Hur får man...
Håll dig till ett matschema! Alla de saker du just skrev, som att äta jordgubbar till mellis, låter oerhört ätstörda. Du kan i så fall äta jordgubbar OCH yoghurt. Som underviktig och ätstörd kan man inte styra maten efter enbart hungern och sug! Ta hand om dig, kram!
Matschema är enormt bra eftersom det oftast handlar om att vi som varit/är sjuka har en tendens att ta i underkant samt att vi inte har råd att lyssna på hunger och mättnads känslor eftersom kroppen behöver enormt mycket mat. Att vara spontan blir väldigt svårt oftast eftersom det är lätt att alltid ta jordgubbar eller lättare lunch t ex om man gör det en gång. Man lurar omedvetet sig själv. Tro mig, det var det som gjorde att jag tappade sist. Jag tyckte det var data att börja leva som mina vänner, mer spontant. Slutade i viktras och tillbaka var de sjuka tänket.
Nu kan jag missa ett mellis och ta igen det senare eller i värsta fall helt missa men köra nästa dag. Det är dock inget jag kan göra flera dagar i rad. Väljer att se det som bra självkännedom ist för än som en svaghet. Regelbundenheten är för mig nödvändig för att hålla mig här, samtidigt som jag ändå lever ett normalt liv. Ett handikapp? Jag vet inte. Bara att hellre för jag såhär än att släppa dem och falla igen.
Kramar :)
När jag fick mitt första matschema för snart tre år sedan, så kände jag dels som dig att det var nästan skrattretande att börja mäta upp min mat exakt och så. Men jag var även såpass "väck i huvudet"/sjuk då att mängderna på schemat var orimliga enligt mig och att någon annan skulle bestämma mängd var fruktansvärt jobbigt. Därför blev matschemat bara något läskigt. För mig var det så väldigt länge bara för att jag inte vågade lita på det. Men grejen med matschemat är ju att man måste våga lita på det till hundra procent och även följa det, hur jobbigt, konstigt eller "sjukt" det ens känns. För vi måste lära oss tolka signalerna helt rätt och då behövs matschema. Sen kommer du säkert börja känna en trygghet med det, och det är bra, för då kan du börja utmana dig och så vidare. Visst kan det kännas som man kan kommer fastna i de mängderna, att man inte kommer vilja släppa, men när det är dags att börja släppa på matschemat så kommer du förhoppningsvis ha kommit längre och därför kommer du bara vara ivrig att släppa på det och äta fritt (UTAN att ta för lite!!!)
Sen börs lägga till att matschemat egentligen bara är för din egen skull, för då kan du själv se till att klara det, du kan ta kontroll (Cecilia) själv.
Vet inte om mina ord kan hjälpa, men du kan alltid fråga om du undrar något om matschema och sådant eftersom jag går i behandling, även om det inte är samma. Vilket fall vet jag att du kommer fixa detta!! du är stark!!!
Du får se det som din medecin, trygghet till att bli frisk. när du e normalviktig och allt e bra kan du börja variera dig mer, eller för varje kilo upp-mer frihet.
Sen, frukt å bär kan man äta obegränsat och tycker ska vara fritt.
bas produkterna ska man dock inte byta ut om en dietist fixar ett matschema för DITT behov.
ska till alingsås imorgon, mitt på dagen för fransförlänging :) åh vore skoj å träffa dig!
Har du tips på restaurang/cafe med bra mat, gärna sån här plocka ihop sallad med diverse tillbehövr?:)
å vart ligger silverboden? hört att dom har håltagning där.
kramis
Matschemat är bra så sett att om man följer det till punkt och pricka så vet man att man gör rätt. Ingen kan beskylla en för att fuska. Någon har räknat ut att det är lagom, man behöver inte göra det själv. Tanken kan nog vara att man ska släppa lite av tvångskontrollen i väga, mäta, räkna. Följer man det exakt och slaviskt så kan man lätt lägga till om man behöver gå upp mer i vikt för då vet man vad man äter. Det är inget undrande och funderande kring hur mycket man egentligen får i sig.
För mig var matschemat däremot den katastrof som du beskriver. Jag fastnade totalt. Jag kan än idag, tre år senare, knappt äta kokt potatis för jag har fastnat i deras "lagom". Dom gånger jag gör det delar jag potatisen innan jag kokar den för att slippa se exakt hur mycket jag tar. Jag undviker "köttbullar" för jag vet precis hur många som är lagom och skulle jag ta fler skulle jag få panik och min hjärna strävar alltid efter färre.
Nu vet jag inte om det beror på att jag aldrig fick gå färdigt någon behandling eller om det bara inte passar mig men så gick det. Kan dock se fördelarna med det också.
Du är så klok! Sätter huvudet på spiken! För vem säger att x-antal köttbullar är det optimala och det rätta? Sen en annan sak är ju på olika flingpaket och sånt där, där det ALLTID står anvisat vad en portion är. Som att alla äter lika mycket?!? Såg imorse att det tom. stod på smörgåsgurkan?!? Det är helt jätteknasigt!
Det är normalt att bli nervös. Men jag måste säga att det är den anorektiska sidan som talar mycket i detta inlägg. den vill hålla dig fast i det sjuka. Jag känner så väl igen resonemanget från hur jag själv har tänkt.
Men försök se det så här- du lever trots allt väldigt begränsat nu. Ibland är det svårt att se hur pass mycket tvång och regler man har för sig själv. Det brukar bli tydligt först då man får se/uppleva något annat. Jag har i många många år intalat mig att jag mår nog ändå rätt bra, jag äter ju osv. Men det har bara varit bortförklaringar från den anorektiska sidan. Vad har detta lett till- jo att jag inte blivit helt frisk och att jag åter igen faller tillbaka i gamla mönster- även om jag inset hur sjuk jag är.
Man måste helt enkelt sluta ljuga för sig själv. Kanske låter hårt men så är det. Att bli frisk är inte lätt men du kommer att kunna njuta av livet ssåååå mycket mer. att vara underviktig länge är inte bara skadligt för psyket utan för din kropp. Tro mig. Benskörheten kommer. Du vill inte som jag 31 år gammal ha kronisk ryggverk och gå omkring med en ryggartros. Tids nog säger kroppen ifrån och då är det svårt att förlåta sig själv för att man skadat sig så.
Jag antar att du läser en hel del hälsobloggar osv- om vad som är nyttigt och inte. Att man inte ska äta köpebröd och flingor osv. Men denna informationen riktar sig inte till de som har anorexi. det är snarare ämnade för personer som är överviktiga eller äter väldig dåligt. Jag vet exakt hur lätt det är att fastna i det där. Hela resonemanget om att äta lättare lunch och mer middag. anorexin talar. Slå undan dessa tankar. Se det så här- du kommer inte att bli manisk kring matschemat. det kommer ge dig bra rutiner och sen när du är frisk kommer du kunna ha både jordgubbar och musli i filmjölken. Och du kommer kunna bli bjuden på köpebröd och middgar, men också baka eget och laga eget. du kommer att få så mycket mer valfrihet och du kommer att kunna njuta av livet på ett annat sätt.
Och om du ärligt frågar dig själ- är det inte ett rätt "styrt/maniskt" kostschema du redan följer. det är tuffa frågor man måste ställa sig själv- grymt svårt- men det är nödvändigt om man vill bli frisk. Behandlingen är inte hela livet, det är en kort period i ditt liv. Släpp tankarna om att välja bort osv. Det är bättre att satsa fullt ut- trotsa alla nyttighetsdemoner. Om inte nu- när? det blir defenitivt inte lättare sen det kan jag lova.
Nu har du ju tagit ett beslut att göra detta- tveka inte- håll huvudet högt och ögonen på målet. du vill inte stå där om 5- 10 år och fortfarande vara lika eller kanske mer begränsad än vad du redan är. Man kan tyvärr inte fly ångesten- man måste igenom den. Jag gissar att ganska mycket av dina tankar går till att tänka på mat- planera-laga osv. Fundera på hur många timmar av ditt dygn du ägnar åt att tänka på det. Jag kan av egen erfarenhet säga att det är onödigt mycket tid man lägger på det. Att läsa om mat, läsa om vad man ska äta, när (hur mycket man ska äta, vad andra äter osv. Men är det värt det? jag har slängt bort halva mitt liv på sånt och det är så ovärt. Listan på saker jag gått miste om kan göras till en hel bok. Tänk vad mycket du skulle kunna göra med din tid om du blev fri från demonerna. det finns så oändligt mycket mer i livet. Jag har haft stunder då jag fått inblick i det fria livet och jag kan lova dig att de gångerna kan man inte fatta att man hållit på som man gjort.
Koncentrationsvårigheter, sömnproblem, inte kunna jobba/plugga, resa fritt, njuta av livet- ja du vet allt det där man får offra för att man inte äter tillräckligt och fritt. Man kan fylla magen så att man blir mätt- men oftast är det ju bukfylla. det är så lätt att lura sig att man äter tillräckligt. Ja allt det vet du redan. Någon stans tror jag att du inser det. Jag kan inte nog betona vikten av att ta avstånd från hälsohetsen i media och på bloggar. Jag var på god väg att tillfriskna men ramlade tillbaka- mycket på grund av att jag började läsa sånt igen. Man påverkas mycket- även om man intalar sig att man är stark och kan står emot. Det trodde jag också- skulle bara läsa ett par bloggar, några tidningar och väldigt snabbt såg jag hur jag föll tillbaka i sjuka tankar och sjuka beteende. Och det har kostat mig oerhört mycket.
Satsa nu allt på att göra detta. Du behöver det.
Ursäkta om det blev en lång kommentar men jag känner igen mig så otroligt mycket i ditt resonemang och jag har efter 16 år med denna sjukdom lärt mig en hel del om att skärskåda anorexin. Finns det något jag ångrar så är det att jag inte gav mig själv chansen att bli HELT frisk redan från början.
Vissa val är livsviktiga. I mitt fall blev det fel- jag tog fel väg- gör för allt i världen inte de misstaget. Du kommer fixa detta bara du bestämmer dig. Och som sagt det är en period i dit liv som kommer bli tuff men om du inte gör det kommer hela livet bli tufft.
Ta hand om dig. Kram!!
Mums :-D
Det kommer ngå bra tror jag :) Och schemat är ju bara tillfälligt som sagt. Något nödvändigt för att få bort alla rädslor. Har en kompis som hade anorexi för några år sedan, på hennes schema stod det att hon skulle dricka läsk till maten. Det tyckte hon inte alls om, men nu i efterhand sa hon att det nog var bra ändå i den korta perioden, för att ta bort rädslan för läsk. Nu dricker hon inte läsk till maten, men hon kan dricka det nån gång ibland om hon blir sugen.
Tänkte på en annan sak också... Matschemat är ju delvis till för att man ska vänja kroppen vid "normala" matmängder. Har man under lång period ätit för lite så har man inte några sunda hunger och mättnadskänslor. Det går inte att förlita sig på dem. Magsäcken är så liten och när det känns lagom i magen så behöver kroppen egentligen mer. Det man äter räcker bara för att bota kurret i magen, men inte tröttheten, orkeslösheten, frusenheten, osv... I början kommer du antagligen känna dig proppmätt av en normalportion enligt matschemat. Men din magsäck kommer töjas, och din kropp kommer lära sig att bli mer hungrig. Efter ett tag kommer du därför självmant vilja lägga upp en större portion. Du kommer känna att du behöver det.
Det var precis lika för mig förut också, jag kände mig exakt lika vilsen och förvirrad (eller, det var så jag uppfattade dig som?) innan jag kom igång. Nu för tiden tänker jag inte längre, jag tar det jag vill ta och det fungerar bra. Men då är det värt att nämna att jag följt matschema ett bra tag och därifrån utvecklats. Det kommer, det där fria valet utan tankarna! Det gör det. Go go! :)
