Kina är ett nyttigt land när det gäller maten överlag. Deras lördagsgodis verkar mest bestå av torkade insekter eller lite torkad frukt. Godis och kakor ser man inte mycket av här!

 

 

När det kommer till frågan; "Håller jag mig till säker mat eller vågar jag prova nytt?", så kan jag säga som såhär: Oavsett om jag väljer "säker" eller "osäker" mat så blir det ändå "osäkert". Det mesta, till och med de flesta grönsaker är tillagade och ligger oftast i någon oljig sås. 

Om du så väljer soppa, sallad, kyckling eller fisk så vet man ändå inte säkert vad det är man äter. Något jag kanske tror är kyckling kanske i själva verket är tofu, vad vet jag? Det är oftast väldigt svårt att kommunicera med personalen på restaurangerna och det brukar bli att man pekar hejvilt på bilderna och sedan äter man vad man får in på bordet, typ! "Ät och se glad ut". Oftast är det bättre att inte veta alls – för då hade jag säkert skippat.

 

 

Grejen är den att jag bryr mig inte. Jag vet att jag äter grönsaker som jag vet är dränkta i olja. Men vad gör det? Jag vet att jag äter strimlat kött som till hälften består utan fett. Men vad gör det?

Den här resan har jag gått efter tanken; Är det gott så äter jag – oavsett vad det är. 

 

Så som svar på frågan om jag väljer "säker mat" här så är svaret nej. Men visst bryr jag mig och visst tar det emot ibland. (Rätt ofta) Så kommer det till viss del alltid att vara. Det är inte så att jag sitter och maxnjuter av allt flötigt jag ibland blir serverad. Och det är inte heller så att jag ber dem dränka grönsakerna i oljan utan kanske hellre valt en variant som föll mig lite mer i smaken om man säger så..  Men ibland måste man helt enkelt, trots att det tar emot! De andra fixar det så varför skulle inte jag? 

 

Hemma är jag petnoga med hur jag tillagar mat osv. Men efter den här resan kommer jag nog inte bry mig ett skvatt. För än lever jag, right? (Mer än på länge dessutom...)

 

Nu ska jag äta mellis. (Torkade tusenfotingar...) Höhö. Kanske inte, men nästan.

Kram.