vill dela med mig av. Det bara bubblar inom mig. (Inte bara i magen. höhö förlåt) Men jag vet liksom inte vart jag ska börja! 

Till att börja med så trodde jag aldrig att jag skulle klara av den här resan så bra som jag faktiskt har gjort. Innan jag åkte iväg så trodde jag verkligen att jag utmanade mig genom att flytta mattider fram och tillbaka lite, eller helt enkelt äta något som jag inte hade ätit på länge. Men jämför man de sakerna med de jag har gjort under resan så inser jag faktiskt att det där "utmaningarna" inte var utmaningar, alls. För fem öre. 

 

Jag tror att alla behöver komma ut från sin trygghetszon för att våga ta ett kliv framåt. Rättare sagt; ta ett kliv från det man tror är tryggt, men som egentligen bara håller en fast vid det som är fel. Den falska tryggheten kan man även kalla det. 

Livet handlar inte om att vakna, göra rutinmässiga saker, äta på samma tidpunkter och sedan gå och lägga sig för att sedan vakna och göra samma saker, igen – dag ut och dag in. 

Dock älskar jag rutiner och kommer alltid att behöva dem till viss del. Det är så jag fungerar och säkert många andra med. Det jag vill säga är att världen inte rasar samman om man inte alltid får exakt som man vill. Ibland måste man bara kunna glida med, utan att flippa ur. Det är så livet ser ut. 

 

Vad jag menar är; Man ska ha rutiner som man mår bra av – inte som man blir fängslad av. 

 

Under den här resan har jag tagit ett stort kliv från min trygghetszon och prövningarna har varit många. Listan kan göras lång, så vad jag har fixat under resan får ni i ett annat inlägg helt enkelt. 

 

Maten är i magen och nu ska jag roa mig med min bok innan jag ska på planet. Puss & Kram och glöm aldrig att ni kan komma dit ni vill, bara ni ger er tusan på det.