"Jobbet ska ändå göras". Och visst är det så. Det spelar ingen roll när, var och hur. Det-ska-ändå-utföras. Lika bra att kämpa på för fulla muggar här hemma, så gott jag bara kan, för att underlätta den tid jag väntar. Visst, jag behöver en piska i ryggen. Men piskan kommer att smärta mindre, ju mer jag piskar mig själv – här hemma. 

 

Är fortfarande rädd för att behöva släppa på all kontroll snart. Jag har sagt det förr; Men här hemma känner jag mig rätt okej. Jag lever, äter och har det rätt bra. Jag antar dock att jag kommer få allt svart på vitt snart. Kommer verkligen inse vilka svårigheter jag har, som jag inte riktigt kan inse här hemma när det är jag som väljer. 

Här kan jag tacka nej och här kan jag göra val. Men när jag inte kan tacka nej.. ja, är jag verkligen så klar i tankarna då som jag faktiskt trott?

 

Nej, och det är väl därför jag bett om hjälp..

 

 

 

Då: Förr drömde jag om mat. Jag tänkte på mat. Jag pratade om mat.

Jag vill ha allt jag kom åt – men tog det aldrig. Min aptit var som störst när jag åt som minst. 

 

Nu: Jag äter när jag är hungrig och jag kan sluta när jag blir mätt. Jag kan även äta trots jag inte är hungrig, bara för att jag vet att det behövs. 

 

När man tillåter sig att äta och äter regelbundet så försvinner alla (de flesta) mattankar. Man vet att man kommer få mat igen och kommer kunna äta efter kroppens signaler. Och äter man regelbundet så behöver man inte lägga energi på när, vad och hur man ska äta. Man bara gör. Har sagt det förr; Men på så sätt kan man lägga ner energi och tankar på andra saker istället. 

 

Nog för att hungern är bästa kryddan och nog för att man ska lyssna på kroppens signaler. Men ibland får man komma ihåg att äta trots att man kanske inte är hungrig. En tugga in i maten så brukar jag känna mig både sugen och hungrig, trots att magen kanske inte kurrade. Ibland efter klockan och ibland efter magen, helt enkelt!

 

Fin dag. Fått mycket gjort. Ätit tacos och ska snart äta räkor. Vanlig fredagsmat hemma hos C. Längesedan jag åt tacos. Gott så in i bomben! Idag packade jag skalet med stekta champinjoner (och alla andra tusen röror + köttfärssås, såklart). Annorlunda, men smakfullt! Packat och lagat mat om vartannat hela dagen. Ena handen i i grytan och andra handen i resväskan, typ. 

 

Nu längtar jag mest efter värme. Här hemma går jag förtillfället runt i mjukisar, stickad tröja och morgonrock. Kanske inbillar jag mig att det är kallare än vad det är för att det plötsligt ligger snö utanför fönstret. Fast kanske inte trots allt. 25 graders värme kommer göra mig gott! Ska bli skönt att byta ut denna klädmundering mot klänningar, fladderbyxor och solglasögon istället. 

 

...med risk att låta som en tjatig käring; Fan vad dagarna susar förbi. Skönt att det är ljust ute tills halv åtta om kvällarna nu, då blir dagarna genast lite längre! 

Göteborg, Kbt, lunch och Ikea har hunnits med idag. Givande möte. Känns så otroligt skönt att få bekräftelse på att man gör rätt. När jag är där öppnar jag mig som en bok. När jag väl började med Kbt kände jag en risk om att det skulle bli yttligare ett ställe där jag kände att jag var tvungen att prestera på.

 

Och hör ni hur dumt det låter? Jag är där för min skull – inte för hennes. Är det någonstans jag inte behöver prestera på så är det väl där?! Självklart måste jag göra alla utmaningar osv, så missuppfatta inte. Men samtidigt är det hos en sådan person man ska kunna visa sina svagheter och erkänna när man misslyckats. Hon ska hjälpa och pressa på en lagom nivå. Inte på en sådan nivå som ökar prestationsångesten yttligare. Ja, ni hajjar.

 

Bara under senaste veckan har jag lyckats med en rad olika saker jag inte trodde var hanterbara. Jag känner att jag är på rätt väg nu och det är såhär jag ska fortsätta. Det är så otroligt lätt att lägga av och känna att "det räcker".

Jag menar, jag mår ju rätt okej? Räcker inte det.. Nej, det gör det inte. Det räcker inte förens mitt bmi ligger på en stadig nivå, (Vet att man inte ska stirra sig blir på siffror. Men något mål måste man kämpa mot. Iallafall långsiktigt), tankarna är mer klara och när kropp och knopp är med på riktigt – då kan jag "lägga av" att kämpa och fokusera på att leva istället! :) And I am on my way to get there.

 

Det handlar om inställning, mina vänner. Se möjligheterna och inte tvärtom. Det är så lätt att fokusera på just det dåliga när man mår dåligt. Vilket i det stora hela inte är så konstigt då det lätt tar över. Men bortser du från det du mår dåligt över och ser utanför ramarna så lovar jag dig att du även har mycket fint omkring dig. Uppskatta och uppmärksamma det fina. Livet blir så mycket enklare då! 

 

Dagar då allt känns hopplöst kommer alltid att finnas. Dagar då man bara ser mörker och känner att ingenting kommer bli bra – någonsin. Men känner man så, ja då kan ju saker och ting bara bli bättre, inte sant?

 

 

Godmorgon!

Somnade sent men lyckades få några djupa timmars sömn trots allt. Svårt att komma ner i varv när man har jobbat.

13 Mars..tur att det är torsdag och inte fredag! Är lite vidskeplig när det gäller sådana där saker. Är skrockfull och tror på karma. "What goes around comes around"

Undviker alltid A-brunnar och råkar jag ändå gå på någon så slår jag mig själv tre gånger i ryggen. Jag spottar när en svart katt går över vägen (varför måste den gå precis framför mig? Måste betyda något.) Och är det något uttryck jag använder mig av varenda dag så är det "PepparPeppar". Dock så är jag inte lika noga när det kommer till att mosa spindlar. Då får det bannemej ta och regna hur mycket det vill istället..

 

Är ni skrockfulla? Eller struntar ni tusan om ni lägger nycklarna på bordet eller går under stegar?

 

 

En ledig dag väntar. En dag med massa roligheter. Ska bland annat åka iväg till Borås och gå på mässa. Men först ska jag äta långfrukost och gå på promenad med en vän. God lunch ska jag laga också. För visst får man lyxa till det med tacolunch på en vanlig, hederlig torsdag? Javisst. Det är något visst med köttfärssås..kan inte få nog! Haha. 

 

Hoppas ni får er en finfin dag mina vänner. Kram!

Blev en härlig måndagskväll igår. Två räkmackor, fruktsallad med mängder av färsk mango + en stor skål yoghurt med massa gott. Sedan gjorde magen ont. Somnade och fick mig en natt med överdrivna svettningsattacker. Alltid lika trevligt! 

Ska snart åka till jobbet. Stänger även ikväll. Nog för att det är rätt långa pass jag kör den här veckan men det är ändå betydligt färre sådana. Åtminstånde om man jämför med de senaste veckorna. Får finbesök framåt kvällen så hoppas på lite lugn och ro. Men jag är alltid sådan att jag vill få undan saker och ting innan jag kan lugna ner mig. Springer runt och stressar som en iller tills allt är i sin ordning. Dvs hela kvällen..haha.

 

Ska försöka få i mig någon form av lunch innan jag beger mig. Men då både kyl och frys verkar eka lite tomt för tillfället så vet jag inte vad det slutar med. (Vart är min onlinesushi?...) Kanske borde starta en sådan verksamhet istället? Nej, idag får jag nöja mig med en värmd matlåda. 

 

 

Igår kväll hände något som skrämde skiten ur mig. Något som jag nästan aldrig  har vart med om och som blev en väckarklocka för mig. En lång panikattack. Nog för att jag har känt ångest förut, men aldrig på det här viset. Enough said. 

 

Antar att det är kroppens sätt att säga ifrån. Och jag tänker lyssna. Varken jag eller kroppen orkar och har därför bett om extra hjälp och stöd. Dags att öppna ögonen. De har rätt.

Pausar även härifrån ett tag. Men ni finner mig lite överallt ändå. 

 

Ta hand om er. Puss 

Ett: Vårtecken. Behöver jag säga mer? (Trots rastlöshetskänslorna)

Två: Vardagslyx. (Små saker som lyser upp vardagen)

Tre: Äggmackor. (..med kaviar och flingsalt. Superb)

Fyra: Fartfyllda dagar. (..men lugna morgnar och kvällar, tack)

Fem: Sovmorgnar. (Långfrukost och extra energi)

Sex: Fjärilar i magen (Just sayin..)

 

 

Ett: Tidiga morgnar. (Kommer aldrig lära mig)

Två: Kallt kaffe. (Finns det något värre?)

Knasig natt. Vaknade upp av att jag grät. Och så vitt jag vet så drömde jag inga konstiga drömmar. Så då undrar jag – vad tusan hände där? Är det undermedveten stress som smyger sig på tro?

De senaste dagarnas "fria" ätande tycks vara bra för psyket och tankarnas framgång. Men..det tycks inte ha haft en lika positiv inverkan på det som nästan är det viktigaste just nu – vikten. Ingen rolig siffra jag möttes av i morses. 

 

Jag, Cecilia (inte dummesidan) har på riktigt vart riktigt nöjd över veckans spontana och fria ätande under veckan som hittils passerat. Har kännt mig rätt fri och har anpassat mig efter situationen. Har ätit när jag vart hungrig och följt "de andra". Inte låtit maten styra. Och visst, det är väl bra. Men jag måste nog påminna mig om att jag inte är som "de andra" just nu. Krävs dubbla mängder verkar det som. Och med tanke på att det inte blir många stillasittandes minuter under de långa passen så krävs det nog det trippla när jag tänker efter.

 

Så egentligen borde jag inte alls vara nöjd över veckan som gått, trots att det har tagit mig framåt i tankarna. Men jag vägrar att pausa livet. Jag vill fortsätta såhär. Så vad tusan gör man..