En tillbakablick.

Hej.

Vilket jäkla mörker jag levt i. Blir lite ledsen när jag tänker på det. Att man inte förstår när man väl är där? Det är svårt att förstå nu. Trots alla signaler kroppen gav, alla oroliga blickar, kommentarer man fick.. Att man inte såg det själv? Är glad att jag idagsläget kan se hur jag faktiskt har mått genom åren. Annars hade jag blivit rädd för mig själv! Men idag kan jag se hur mycket jag egentligen led. 

Alla tvång, rutiner, allt smygande, alla lögner, allt självhat... Stackars kropp. Förlåt!

 

Jag vill ha en stark och välfungerande kropp. Utan orimliga krav! Man ska inte vakna upp varje morgon och förbanna livet. Allt kan bli bra; om man bara vill!

Har fortfarande dagar jag vacklar. Då jag vill tillbaka och då jag på ett sätt ångrar vad jag nu gör. Men, förnuftet kommer snabbt i kapp mig! Och då kan jag bara skratta åt alla sjuka tankar. Jag menar, hur kan man vilja må så, när man kan må bra? 

 

 

 

Tycker mig se en liten skillnad. Till och med en stor skillnad. Har alltid varit tjejen med ett leende utåt. Hon som har orkat jobba, ta del av mycket saker, resa, prata...Tror att det där har vart skyddet till att jag inte blivit tvingad till vård tidigare. Jag har ju sett ut att må okej. Jag har pratat klokt men inte agerat där efter. Har gett alla en falsk trygghet om att det faktiskt har vart okej med mig. Men vem jag jag egentligen lurat? Bara mig själv, I guess.

 

Nej, fördigbabblat. Ville bara säga att jag känner mig lite stolt i hjärtat.

Och ni kan, bara ni vill! Så enkelt är det. 

 

 

Som ett vin blir du bättre med tiden! Du ska vara stolt över dig själv, både att du har gjort denna resan men även att du kan se dina bra och dåliga sidor genom resan!! Fler skulle behöva ta efter! :) BAMSEKRAM!!!

Känner verkligen igen mig i din historia. Har alltid tagits för att vara klok & förståndig dvs pratat klokt men inte agerat. Du är grym fina tjejen! Kram

Oh, jag tycker det syns skillnad på leendet. Och dessutom sitter inte de där kläderna så bra på dig när du har den underviktiga kroppen. Låter väl jätteelak nu. Men du är mycket finare nu.
Apropå kläder, jag står inför något val just nu. Är på väg upp i vikt och kläder kommer börja sitta tight och jag vet att det är triggande för mig.. har ju varit sjuk så länge så mycket av kläderna är ju helt enkelt XS och jag vill acceptera att gå upp till S. Men när man väl får på sig saker som suttit löst som helt plötsligt sitter tight så känner jag panik.
Hur ska du göra med kläderna, de som eventuellt blir för "små".

Kör vidare för du har så bra insikt just nu. <3

Det är galet vad bebjig du börjar bli :O:O Stört hur trasig och nästan hemsk man ser ut i svält?! Hur kan man göra nått sånt mot sin kropp, som man bara har en upplaga av? Så galet dumt.
Och verkligen så sant, vill man bli frisk så KAN MAN. Nästan allt sitter i hurvida man verkligen VILL eller inte. Jag vill bli fri, och är på god väg. Känns rätt kung!!!!

DU ÄR BRA!! kramar

känner också igen mig.
har fått så mkt blickar, kommentarer om min kropp å mat, träning så jag fattar nu... måste upp i vikt! Vilket jag gör, händer mkt i kroppen nu och rent av vräker i mig mat.
Kroppen e som en tvättsvamp-sluuuuuuurrp. Suger åt sig energin. Jag har många kilon kvar, lång väg. Men har satt ett rimligt mål till Nyår iaf.
Frågan e hur många kilon du har gått upp nu?
Du ska känna sån jävla stolthet, du e grymt finare nu.

Oj vad länge sedan det var jag tittade in hos de bloggar jag förut följde. Är så glad att det går framåt för dig, verkligen! Du ser ut att må betydligt bättre på den senaste bilden än de andra två halvt skräckinjagande bilderna.

Jag hoppas du är stolt över dig själv och dina prestationer vad gäller din återhämtning och din väg mot frihet, för utifrån detta inlägg verkar du ha gjort stora framsteg!

Och Cecilia, det är värt att bli frisk. För när man är frisk kommer friheten, och friheten är meningen med livet.
Kämpa på, fina du!
kram

Oj! Jag minns när jag kikade in på din blogg för säkert åtta månader sedan och jag tänkte att jag hoppas verkligen hon förstår att hon kommer behöva mer hjälp, och inser det snart så hon inte fortsätter slänga bort tid på att bara trampa på ett och samma ställe och nu ser jag ju att du är inlagd på capio sedan ett tid tillbaka. Gud så härligt Cecilia och du kan vara stolt, riktigt stolt. Fantastisk förändring och damn girl - you look good ;) Kramar! <3

Jag har ingen blogg längre, det är några månader sedan jag raderade och avslutade allt.

Jag är frisk nu. +20 kg och både fri och frisk. Går dessutom i skolan igen, plus både egen hund och häst. Tror faktiskt aldrig livet varit så bra som nu, eftersom allt har lösts sig vad gäller både ätstörningen och min uppväxt.
Trodde aldrig någonsin jag skulle komma hit, där jag mår bra och är mer än nöjd med livet - varje dag, men det gick. Och det kommer gå för dig också. Du är på god väg, så det är bara att fortsätta sträva efter det riktiga livet!

Kram!! <3

Svar: Haha, ja!!! Självklart menar jag i en positiv mening! Kom på att det kanske bara är här uppe i umeå vi alltid använder ordet "bebjig" vilket då syftar på babe vilket innebär att man är en assnygg tjej, typ;) Lät kanske som att jag syftade på justin bieber, så var ej fallet hehe... För verkligen, du strålar ju nu? Galet hur svälten stjäl från en, både på in och utsida! Kram!