Det blir bättre va?

Tycker inte om dessa känslor som uppstår när det fina vädret tittar fram. Förstår verkligen inte vad det grundas på. Alltid samma sak, varje gång. Det är tusen känslor som bubblar upp till ytan. Kanske är det tanken på att våren snart är här och därefter sommaren. Det är många känslor om stress som tittar fram då. Känslor som gör att jag får ont i magen. Och som gör att jag bara vill gråta och krypa upp i någons famn som berättar att allt kommer bli bra.

Samtal som tyder på att det går för långsamt gör inte saken bättre. Det känns på något vis som jag har stannat upp i tanken på att gå upp i vikt och endast lägger all fokus på tankarna. Är det bra eller dåligt? Jag ligger inte på latsidan, tro mig. Men någonstans mitt upp i allt har fokusen på att hela tiden öka och öka hamnat lite i skymundan sedan jag började med KBT, där allt mest kretsar kring det sjuka beteendet. Men samtidigt måste jag få bort alla sjuka beteenden och ologiska tankar för att sedan kunna ta itu och klara av en ökning på 100% mentalt. Kanske lätt att man backar annars. 

 

Hälsa
Du blir lätt irriterad och stressad och riskerar därför att få magont och huvudvärk.

Försök att varva ner och att få struktur på fritiden.

 

Efter en tid som mer handlat om att lära en massa saker,

är tiden nu inne för dig att omsätta din nya kunskap i praktiken.

Jag har kunskapen och vet vad som behöver göras. Dags att omsätta mina nya kunskaper i praktiken helt enkelt. Ska använda mig av alla saker jag lär mig både från mig själv, andra och från Kbt´n. Så jag kanske inte behöver känna mig stressad trots allt. Fokuseringen kring tankarna kanske är A & O trots allt?! I allafall till en början, för att allt ska fungera på lång sikt. 

 

 

En ljus och klar dag som ändå har kännts rätt grå. Rent ut sagt hopplöst. Det är inte såhär det ska vara. Vill bara ha en garanti på att det faktiskt blir bättre. Att livet kommer, ju mer jag kämpar. Och att alla dagar med en ömmande mage kommer att ge resultat tillslut. För det gör det, right? Vill också komma över den där magiska tröskeln. 

Ge mig ett eller annat ord om att det faktiskt blir bättre. Puss

Jag känner igen mig i lite deppiga tankebanor.. när blir livet bättre? När ska jag få leva? Men samtidigt är det bara vi som kan göra oss friska gumman, man kan bara äta sig ur den här ätstörningen och det vi gör just nu (kämpar) är det enda vi kan göra!!

kramar

Fokus på tankar ÄR bra, för kommer man tillrätta med de mönstren och tillåter sig att följa vad kroppen signalerar så bör en viktökning komma av sig själv, eftersom kroppen vill upp till normalvikt. Dock ska man inte förglömma den positiva effekten som en fysisk ökning av vikten kan ger på tankemönstren heller, så det bästa bör vara att satsa på öka vikt samtidigt som man jobbar mentalt. Vet inte ditt BMI men under 18 så tror jag att prioriteringen ska ligga på mer kroppsmassa, för att ge bättre förutsättningar att lyckas mentalt. keep it utp! kram

Det BLIR BÄTTRE, n'r man äntligen vågar gå upp till en mer normal vikt. Många tankar och tvång försvann faktiskt för mig, som över en natt. Allt klarnar lite till och livet känns inte lika tungt!
Våga och vinn sötnos,
Stor kram!

Du måste gå upp i vikt för att bli av med tankarna. I have been there!