Oboy, någon?
Fast jag tror också det är nyttigt för dig att inse hur mycket det krävs att man jobbar och anstränger sig för att lyckas, och jag förstår att det måste kännas extra tungt nu början då det måste vara en väldigt stor skillnad på hur du försökte på egen hand där hemma.
Men som sagt, håll aldrig tillbaka några känslor utan det bästa (för att dom inte ska ligga i det undermedvetna och störa längre fram) är ju att leva igenom känslorna och hur man mår. Att gråta tills tårarna är slut, visa hur man mår och aldrig försöka lura varken sig själv eller någon annan.
Tänk på att inte börja känna det som ett krav att alltid vara positiv. För det kan lätt bli så att alltid försöka leva efter hur andra tror man är, men inte ens det hålla eller kommer göra dig frisk.
Är du genuint glad och positiv så är det klart du ska fortsätta vara dig själv, men ansträng dig inte utan visa alltid det du verkligen känner - för då blir det så mycket enklare att dom ska kunna ge dig rätt hjälp och bemöta dig på rätt sätt.
Jag är i alla fall mäkta imponerad över dig att du sökte hjälp, och jag tror också att du kommer fixa detta nu - verkligen en gång för alla.
Kämpa på!! kram
Njut av oboyen. För mig är det nostalgi, så kanske dyker gamla fina minnen fram? Hoppas det!
Hoppas även att din dag blir så fin som möjligt! Kram!
Det är bra att man kan gråta! Själv så har jag väldigt svårt för det sålänge jag inte är själv. Du verkar så stark och kommer klara det här! Får man fråga vad du heter på instagram :)? kram
Men oboy är ju det godaste som finns! Tekaka med ost + doppa i oboy = mums!