Halmstadtripp

Hej.

 

..och förlåt för lite frånvaro. (Eller ni kanske inte ens har saknat mig?) Vad vet jag. Det har i allafall varit ett rätt omtumlande dygn. Har fått kommentarer som har känts som en kniv i hjärtat. Kommentarer som på något sätt bevisar att de tjockiskänslor (förlåt) jag känner på något vis stämmer. 

Det gjorde rätt ont. Och jag blir hela tiden tillsagd att det finns två sidor av myntet och alltdå två olika sätt att tolka. Men när man får höra de där orden så ordagrant så är det förjävla svårt att tänka hur det egentligen skulle kunna vara menat.

 

Det tog liksom stopp där. Det jag känner är antagligen rätt. Med andra ord att det inte behövs mer.

Det räcker liksom här. Och så har jag känt ett bra tag nu! Och nu fick jag det dessutom kastat i fejjan på mig. Visst, det är en stor skillnad nu, jämfört med tre månader sedan. Det fattar väl jag med!!! (Och det ser väl jag med, bättre än någon). Men när man då har ett fett lång väg kvar att gå så känns det inte så kul att redan, på denna nivå höra något som sätter käppar i hjulet.

 

Alltså, tankarna sätter sprätt idag!

 

 

Gårdagen då? Hade världens mysigaste dag. Umgicks med min fina familj. Hälsade på hos Louise, åt middag ute och strosade i stan en stund. Ska ner till Halmstad i helgen igen. Ska sova där. Dock inte med min syster! Får en annan sovkompis breve mig istället. (Japp. Sådan sovkompis). Satan vilken mysig helg jag ska ha!! 

 

Får jag bara ihop pusslet när det gäller maten så kan jag nog lugna ner mig. Tur för mig att jag är öppen och vågar dela med mig! Nåja, en del i allafall! 

Hoppas ni får en fin onsdag. Kram. 

 

Folk kan vara klumpiga i sitt sätt att uttrycka sej. Oavsett om de kommenterar sådant i all välmening. Jag förstår hur du känner. Och att det bränns. Men du är inte på långa vägar tjock. Och du behöver fortsätta att klättra uppåt ytterligare. Du är inte i mål ännu. Håll blicken stadig och håll dina drömmar nära hjärtat och fortsätt att gå framåt mot ditt friska liv. heja på..

Jag har aldrig kommenterat här men har följt dig ett tag och är så otroligt glad för att du äntligen vågade ta steget att söka hjälp på riktigt. jag har själv varit sjuk och blivit frisk och på vägen fått höra alla dom där kommentarerna om hur bra man ser ut att må, hur fin kropp man har fått etc etc trots att man har tvåsiffriga tal kvar att gå upp. Jag vill egentligen bara säga att min egna erfarenhet är att den första vikten man går upp märks så väl eftersom man är så himla smal från början och man då kan se vartenda litet lager som tar plats på kroppen men ju närmre sin normalvikt man kommer desto mindre skillnad syns utifrån. förstår du vad jag menar? Om du har ett skelett och lägger på en muskel kommer den vara supertydlig. Ju fler muskler du adderar desto mindre skillnad kommer varje enskild ny muskel göra. (löjligt kanske att illustrera med muskler men det blir ganska tydligt..) Den vikten du har kvar att gå upp kommer inte synas lika tydligt som den vikten du hittills lyckats gå upp..
Sen säger folk också saker i all välmening.. när jag fortfarande var gravt underviktig fick jag höra av en av mina närmsta killkompisar att jag ju såg "bra" ut nu.. Nu i efterhand vet jag ju att det inte var någonting han menade ordagrant utan mer som en jämförelse med det skelett jag hade varit några månader tidigare.

Kämpa på, jag lovar - det ÄR värt allt slit.

Oh, jag blir så ledsen av att läsa att du får sådana kommentarer. Jag kan bara skriva under på att man inte kan tolka dem "rätt" förrän långt in i friskheten. Jag fick kommentaren att jag borde gå upp 5kg till så blir det bra igår. Jag kände redan vid middagen att jag inte ville ha.. tänk så går jag upp mer än 5 kg.. jag har ingen våg. Jag har ingen kontroll. förut var det 10kg som fattades. Kan folk inte bara hålla käften.. Eller när jag fick höra att "men i våras var du så himla smal!" Jag vill inte höra, jag kan inte tolka det bra och jag vill inte att någon ska se min vikt.
Jag skäms för att jag går upp i vikt, fast jag vill bli frisk. Skam är den värsta tänkbara känslan.. när jag möter någon på stan som senast såg mig vid ett sjukare tillfälle så skäms jag för att jag gått upp. Jag förstår att det är idiotiskt, jag ska ju bli frisk. Inte skämmas för det.. Jag vet inte om det är på samma vis du känner. Men jag vill bara heja på dig och säga att du har långt kvar innan du är frisk och du ska inte behöva höra kommentarer om din vikt alls! Du ska bara må bra och få vara fri!

Kram!

hmmm. vänta nu!
1, vad var det för töntar som sa så?
2, har du fått din mens, isåfall INTE e du ju helt klart för smal ännu, låg fettprocent..
3, du har ju kille på G = du ser mer attraktiv ut.
4, vi andra brudar här, ser ju hur friskare du ser ut och att du strålar :)

<3

Jag vet exakt hur det känns när andra intelligensbefriade människor slänger ur sig dumma kommentarer. Det är tufft att slå dövörat till när man är skör. Men lova mig att fortsätta kämpa på! Du gör ett hästjobb och kommer fixa detta! Jag tror på dig och du är grym! Styrkekramar

Lovar dig att du är finare, vilket du antagligen får höra och tolka som "tjockiskänslor" men de är inte alls så. Allt annat. Som du säger, du har en lång väg kvar. Jag tyckte själv det var jobbigast efter ca tre månader. När jag bestämde mig för att fortsätta och gå hela vägen ändrades allt. För då kände jag själv att jag var fin! Det du kallar tjockiskänslor försvann. Jag lovar! Det är enorm frihet! Så stanna för Guds skull inte nu. Här fastnar många, och ja fastnar verkligen. Hela vägen denna gång Cecilia! Hela vägen. Så du får många fina fria helger i Halmstad framöver och kunna ägna all tid åt det du vill!!!

Ojoj, hoppas att det lugnar ner sig med den jobbiga och inte alls bra tankeverksamheten så att du kan njuuuuuuta av den härliga helgen ;)

Glöm inte bort att alla är olika och har olika förutsättningar. Så nu styr vi över på våran egen bana :) kram

Älskade fina vän! Vad andra säger och kommenterar här ska egentligen inte ha någon betydelse tycker jag! Inte det negativa iaf! Du är en jävla kämpe som är enormt stark och du har nära och kära omkring dig som tror på dig, stöttar dug och älskar dig i gott som ont! Det är dom som betyder. Har du gjort sånär stor framgång på 3 månader så vet både du och jag att du kommer fixa detta!!
Tänker på dig hjärtat <3

Fokusera på det positiva och ha en skön helg i Halmstad! Kanske vi springer på varandra på stan då ;)

Tror du inte personen bara ville framhäva att du ser friskare ut? :) Vet ju inte vad du fick för kommentar, men oftast brukar det ju vara vänligt menat, och så tolkar man själv det på något annat vis. Kanske man väljer att tro det värsta "för säkerhets skull", typ: "personen kanske menade att jag var tjock!? Ja så måste det nog vara, så kan det vara och därför är det så", något sånt:P

Vad var det för kommentarer du fick? Kan du ha tolkat de efter dina nuvarande tankar och känslor som speglas av att du är inne i en tuff period just nu? De allra flesta brukar bara mena väl även om det så klart kan uttryckas på ett klumpigt sätt ibland. Du vet att dina tjockistankar, som du skriver att du har, bara är fantasitankar och har ingenting med verkligheten att göra, det är bara ätstörningen som försöker hålla dig kvar. Du är starkare!

Menar väl men tolkas fel. Du kommer och ska gå hela vägen <3

Dags att börja använda kläder i rätt storlek och sluta gömma dig i pösiga byxor och stora tröjor... Förmodligen börjar du komma upp såpass i vikt att du ser ganska normal ut och om inte annat så att du faktiskt kan dölja kroppen/undervikten med pösiga kläder vilket inte funkar om man är (allt) för smal, då syns det igenom. Börja klä dig i leggings, kanske leta efter jeans som sitter bra osv. för du kommer med största sannolikhet kunna ha ungefär den storleken som sitter okej nu även senare, även om du går upp mer i vikt (min syster t.ex. kan pendla +/- 4 kg, dvs total diff 8 kg, och ändå ha samma kläder som när hon ligger på 0.) och jag lovar att du ser smalare ut än i kläder som döljer... Plus att det är fan så mycket snyggare!