Fråga till er.
Har du någon mail som jag kan skriva till? Vill inte skriva så öppet.
Kram
Sjukt bra är Capio varberg!var där ca 1år,himmel !
Såklart jobbigt i början,man går ju igenom en hel massa stadier,men åh,underbart!
I början mkt sittid,vila,så ta med pyssel,virkning,stickning pilleripyssel.
Annars har man oftast parti i yatzy,å kortspel på gång.pussel oxå.
Finns massa pyssel.
Ny kommer du en tid då du kan nyttja din sittid i solen,annars har du vilrum m bolltäcke å säck.
Allt är ju individuellt,men oftast promenad först efter nån vecka,så ta med kameran!
Musik,böcker.pyssel...tips.
Maten god,kocken underbar.
Nyttja personal,å var tydlig med vad du önskar å behöver,det skrivs i ditt personliga behandlings-vecko-schema.
Åh,massor svar...men lite förvirrad du när jag skriver.
D ser mailen om du vill veta ngt särskilt.
Kram
Kolla instagramkontot:foodalacapio....några bilder där på vissa varbergsrätter...eller så kanske det e bättre att se det när du kommer dit.kram
jag har själv varit i varberg. hur länge man är där, hur ofta man åker hem osv är VÄLDIGT individuellt. ju mer du jobbar med dig själv och ju mer du vågar utmana dig själv, desto mer frihet hinner du vinna och desto mer härlig tid kan du spendera hemma. du har ju fördelen att du inte bor alltför långt därifrån, vilket gör det enklare att tex kunna åka hem över dagen osv och sen öka tiden till fler dagar helger osv. :) har läst din blogg länge och tror du (precis som jag) ska försöka få komma ut till villan (steg två) så snabbt som möjligt. jag hade, precis som du, redan börjat kämpa hemma och gjort ett bra "förarbete", om man kan säga så. misstaget jag gjorde var, nu när jag ser på det såhär efterhand, att jag började jämföra mig för mycket med de andra patienterna när jag kom dit och lyssna för mycket på de negativa pratet. på något sätt tänkte jag att "jag är inte tillräckligt sjuk" och det blev en enda negativ spiral bara. i ärlighetens namn så tror jag att jag på ett sätt blev sjukare av att bo på behandlingshem, eftersom min sjukdom på något sätt gav mig ett sammanhang. därför blev det svårare att släppa den. (menar absolut inte att det ska hända dig, men det är nog bra att va medveten om det) det är ju en av nackdelarna av att vara på ett behandlingshem, att man faktiskt är omgiven av andra sjuka 24 timmar om dygnet. därför är det sååååå viktigt att våga hålla fast i det jobbet man gjort, och inte backa tillbaka. alla där är på så totalt olika stadier och har olika saker att jobba med, och det tar olika tid för alla. slösa inte bort nån tid på att fundera över om du är 'tillräckligt sjuk' osv, du är i behov av hjälp, set tycker både capio och du själv, det är dock DU som vet VAD du behöver hjälp med och vad dina problem är. vissa flyttar till lägeneterna efter ett par veckor, för det är det dom behöver jobba med, andra har behov av att vara på kliniken i månader. vissa saknar sjukdomsinsikt och motivation, andra är fyllda av pepp och hopp, jag rekommenderar dig till att lyssna på de sistnämnda. ;) så våga ge personalen allt ansvar i början, MEN samtidigt sedan våga ta tillbaka ansvaret igen. var noga med att utgå från där DU är nu, för att få ut så mycket som möjligt av tiden där. man flyttar ut till steg två är då man verkligen får börja jobba på riktigt. man får mycket mer frihet, under ansvar, vara ute lite mer, ta lite fler egna beslut, baka laga mat osv. :) maten där är jättegod, likaså personalen och patienterna. många pysslar eller stickar osv. lycka till nu!!
Hej Cecilia!
Jag har läst din blogg lite till och från ett tag och måste säga att jag blir enormt glad att du vågar ta steget att få hjälp! Jag har själv varit på Capio under 2010 och det var ett av mina bästa beslut någonsin. Tänker mig att jag hade ungefär fin inställning när jag kom dit, och behandlingen var superbra om man är motiverad. Du får gärna läsa om min vistelse på min blogg, uppdaterar den inte längre men jag skrev varje dag när jag var dr, sök i arkivet på april 2010 så kommer du rätt!
Stort lycka till och jag hoppas det hjälper dig lika mycket som det hjälpte mig!
Kram Cim
