Vad äter vi?

Många frågor om vad vi äter och hur mycket. 
 
Vad vi äter?
Mat. Riktig mat. Husmanskost. Sådan mat som ger näring. Näring för kroppen men ibland även för själen. Båda delar tycks vara lika viktigt! Ingenting ska uteslutas. Har blivit serverad en mängd olika rätter. Ingen har hittils vart den andra lik. Oftast är det gott och ibland.. lite mindre gott. Och ibland går den ner smärtfritt och bland.. mindre smärtfritt.
Fast egentligen är det nog inte fråga om smak, utan mer en fråga om vana. Återupplevt smaker och ätit rätter jag inte har vågat mig på under flera års tid. Och det på en ynka liten vecka. 
 
Frukost. Varannan dag får man välja på gröt/välling-frukost & varannan dag fil/yoghurtfrukost. Alltid mackor till, såklart. Och ibland blir det ägg till. Proviva dricks även varje morgon och kaffe/té till den som vill. 
Flingor och müsli varierar. Ibland ljusa och ibland grova. Samma med mackorna. (Som ibland är hembakta och helt färska) Variation! Det är även oboyfrukost en dag i veckan för alla. 
 
Lunch/middag. Fått allt från lax, torsk, köttfärssås, grönsakssoppa till kycklinggryta med nudlar, bulgursallad och korvgryta. 
 
Mellis. Macka, smoothie, rån med mjukost, digestive, kräm, bulle. Väldigt olika. Till kvällsmellis blir det däremot ett lite större mål. Då kan det vara allt från gröt, yoghurt, oboy, mackor eller tunnbrödsrulle osv..
 
Mängd? Normalportioner såklart.
 
 
Maten är vår medicin så jag är glad att det inte är någon "sjukhusmat". Det är vällagad mat. Men jag skulle ljuga om sa att jag inte saknade min mat där hemma. Fast samtidigt så är det så förbannat, jäkla skönt att någon annan tänker och planerar åt en själv. Jag gör mitt jobb som just nu är att äta, vila & jobba med mig själv – resten sköter personalen. 
 
Ät & lev mina vänner. Uteslut inget och ge din kropp och själ vad den behöver. Den kommer tacka dig! 
 
Kram.
 


Kommentarer
Vonskareng

Åh katrinplommonpuré åt jag alltid förut (funkade kanon!!), dock funkar ju magen..mitt enda problem är gaserna, DÖR :'( den blir inte ens svullen längre.. men gaser gaser gaser JAG BLIR tokig, :( haha gud förlåt för snuskpratet...

2013-06-15 @ 16:45:58
URL: http://vonskareng.blogg.se
helene

Vad bra du kämpar! Att återupptäcka mat man inte ätit på länge, det är en speciell känsla. Det är så många minnen som kommer över en.

2013-06-15 @ 16:49:25
URL: http://helenesoderberg.blogg.se
A

Kämpa på! <3 Är det en eller två mackor till gröten/filen/vällingen osv?

2013-06-15 @ 19:13:54
A

Det låter bra! Och vad skönt att det är vällagad mat- riktig mat!!. Under min skräckvistelse på sjukhuset då jag var som sjukast fick jag äta upptinad färdigmat som serverades i papperstallrik. Överkokt potatis 2 ggr om dagen ca 6 dar i veckan. Samma meny på rullande schema varannan vecka en hel sommar, gissa om jag vart less. Och det var samma fullstora portioner för alla- 80 kg män och som jag anorektisk tjej. Jag hade heller inte valmöjlighet att lämna på tallriken. Det var varken roligt för ögat eller gommen att äta så enformig och trist mat. Lite konstigt hur de resonerade där för har man en ätstörning är det ju meningen att man ska börja se maten som något gott och trevligt.
Så se det possitivt- att du är på en plats där det är bra och varierande mat. Förstår att det inte gör det mindre svårt, men kanske kan det hjälpa att tänka på de gånger då det tar emot- att det finns ställen där man får äta överkokta potatis varje dag, om du förstår.

Jag tycker du är så stark och klok som gör detta. Och du inspirerar mig att vilja bli friskare också :) Att ta itu med det nu är det bästa du kan göra. Det är svårt att släppa taget och lämna över ansvaret men det är nödvändigt. Det finns så många tjejer som hänger kvar vid sina ätstörningar år ut och år in eftersom de inte vågar ta steget att söka riktigt hjälp. Det är verkligen synd för man slänger bara bort sin tid, sin självrespekt och sin hälsa. Du tar ansvar för din hälsa genom att göra detta och det ska du känna dig stolt för. Alla kärlek till dig <3

Svar: Oj. Nog för att jag tycker om potatis. Men det där lät inte som någon höjdare i mina öron. Det ska jag tänka på nästa gång det tar emot! ;) Ja, det är väldigt många som har hållt fast vid sin ätstörning i alldeles för många år. Livet passerar tyvärr förbi snabbare än man tror. Gör man inget NU så sitter man plötsligt där som en tant på ålderdomshemmet...fortfarande med samma tvång och tankar.
Hoppas även du kämpar på. Glad att jag inspirerar till det positiva. Stor kram <3
Cecilia

2013-06-15 @ 20:29:46
Anonym

Är det där en bild på mellis från stället du är på? är det varberg? eller är det en bild hemifrån?

2013-06-19 @ 19:26:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0