Hur det var när jag var sjuk förra gången? 

Första gången jag fastnade i ätstörningens klor så var jag tretton år. Var iväg på ett läger i en månad och det var där helvetet bröt loss. Föräldrarna kontaktade sjukhuset som skickade vidare mig till Bup som i sin tur skickade mig till Capios öppenvård som på den tiden fanns i min stad.

Gick på samtal en gång i veckan under nåt år. That´s it! Fick ett matschema i handen och ett recept på n-drycker. Behöver jag ens säga att det där inte var tillräckligt med hjälp? Gjorde allt jobbet själv i stort sätt. 

 

Provade lite andra saker paralellt med det där. Livs-coacher och duktiga psykologer som jag själv tog kontakt med. Vikten tickade uppåt och stabiliserade sig. Blev egentligen aldrig frisk där emellan. Men hade åtminstånde ett fritt och härligt år. 

Men då jag inte slog rot på sjukdomen från grunden så var det inte så konstigt att jag trillade dit igen.

 

Nåja. Det var en kort version av hela alltet. Men den här gången ska jag slå ihjäl den här sjukdomen helt och hållet. Det ska inte finnas ett endaste litet spår kvar innan jag ger mig. Vägrar att det blir på något annat sätt.

 

Kanske förklarade kort och dåligt. Men undrar ni nåt med, så fråga! :)

 

Hur det var när jag var sjuk förra gången? 

Första gången jag fastnade i ätstörningens klor så var jag tretton år. Var iväg på ett läger i en månad och det var där helvetet bröt loss. Föräldrarna kontaktade sjukhuset som skickade vidare mig till Bup som i sin tur skickade mig till Capios öppenvård som på den tiden fanns i min stad.

Gick på samtal en gång i veckan under nåt år. That´s it! Fick ett matschema i handen och ett recept på n-drycker. Behöver jag ens säga att det där inte var tillräckligt med hjälp? Gjorde allt jobbet själv i stort sätt. 

 

Provade lite andra saker paralellt med det där. Livs-coacher och duktiga psykologer som jag själv tog kontakt med. Vikten tickade uppåt och stabiliserade sig. Blev egentligen aldrig frisk där emellan. Men hade åtminstånde ett fritt och härligt år. 

Men då jag inte slog rot på sjukdomen från grunden så var det inte så konstigt att jag trillade dit igen.

 

Nåja. Det var en kort version av hela alltet. Men den här gången ska jag slå ihjäl den här sjukdomen helt och hållet. Det ska inte finnas ett endaste litet spår kvar innan jag ger mig. Vägrar att det blir på något annat sätt.

 

Kanske förklarade kort och dåligt. Men undrar ni nåt med, så fråga! :)

 

Godmorgon.

 

Tillbaka till "vardagen". Det är verkligen en helt annan värld där ute. Man lever i sin lilla bubbla här. Känns som hela världen står på paus där ute när man är här. Var skönt att komma ut till verkligheten lite, men det är samtidigt väldigt skönt att vara tillbaka. 

 

Mådde illa, så trött var jag när jag kom hit igår. Tyckte jag var ovanligt pigg när jag var hemma. Man vill vara glad, umgås med familjen, prata, ta in alla intryck, pressen med maten... Det var inte förens jag la mig på sängen här som jag märkte hur slut min stackars kropp och hjärna var.

 

Tog oss en sväng förbi Göteborg innan vi åkte tillbaka igår! Vill bara köpa, köpa, köpa. Om några veckor (kilon) ska jag bannemej gå lös i alla affärer och uppdatera min garderob. Känns som det är nödvändigt! Har dock vart noga under dessa åren att inte köpa saker-som-jag-ändå-växer-ur. Vilket jag idag är tacksam för. Men lite nytt har väl ändå ingen dött av..

 

 

En dagens var längesedan.

Så ni får väl just det – en dagens. 

 

Dagens låt: Lisa Ekdahl - I tveksamhetens tid.

Dagens dusch: En i morses och en precis nu. 

Dagens frisyr: Just nu en turban på huvudet. 

Dagens mat: Grötfrukost, kycklingspett med ugnspotatis, fruktsallad med glass och n-drycker, förstås. 

Dagens planer: Fortsätta med armbandspysslet och kolla film. 

Dagens komplimang: Att jag är fin och generös. (Tack för det).

Dagens drog: Snus.

Dagens skratt: HAHA ni vill inte veta. Skrattat från magen idag, den saken är säker. Misstolkningar när de är som bäst.

Dagens dryck: Proviva, mjölk och vatten. 

Dagens tråkigaste: Magen som krånglar. 

Dagens köp: Inget idag. Men häromdagen gick jag loss och köpe tjugofyra saker på nätet. Haha. 

Dagens positiva: Vart nere vid havet och hämtat energi. 

 

 

 

Har under årens gång insett att det kan vara svårt att läsa mellan raderna. Ibland har jag tyckt att jag vart tydlig och öppen men i själva verket så har jag bara talat i gåtor. Har trott att folk ska kunna veta hur jag mår – utan att jag berättat. Vill man att andra ska veta hur man mår; Prata. Våga vara öppen och våga säga hur du känner. Att erkänna sina svagheter och rädslor är inte att vika sig. Tvärtom. 

 

Vågar ta för mig mer nu. Vägrar att bli överkörd. Det går inte att få rättvisa gällande allt här i livet. Men de saker som kan vara rättvisa och bör vara rättvisa. Ja, det ska vara rättvisa! Någon jag trycker hårt på. 

 

Hej.

 

Har ju glömt att visa mitt collage jag klistrade ihop för ett tag sedan. Vi alla gjorde varsitt och de som ville fick redovisa för alla. Det var kul att se allas mål och drömmar. Men även "spännande" att se deras negativa och sjuka sidor av collaget.

Man ser verkligen kontrasterna mellan sjukt och friskt när man gör sådant här. Och en av mina favoriter är (som är på friska sidan); "Pappa, vad blir det för mat?" Under flera års tid är det jag som stått för matlagningen hemma. Det är jag som har bestämt tider och det är jag som har bestämt mat. Det hade (kommer) att vara en sådan befrielse att slippa det där. (Trots att det är kul att laga mat). Men att bara äta vad som serveras, på den tid det är klart!

 

Frihet. Inte behöva tänka. Spontanitet. Drömmar. Minnen. Framtid. "Framtida dåtid". 

Hej.

 

Å herregud. Vart kom alla besökare ifrån? Känn er välkomna till denna lilla dagbok.

Hoppas ni vill stanna kvar! :)

 

Det har verkligen vart en upp och ned-dag. Ingenting tycks gå min väg idag. Fast å andra sidan; det är kanske det de gjort! Så jag skriver om. Ingenting har gått ätstörningens väg idag! Tankarna har ballat ur totalt och jag vet varken ut eller in. 

Idag har fjärilarna i magen tagits över av magkramper. Och det mina vänner, det är något av det värsta som finns! Att följa schemat trots en bråkig mage är inte min roligaste hobby precis. Hoppas det går över! 

 

Förlåt. Men är detta verkligen jag?

 

Hemsk bild, förlåt för det. Men fäller ju nästan en tår. 

Man är verkligen blind. Eller nej, jag har vart blind och jag öppnar ögonen för var dag som går.

 

 

Söndag. 

Startade dagen med grötfrukost och att slurpa n-dryck. Kommer tyvärr aldrig, verkligen aldrig att vänja mig vid dom där. Det kanske går lättare, men det går fortfarande inte lätt. 

Försöker se de positiva fördelar de ger. Men nah... det är väl bara dricka och svälja. Kommer ju inte behöva dom i all evighet heller. Och det tackar vi för. 

 

Superfin dag här. Trots det blev jag på städhumör och har städat hela morgonen. Ska iväg efter fikat med famijen som kommer förbi en sväng. 

Annars? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Vet ingenting. Känner en massa och känner ingenting. Vill saker, men gör dom inte. Vill inte saker, men gör det ändå. 

 

Ja, ni vet! Man tänker typ i efterhand. Vill kunna känna och tänka nu. Då det verkligen behövs! Svårt att ta del av allt som händer. Orkar varken vara med eller se på. Och det är precis då jag stänger av hela tankeverksamheten. Vill ju vara med på banan så jag inte får en chock på mållinjen och springer tillbaka hela loppet igen. 

 

Godkväll.

 

Orkar egentligen inte dela med mig av något idag. 

Har en allt-är-negativt-och-skit-dag.

 

Just därför ska jag skriva fem positiva om dagen. 

 

– Hade en bra "grupp". Pratade om vad som händer i kroppen vid olika ätstörningar osv. Mycket vet man, men det skadar inte att bli påmind på nytt. Ett litet wake up call. 

 

– Har suttit nere vid havet i en och en halv timma. Bara musiken, vinden och jag.

 

– Har fått höra peppande ord. Sådana som får en att kännas speciell! 

 

– Har sagt emot och stått för vad jag tycker. 

 

– I morgon kommer finbesök, igen. 

 

Blev en "miss" i morses. En miss som inte var mitt fel. Har vart tydlig från början med allt. Ändå blir det jag som får ta smällen. Blir – så – trööött ! Får sota och ta igen det senare ikväll. När man trodde det var slut, så kommer det plötsligt mer! 

Söndag.

 

Ja, vad annars? Sju veckor har snart passerat sedan jag satte min fot här. Det har hänt mycket på den tiden. Satt och tittade på foton från förra sommaren igår. Är det där verkligen jag?

Damn, jag har verkligen vart blind. Eller rättare sagt; Jag har verkligen mått dåligt. Inte konstigt att folket omkring mig gått runt och vart oroliga. 

Det är verkligen en farlig sjukdom. 

 

Det händer fortfarande att jag säger "nä, jag behöver ingen hjälp. Jag mår ju bra och är normal". 

Men om ett tag, några månader framåt, så kommer jag nog inse hur sjuk jag var även idag – i denna stund. Jag går framåt, mot målet, varje dag.

 

Jag kan spilla hur många tårar jag vill, ha ångest, skrika inombords och förbanna vissa dagar. Men innerst inne är jag är glad att jag valt den rätta vägen. 

 

Dagens Horoskop.

Idag kommer du att sättas inför utmaningar som sätter större press än vad du är van vid.

Det är klokt att hålla sig ur vägen istället för att ta ansvar för allt.

Detta kommer att hjälpa dig, framför allt i ditt arbete, att spara energi till det som verkligen är viktigt.

Tänk även på din hälsa.

Det är mycket mer fördelaktigt att spara din energi istället för att bli helt urlakad. 

 

Seg söndag väntar. Snart lunch. Kram.

Fick den här söta av min syster.

 

Måndag. Ny vecka.

 

Går in på min sjunde behandlingsvecka nu. Sjunde. Helt galet. Alltså vart här i en och en halv månad nu. Snart går vi in i Augusti. Innan jag åkte hit så kände jag ångest över att "missa" sommaren. Men jag har verkligen insett att det hade vart tvärtom. Det är om jag inte hade åkt hit som jag hade missat sommaren på riktigt. Hade bara blivit arg på mig själv då jag ändå inte hade orkat med dagarna hemma på det sätt jag velat. 

 

Har vart en jäkel på att skjuta fram saker. Saker som jag inte vågat eller orkat ta tag i. Men vissa saker måste ändå göras. Och det spelar ingen roll om de görs i dag eller om en vecka. De-ska-ändå-göras. Och med erfarenhet vet jag att det bara byggs upp till något större, och kanske värre än vad det är ju längre man drar ut på det. 

 

Tycker inte om måndagar. Saker blir aningen för tydliga dessa dagar. 

Och det är då jag behöver intala mig själv varför jag är här. Det är ju precis detta som ska ske. 

 

Från gårdagens förjävliga mående till dethär.

 

Jag kan verkligen intyga på att det lever två olika personer i min kropp. 

Ena personen med ångest, oro och dumma tankar. Och den andra med livsglädje, hopp och fjärilar i magen. 

 

Ibland kommer det nya saker in i livet. Saker som får en att känna sig uppskattad och betydelsefull.

Tänker ta tillvara på dessa känslorna idag och inte låta de glida iväg. 

 

Livet. Hej och välkommen. Jag öpnnar min famn för dig lite mer för var dag som går.

 

Onsdag.

 

Kom ut i "verkliga" livet igår. Och på direkten märker jag vilka mina svagheter är och vad som behöver jobbas på. Vissa saker går mig verkligen upp över öronen. 

Hade i allafall en mysig dag tillsammans med alla + djuren. De köpte eftermiddagsfikat åt oss från ett café (!!!) på plats. Hej och hå. 

 

Och om det är något jag behöver jobba lite extra på? Att sluta bry mig om tiden. Får ju för tusan hjärtsnurr bara jag tänker på det. Livet ska vara spontant – men med rutiner. Mat och sov-klockan kommer hänga med mig länge tror jag. Men samtidigt ska man kunna gå utanför den. Förbannat viktigt för mig! (Ja, egentligen för alla). 

Friheten, alla gånger. Att få göra vad man vill, när man vill. Och självklart saknar jag familjen, vännerna och katterna. Som jag saknar mina små katter. Haha. Åh! Önskar de kunde bo här hos mig. 

Varför snusar du? Får du snusa under behandlingen? 

För att jag är beroende. Simple as that! Och så är det gott också för den delen. Dumt beroende, jag vet! Lovat mig själv att sluta innan jag är tjugofem i allafall. ;) Ja, jag får snusa när jag är här! Tack gode gud för det. 

Om du skulle rekommendera nånting här i livet, vad skulle det vara? 

Att ta hand om sig själv. Ett gram sjukdom känns tyngre än hundra kilo hälsa. Och så skulle jag rekommendera att leva livet. Ta vara på dagen genom att skratta, leva och älska. Gör sådant du mår bra av, det är ditt liv. 

 

Äh, med ett leende på läpparna kommer man rätt långt. 

Och med rosa hår blir man glad. Färg förgyller livet, så jag slängde i lite till i håret. Inte riktigt nöjd än, men på god väg. Folk misstänker nog vilken min favoritfärg är. Inte är det blå i allafall. Inte heller gult. Möjdligtvis rosa.

 

Nu – lunch. Sen besök. 

 

Ny energi. Älskade familj. Var underbart med lite besök. 

Tog oss en handlingstur och en sväng till fästningen. 

 

Jag sa ju att håret skulle färgas också. Var och köpte färg när vi var iväg. Och här är resultatet. En lätt ton av rosa. Kanske inte syns så tydligt på fotot. Blev fatiskt riktigt nöjd. Ska lägga i lite extra färg i morgon så det blir starkare. 

 

 

 

 

 

Känner mig drogad. På riktigt, drogad. 

 

Har gått i en dimma hela dagen. Mina händer har darrat och jag svettas och fryser om vart annat.

Svimfärdig och ont i huvudet. Mår illa och har ont i magen. 

Nej. Så får det inte fortsätta. Mådde likadant i går. Misstänker mediciner. Något min kropp inte riktigt tål eller är van vid. Ska fortstätta i några dagar och blir det inte bättre så får jag ta mig ett snack med läkaren i veckan. Sov ju förfasen fler timmar i natt än vad jag brukar göra på en hel vecka. 

 

Seg dag. Har ätit fläskfilé med klyftpotatis till lunch. Söndagsmat! Har även gjort påskpyssel (!!) haha och fixat lite presenter till min fina bror som fyller år snart. Han fyller jämt så det är lite tråkigt att inte kunna vara med och fira. Men istället får jag skicka lite varma hälsningar på posten. Personliga sådana. Tycker det är så mycket roligare att ge andra saker än vad jag tycker det är att få. 

 

 

 

 

 

 

Är groggy och känner mig febrig.

 

Men, här ska det inte klagas. Blivit för mycket av den varan nu för tiden. Men ibland behöver man spy lite galla över saker och ting. Lätta på trycket! Behöver jobba på att pysa ut lite hela tiden. Visa vad jag känner här och nu – i denna stund. Brukar inte bävra och tänka speciellt mycket inför måltiderna. Heller inte under måltiderna. (Nåja, inte till den nivån så att jag inte äter upp åtminstånde). Det är först efter måltiderna jag börjar känna. 

 

Och då är det på något sätt för sent. Då har samlat på mig så mycket känslor och tankar att det exploderar som en bomb. Men samtidigt ska man inte tvinga fram några känslor. De ska komma när de behöver komma. Men det hade liksom vart rätt skönt att slippa det där måendet efter. 

 

Helg. Rätt dött i huset. Många som är iväg. Så jag roar mig bäst jag kan. Dvs vila, vara i växthuset, pyssla och kolla på tv. Korvgryta till lunch och digestive med ost till mellis. Sa ju att vi fick nostalgimat. 

 

Snart första Juli också. Och det är inte ens sommar ute. Snarare höst. 

Och därför ska jag börja sticka en halsduk nu.

 

Kram.