Pust och stånk.

Torsdag.

 

Förbannade, jäkla torsdag. (Sopp & efterrätts-dag).

 

Jag vet att jag kan reagera rätt starkt när jag sätts inför jobbiga situationer. Men inte så starkt. Försvinner ur min kropp och jag känner inte igen mig själv. Ångestattack. 

Börjar se ett litet mönster. Orkar inte detta. Det har jag nog aldrig gjort. 

 

Måltid för måltid. Fokusera på en sak, inte hela dagen. Och absolut inte på hela livet. Man får dela upp det i små etapper för att kunna ta sig igenom saker och ting.

 

 

Hade kunnat gå och lägga mig nu. Men nu var det tydligen dags för middag.

 

Pust.

 

Kram.

 

 

 

Kämpa kämpa Cissi! En måltid i taget!

Precis, ta en minut i taget. Hejar på dig!

Hej!

Jag undrar om det finns nån gräns på tex vikt eller BMI för att få komma till det behandlngshemmet du är på?

Hoppas att du kommer att må bättre och slipper denna hemska sjukdom.

Kram på dig

Vad får ni för efterrätter? Och är alla lika jobbiga? Vad är det jobbiga med efterrätter för dig? Att de är ångestfyllda, "onyttiga", kaloririka, förbjudet eller liknande?

Kämpa på fina du, det känns som du har tagit jättekliv i rätt riktning och hoppas verkligen på att du förstår hur grym du är! :) Kram