Rainbow.

Hej torsdag.
 
Har börjat snacka i gåtor igen. Förlåt för det. Haha. Men tja, är väl sådan ibland. Men nu blev det helt plötsligt ändrade planer. Och det är nog en planer som i dagsläget kommer fungera bra.
Far hem i morgon – igen. Kan, orkar inte, vill, vill inte, behöver, behöver inte vara här just nu. Så just därför blir det hemfärd igen under några veckors tid.
 
Sedan kommer jag tillbaka hit och slutför det jag redan påbörjat. Har lång tid kvar här innan jag är klar. 
Do not worry. Kommer inte snubbla på mållinjen som jag redan sagt. Jag är rätt självständig och klarar mig nog rätt bra på egen hand. Så vem vet; Kanske kan jag med mycket erfarenhet (bra sådan) i ryggsäcken ta mig längre fram på egen hand hemma jämfört med vad jag kan här. Får mer utrymme hemma. Och det är väl det jag behöver nu. Fortfarande skrämmande. Men jag vet vart jag står och vad jag klarar av. 
 
Och jag tror på mig själv. Det har jag alltid gjort. 
 
 
Everyone wants happiness no one wants pain.
But you can´t have a rainbow without a little rain. 
 
Stod för sopplunch + efterrätt idag. Pastasoppa med en supergod morotskaka till efterrätt. Det där gjorde jag bra minsann. Har pinsamt nog bara ätit morotskaka en gång innan. Var väl på tiden igen.
Dags att packa ner alla saker. Hoppas ni får en bra torsdagskväll. Kram till er från mig. 
 

Nu eller sen.

Onsdag.
 
Har sovit på saken i två nätter men har ändå inte kunnat bestämma mig.
Kluven till tusen!
 
Nu eller sen? Men varför sen och inte nu? Samma sak. Bara det att jag förkortar den krokiga vägen om jag gör det nu. Men om jag inte är redo nu men kommer vara mer redo sen? Blir det bättre gjort då? 
Egentligen ingenting att grubbla på. För i detta fall ska jag göra det som skrämmer mig mest. För just i detta fall så är det nog just det som är det bästa beslutet. 
 
Vi får se helt enkelt. 
 
 
Mycket att se fram emot i allafall. Men får lägga det på ett plan så jag inte blir stressad.
Det ska vara kul, inte stressande.
 
Ha en bra onsdag. Kyckling och klyftpotatis-dags. Kram!
 
 
 
 
 

Godkväll.

Ringar in och skriver ner.
 
Samtidigt som jag bara är. Och hittils går det bra att bara "vara". Jag menar, Capiokonceptet är inget hokus pokus. Alla kan äta som Capio och de flesta äter faktiskt i många fall som vi gör där. Inte alla, men många. Det är inga konstigheter. Bara regelbundet och tillräckligt. 
 
Lunch på stan i form av buffé. Och middag hemma blev goda örtbiffar som ni ska få recept på. Det är kul när man vågar prova riktig mat och laga här hemma. Med "riktiga" ingredienser och inte fjösvarianter. Näringsrikt, gott och färgglatt. Åt biffarna med klyftpotatis som jag ordnade ihop och en kall ört/vitlökssås. Men det stör mig fortfarande att det dumma lockar. Det ska inte få locka mer.
 
..för jag är hemma och ska göra slut med ätstörningen. 
Måste ruttna på detta nu. Så jag tröttnar och aldrig mer vill gå tillbaka.
 
 
Det är utmanande att vara hemma. Får tänka mig för hela tiden. Men har haft en bra dag. Nu blir det soffläge och god kvällsmat.
Ha en bra kväll. Kram!
 

21 Oktober

Godmorgon.
 
Det var på riktigt ett jäkla skämt så mycket grejer jag packade med mig hem igår. Var tvungen att ta med allt, då jag blev utskriven. Det såg ut som en flerbarnsfamilj skulle åka på bilsemester, typ! Och nu ska jag packa upp alla väskorna med. Känner på mig att det där kommer att skjutas upp några dagar (veckor). Haha. 
 
Känns okej att vara hemma. Varför må dåligt när man kan må bra? Nu vill jag ha två bra veckor. Inga regler, inga pekpinnar...bara en god magkänsla. Har börjat lita på den mer och mer. Och när jag litar på den nu för tiden så brukar det gå åt rätt håll och inte åt fel, som det gjorde förut.
 
Uppe med tuppen som vanligt. Frukost och sedan ska jag ta tag i väskorna.
 
 
Hoppas ni får en bra start på veckan. Kram till er!
 

Uppe med tuppen.

Hej och godmorgon.
Har vart uppe och stressat sedan halv sju i morses. Man tror man har gott om tid, men icke! Nu sitter jag i allafall på tåget. Blir nog en spännande dag! 

Längst ner i söder för att sedan åka till Halmstad. Hade för övrigt en grym dag igår. Mys med finfina vänner, godis och tv-tittande. Precis som en fredag ska vara!! 


Ha en bra dag och tänk på mig. Kram! 

Magkänslan.

Hej fredag.
 
Ska bli skönt med helg. För det kommer bli en bra sådan. Är glad för mitt beslut om en kortare time out från behandlingen. Jag skrivs ut härifrån Capio i två veckor men jag har fortfarande min plats kvar när jag kommer tillbaka. Som en längre permis, typ. Har kommit på mig själv att planera upp tusen saker som jag ska göra. Som jag dessutom vill göra. Död åt alla dumtankar (†).
 
Nu ska jag hem och delvis följa matplaneringen hyffsat (med luckor för spontanitet) men även försöka att liksom koppla av behandlingen. Ska på ett sätt bara leva som jag vill för stunden. Och om det är att "fuska", "göra rätt" (vad det nu är?), eller vad tusan det är så ska jag ändå göra det. För först då kan jag verkligen se vad jag behöver ta tillbaka hit och jobba vidare. Kommer aldrig kunna klura ut det om jag följer pekpinnar. Nu ska jag följa magkänslan så får vi se vart det här leder. Spännande tycker jag. 
 
Ska försöka att finna mig i rastlöseheten hemma. För den vet jag kommer att komma. Jag ska inte smita undan. Jag ska vara mitt upp i allt utan att fly. För att fly, är just en flykt. 
 
Inget grått å tråkigt här inte.
 
På riktigt; Vad tycker ni om håret? Själv är jag nöjd. Och det är väl det som kanske räknas.
Nåväl. Hela rummet ska packas ner innan jag kan koppla av. Blä. Flykt även där. Gör allt annat utom att just städa. Haha. Ska bara packa lilla väskan först och sen är jag redo för en jäkligt mysig tripp söder ut i morgon. Resten får jag ta tag i när orken är där...
 
(Ps. Fredagsgodis ikväll.) Just sayiN.
Kram. 
 
 
 

Ett steg fram och två steg bak. Eller tvärtom.

Hej.
 
Andra saker kommer emellan ibland. Både tankar och saker att göra. Har snackat en del om den där återvändsgränden. Där det ser mörkt ut, vilket håll man än väljer att vandra. Har inget att länga "ut" till. Vad ska jag göra och vad vill jag göra? Behöver hitta en ny sysselsättning i livet som fyller en funktion. Nåt mer roande än en ätstörning.
 
Tar en liten paus. Inte härifrån, men från behandlingen. Det är inte pga att jag har tappat motivationen. Kanske tvärt om. Jag kommer inte framåt här för tillfället och jag vet inte vad som är felet. Så jag åker hem ett tag. Två, tre eller fyra veckor... ingen aning! Behöver nog åka hem och göra slut med ätstörningen lite. Tänka till och förhoppningsvis få lite mersmak på livet. Och på så vis (hoppas jag) kunna ringa in de sista pusselbitarna som behöver falla på plats för att ta mig över mållinjen. 
 
Satan, jag har kommit rätt långt ändå. Men just nu vet jag ingenting. Men ändå vet jag att det är jäkligt dumt att falla på mållinjen. Jag vill, men vet bara inte hur
Ja, en karusell i hjärnan på mig. Vad tusan ska jag sysselsätta mig hemma för att inte gå och vänta på mattider dagarna i enda? Kan lätt bli magplask om jag inte planerar in något. 
 
 
Kroppen spökar också. Har vart på labb och hoppas kunna få svar på vad som är fel. Idag ska jag bli ännu mer regnbåge också. Ni ska få se resultatet ikväll.
Men först blir det lunch. Ska laga efterrätten i morgon. Men jag har fullständigt slut på idéer om vad jag ska göra. Ni får mer än gärna ge mig lite tips. Hade jag uppskattat! :) Kram på er. 
 

Over the top.

Fredag.
 
Och helt plötsligt var det en vecka sedan man var hemma. Vet knappt vilken vecka jag är inne på här. Allt har flutit ihop. Men den här helgen är jag kvar här! Och nästa helg far jag iväg lite söder ut med mina fina vänner. Dock bara över dagen. Men lika mysigt för det!
 
Föresten en bra grej; Mammsen tar tag i saker. Hon strider för rätt saker. Hon var på möte igår med Lindex huvudchef. Hon ville ta upp snacket om de sjukligt smala modellerna de använder sig av. Det blev ett givande möte. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Hoppas chefen tog åt sig en del! Alla har ett samhällsansvar. Och det som gör mig nästan mest förbannad är att det kryper ner så myckert i åldrarna. Man ska inte tänka på sådant när man är ett barn. Eller..man ska aldrig tänka på sådant! Det ger så fel budskap. Smal får man vara. Men inte sjukt smal. Jäkla skillnad!
 
Helt plötsligt så är det vi som har trillat dit i ätstörningsträsket som ska visa sig "friskast". Misstolka mig rätt. Men det känns som hela samhället är hjärntvättat och går på dieter och ohälsosamma trender. Strunt samma. Kan inte få fram detta rätt. Tycker bara det är sjukt frustrerande att man som sjuk plötsligt ska vara den duktiga. För vi får minsann inte mixtra, trixa och dona hur vill med mat och träning. Men det finns de som gör det värre, men ändå inte anses...tja, som sjuka! 
 
 
Ja, fredagsgrubbel. Min stressnivå har legat långt over the top den senaste tiden. Ett ord, sen bröt jag ihop! Har gått på högvarv de senaste dagarna. Behöver nog komma ner på jorden lite. Bara sitta. Kanske bara se på tv, läsa... eller bara vila. Vill göra saker hela tiden. Rädd för rastlösheten. Ser till att den inte kommer. Sjuttioåtta bollar i luften samtidigt. Det blev lite övermäktigt.
 
Bara vaaaara. Snart middag. Svamprisotto. Och ikväll blir det idolmys.
Kram på er
 
 
 
 

Guldiga ängar.

Att släppa taget, helt!
 
Det är något jag inte har gjort än. Har på något sätt gått hand i hand med ätstörningen enda hit. Och jag vet faktiskt inte vad det är som krävs för att jag ska göra det. Många av de såkallade säkerhetsbeteenden jag gör för att vidmakthålla tänker jag inte ens på att jag gör. Jag menar, det går ju av bara farten. 
 
Jag är inte motstridig när det gäller att göra. Men att bara göra två av tre saker helhjärtat gör att jobbet inte blir klargjort på djupet. Det räcker med att en tagg sitter kvar för att man kan trilla tillbaka igen känns det som. En tagg som tillslut växer sig stor som en törnbuske. För det var ju faktiskt på det viset det började. Allt ska bort. Iallafall så småningom. Varför håller jag kvar vid ätstörnigen? För att jag är rädd helt enkelt. 
 
Har (kanske lik som ni) ett svart eller vitt och allt eller inget-tänkande. I vissa fall är det negativ men i vissa fall något positivt. Behöver hitta den där allt eller inget-känslan när det gäller jobbet och behandlingen här. Vill kliva över det sista trappsteget för att vilja göra slut med äs en gång för alla. Och jag börjar känna mig jävligt less på allt som har med detta, samtidigt som det har vart som en (falsk) trygghet. Något att skylla på och något att kontrollera. Men det finns betydligt mer rogivande sätt att tillfredsställa sig själv på. Och det är sätt som är hållbara och som gör ens liv bra och inte tvärtom. 
 
Jag vet inte hur länge jag kommer bli kvar här. Oroar mig lite för tiden måste jag erkänna. Rädd, rättare sagt. Vill inte ge mig. Men är även rädd att känna mig nöjd (och även andra) för tidigt. 
 
 
Vart i stan precis. Middag om ett tag. Kram
 

Tisdag.

Hej.
 
Har knappt haft på datorn på hela helgen. Och det ser jag som ett bra tecken på att jag har haft andra saker att göra istället. Och att jag har orkat göra allt. Somnade dock snabbt igår. Har hunnit med och träffat mer folk under dessa dagar än vad jag har gjort sammanlagt under tre år känns det som. Somnade gott må jag säga.
 
Gjorde en bra hemmaträning. I och med det så känner jag även att jag har fixat klart jobbet nu. Tänker att jag kan må såhär och framförallt att jag kommer att må såhär. Fast jag vet att jag kan må trippelt så bra. Mina tankar liknar fortfarande de tankar jag tänkte i början av min tid här. Har gjort jobbet så det ser snyggt ut utåt. Men jag har inte tagit till mig allt. Jag gör det mycket för yttre motivation. Nåja, hade aldrig kommit hit om inte jag ville, så missuppfatta inte. Skulle jag ge upp
så hade jag nog redan gjort det vid det här laget.
Vill vara alla tillags och därför göra jag på det viset. Men jag tror inte att detta blir hållbart om jag inte vågar lite mer på riktigt. För det har jag inte gjort hittils. Har fortfarande en sådan där mur mellan mig och behandlingen. 
 
 
Så, tisdag idag. Ska snart äta lunch. (King curry). Och efter det ska vi ha "gruppen" följt av en tur till stan. Hoppas på en bra vecka. Känns lite...virrigt. Hoppas ni får er en bra tisdag mina vänner.
Kram till er. 
 

Femte Oktober.

"Jag vet inte hur man lever"
 
Fast jag börjar ta mig fan lära mig. Sakta men säkert. Glider med i helgen. Gör spontana saker som jag inte trodde jag skulle våga, äter när maten är klar och lägger mig inte i vad som serveras. 
Åker iväg på min "mattid" för att ta igen det innan eller efter. Försöker anpassa maten efter livet. 
 
Även en "vanlig" icke ätstörd person planerar matdagar. Det går liksom inte att komma undan. Så åter igen; Det verkliga livet är inte så flängigt, oplanerat och rörigt som jag trott. Det är okej att ha rutiner och det är okej att planera. Alla (många) gör ju faktiskt det. Inga konstigheter! (Men jaja. Man ska kunna röra till det...å det där köret). Den tiden kommer och ett steg i taget.
 
Tog sovmorgon i morses. Första gången på ett halvår. Drog mig upp vid tio. Tyckte minsann att jag var värd det. Har precis ätit lite ägglunch och snart får jag finbesök. Taco-night följt av en (liten) utgång. Varken kropp eller psyke pallar så sena nätter.
 
Lägesedan jag frågade om ni hade några frågor. Och om ni har det så får ni alltid fråga. Här eller på mailen.([email protected]). Går fint vilket som. 
Hoppas ni får en bra Lördag mina vänner. Det tänker bannemej jag ha. Kram och Puss. 
 
 
 
 

Simple as that.

"Autumn is a second spring when every leaf is a flower"
 
Superfina dagar (vädermässigt) som passerar här. Njuter verkligen av den fina hösten. Som förövrigt inte ens känns som höst. Varmt och skönt! Onsdag idag och i morgon åker jag hem. Ska verkligen försöka ringa in de saker som gör att jag hittils inte vågat släppa ätstörningen. För det har jag inte riktigt gjort.
 
Jag har gått upp i vikt och jag gör det jag ska. Och ändå sker det inte någon förbättring. Det är fyrkantigt här. Inrutat och regelbudnet. Vilket faktiskt inte är till min fördel. Jag är van vid en fyrkantig vardag och jag tycker om att ha det så. Därför skedde det ingen förändring gällande det när jag kom hit. Tvärtom! Jag blev om ens ännu mer inrutad. 
 
Skit i det nu. Ska fokusera på lite annat än detta hemma. Ska försöka röra till det lite. Omedvetet. För planerar jag annorlunda så vänjer jag mig vid det och då blir det ändå fel. Yaya. Ska försöka träffa lite vänner varvat med vila, mat och mycket mys med familjen! Hoppas på en bra vistelse hemma.
 
 
Man måste göra annorlunda för att det ska bli annorlunda. Simple as that! Fika om en stund. Sedan står jag för middagen och efter det ska vi ut och fota lite.
Bärjar bli sjuker. Just my luck. Hoppas ni får en fin höstdag. Kram på er. 
 
 

En sjuhelvetes återvändsgränd.

Godkväll!
 
Har haft en omtumlande dag. Kommit till en stor jävla återvändsgränd. Har verkligen kört fast. När jag gör som jag ska, dvs det rätta, så blir det fel. Maten går före maten och jag hinner inte leva.
Att åka hem är ingen utmaning för mig. För jag gör "för mycket som man ska". Hur fasen kan det vara fel tänker ni. "Du gör ju som du ska och det borde väl vara rätt. Eller?"
Men det blir så fel. Återigen dessa pekpinnar. Jag hinner inte falla i några gropar och hinner inte göra några misstag just för att jag tar med mig Capio hem. 
 
Och i mitt fel är det bara fel, fel och fel. Jag säger inte att jag ska hem och göra misstag. Det jag menar är bara att jag behöver öva på att leva ett liv som inte är inrutat, tvångsmässigt och styrt av mat. Men så har det sett ut hela livet. Så nu vet jag inte vad jag behöver göra för att komma framåt.
 
"Du är avskärmad och jag får inte kontakt med dig". Och så är det. Jag vet. Poletten har fortfarande inte trillat ner efter sjutton (?) veckor. Kommer den någonsin göra det? Gör det jag ska men vid sidan av har jag ändå min egna agenda på något vis. Utåt visar jag att det går bra, just för att kunna hålla kvar med mina säkerhetsbeteenden som ändå inte syns. Jag visar väl kanske upp en fasad för att dölja mina svagheter så att de inte blir upptäckta. Kanske har jag inte vågat släppa på äs helt och hållet än? 
 
 
Poletten kanske aldrig komemr att trilla ner. Jag kommer fortsätta att gå runt som ett frågetecken. Ett frågetecken som gör utan att känna. Och som gör för andras skull men inte för min egen. Håller kvar vid så mycket som jag inte ens tänkt på. Jag är verkligen totalt lost. 
Blev tillsagd att åka hem och tänka igenom vad jag verkligen vill med detta. Få upp ögonen. Just nu känns det som jag är på vippen att ge upp. Mörkt åt båda hållen. Kolsvart. Åker hem i några dagar snart. Ska tänka, leta svar och försöka fånga in lite mer motivation. För den är verkligen åt helvete långt borta just nu. (Men känner jag mig själv rätt så är den snart tillbaka).
 
Stånk pust och stön. Snart kvällsfika. Sen bli det sängen tidigt.
Hoppas ni har klarare tankar. Sover nog bort detta deppet. Kram
 

För din egen skull.

"En människas värsta svårigheter uppstår när hon får tillfälle att göra som hon vill."
 
Det har vart en av de tuffaste helgerna på länge. Men om man bortser från det, så har det vart en av de bättre. Hur menar hon nu, tänker ni? Ja, citatet satte pricken över i:et. Ingen som bevakar, ingen som kollar och ingen som säger till en... E-g-e-t-a-n-s-v-a-r-! Lockelserna har aldrig vart så stora som den här helgen. När jag har ett eget val så tänker jag helt plötsligt dumtankar istället. Vill ju klara av det och det gör jag – till viss del. 
 
Varför ska jag äta det där, det där och det där? Om ändå ingen ser?!
Svaret är enkelt. För min egen skull. För att jag ska bli frisk. För att jag vill bli frisk. Så jag kan komma hem och leva ett normalt liv. Så jag kan tänka på något annat än detta. Så jag kan göra något annat än detta. 
 
Det går inte att bli frisk för "någon annan". Det är du själv som måste vilja. Visst, man kan göra det för den yttre motivationen till en början. Men i slutendan för att resultatet (friskheten) ska vara hållbar så är det du som måste vilja. Att försöka hitta den inre motivationen och se till dina behov och att du behöver detta. 
 
 
"Den äger frihet som förstår att rätt välja sina gränser."
 
Tankesöndag. Precis som alltid! Åt kasslergryta med bränd bulgur (väldigt gott att det blev bränt. haha) och nu har jag precis bakat bröd, igen! Gott med färskt bröd. Bättre än torrt köpebröd som inte smakar någonting alls. 
 
Hoppas er söndag är fin. Kram
 
 

Söndag

Söndag.
 
Somnade i soffan redan vid halv nio igår. Sen vart det kört! Börjar tröttna på denna trötthet. Bakade scones till kvällsmat igår. Åts med smör, ost och hallon. Riktigt gott och riktigt längesedan.
Var nog ett klokt val att stanna här över helgen trots allt. Hade nog inte vart det bästa sällskapet om jag var någon annan stans. Det kommer fler tillfällen!
 
Har vart ute en sväng och fotat idag. Även det var längesedan. 
 
 
Lite nervös inför morgondagens vägning. Men det tar vi då. Ska snart sätta igång med lunchen. Får nog bli lax idag. Och till middag kasslergryta. 
 
Ska bli skönt med ny vecka. Veckan som gått har vart tuff. Har träffat på en och annan utmaning på vägen men även fått oförutsägbara hinder. Hamnade på akuten och andningen har fått fnatt. Har även gjort lite medicinändringar som jag tror är boven till tröttheten! Även det egna ansvaret har satts på prov. Det är ingen som vakar öven en på samma sätt här. Ingen som frågar om man gjort det man ska och ingen som ser till att man faktiskt gör det. Det är bra utmaningar, för det är så livet kommer till att se ut!
Frågar är bara om jag har klarat det där ansvaret. Får nog svar på det i morgon. 
 
Ha en fin söndag. Kram. 

Torsdag och dragkamp

Torsdag.
 
Jag mår okej. Och där verkar måendet ligga nu för tiden. Inte bra, inte dåligt men – okej. Förstår att ni undrade varför jag var tungen att vara till akuten. Fick andnöd och det kändes som om jag inte fick ned någon luft i lungorna. Har fått en inflammation mellan revbenen som kan hålla i sig i några månader (!!!) som gör att det ömmar och är svårt att andas. Inte världens roligaste sak att få kan man ju tycka. Den framkallas av stress och ångest iprincip. 
 
Torsdagslunchen är precis avklarad. Soppa + efterrätt. Blev päronpaj idag och jag fortsätter att exponera mig dessa dagar. Ge det några veckor till. Sen fnyser jag bara åt ångesten. 
Hade mamma och pappa här på samtal precis. Eller tja, de hade samtal.. orkade inte vara med på familjemötet idag. Så får det vara ibland! Så hann inte träffa dem så mycket. Får se till att komma hem snart istället. 
 
 
 
Man kan bli skrämd av att måendet bara blir sämre och sämre. Jag menar, ska man inte må bättre när man är påväg till det där livet? Men jag är på gränsen nu. Jag ser båda sidorna. Både de fiska och de sjuka. Och det är nu valet måste göra av vilken sida jag ska hålla mig till. Det är som en jäkla dragkamp varje dag. 
 
Ska in till stan snart. Ska fixa nytt tandsmycke. Tappade min sådana pärla häromdagen. Sen får jag se vart vindarna för mig. Hoppas ni får en bra torsdag. Kram

Chokladboll

Bara för att man känner för det. 
 
En fika på stan – En svart kopp kaffe och i bästa fall en frukt. 
En fika på stan – idag. En stor cokladboll.
 
Skulle egentligen ta en dag i sängen. Men jag tänkte om – av rätt anledning. Valde istället att åka till stan och fika sötfika på stan för första gången på många år. (Sötfika äter vi här rätt ofta. Men just på stan, på eget initiativ) Ville prova. Testa. Utmana. Se vad som skulle hända.
Och hände det något? Ja, jag kände mig starkare och med normal (vad det nu är?!)
 
Är fortfarande inte helt bekväm med sötfikorna. Men för var dag som går och för varje gång jag exponerar mig så märker jag hur mycket det släpper. Och det är så förbannat skönt. Trodde aldrig att jag skulle kunna sitta med två vänner och prata samtidigt som jag mumsade på en chokladboll. Men hey, det var la inget?
 
 
Fortfarande inte återhämtat mig från natten. Sov igen mig en stund nu på kvällen. Kunde inte låta bli. Det är så skönt att somna efter maten! Siesta. Blev köttfärsröra med quinoa till middag och till kvällsmål blir det en "sub" till idol. Ha en bra kväll. Kram. 
 
 

Söndag.

Godförmiddag.
 
"Förr i tiden" så var detta godmorgon. Har vart en riktig segis på morgnarna. Men nu när jag är uppe vid halv sju så tycker jag inte att detta är morgon längre. Börjar nog bli gammal!
Sovit med lilla katten hela natten. Han har legat som en plåster på mig hela natten. Tror minsann att han har saknat mig en aning. Och jag har saknat honom!
 
Hade en bra dag igår. Lite av varje. Mys med familjen, träff med alla tjejerna (puss på er), lite film och lite skratt. Sedan var jag trött! Åker tillbaka efter lunchen idag. Känns bra att ha vart hemma lite längre den här gången. Förra gången han jag knappt landa här hemma innan jag skulle tillbaka igen. Kommer nog tillbaka hem snart igen!
 
Jag är en fyrkantig människa. Följer jag ramarna så klarar jag mig rätt bra. Och jag har följt ramarna och just därför har jag fortfarande svårt att ringa in exakta fällor. Gör jag som jag "ska", så går det bra helt enkelt. Det är det spontana, det plötsliga och det jag inte är med på som stökar. Men nu är jag under behandling och folk försöker tyvärr (??) anpassa sig efter mig. Och då går det ju bra?! Men sen då... för jag menar; såhär ska ju inte livet vara hela tiden? Fyrkantigt och inrutat.
 
 
 
Grubblar alltid över samma saker. Och jag vette tusan om jag kommer någon vart. Men samtidigt. Jämför man nu med så har jag kommit milslånga vägar. Och därför hoppas och tror jag att det faller på plats snart. Break a leg på det, liksom! 
 
Fick en fråga om vem som står för maten när jag är hemma. Och det är blandat. Ibland bestämmer jag maten och ibland är det även jag som lagar. Men ibland bestämmer någon annan och då är det någon annan som lagar. Funkar lika bra vilket som för mig. Även ifall jag kanske hellre är den som lagar...
 
Hoppas ni får en bra söndag. Kram.
 

Fredag den trettonde

Hej

Sitter på tåget hem nu. Inte vart hemma i huset på snart fjorton (?) veckor. Kommer kännas himla konstigt tror jag. Eller nej - jag vet

Haft en stressig förmiddag. Möte, packning och matlagning. Lagade crêpes. Och det tog sin lilla tid! Men gott, det blev det. 

Får se vad jag roar mig med i helgen. Lätt att fly undan allt genom att tvinga sig själv till att hela tiden sysselsätta sig. Ska försöka att mest vara. Ta in och ta del av allt. 

Fredag den trettonde idag. Bådar inte gott. Brukar vara en otursfågel. Hoppas det inte är min tur att råka illa ut idag. Hade vart skönt att slippa!!

En mysig helg med familjen och vänner väntar. Hoppas ni får en bra fredag. Kram 

Needtoclearmymind

Needtoclearmymind
 
Fick ett hårt knytnävesslag i magen igår. Blev inte många timmars sömn. Knappt några alls faktiskt. Skriver knappt ut en femtedel av mitt liv här. Ändå känns det som om ni känner mig utan och innan på något vis.
Men en del får stanna i tankarna. Eller nej föresten. Inte ens där. För jag var nere vid havet och kastade stora stenar i vattnet. Och med stenarna följde alla minnen med.
 
Ska försöka glömma. Jag är jag. 
 
Torsdag. Veckans värsta dag.. eller? Tankarna har fokuserat på andra saker än mat idag. Trots en rätt jobbig matdag. Men idag var det jag som stod för lunchen, igen. Soppdag. Lagade en pastasoppa med kassler och basilika. Och det var även jag som fick bestämma och fixa efterrätten.
Gjorde god gino. (Fruktsallad med riven choklad som man har i ugnen). Plus vaniljglass. Blev lyckat. Det var en rätt bra utmaninng att äta allt det där när det var jag som hade lagat det. (Och då visste alla ingredienser). Och se, det hände väl inget farligt?
 
Efterrätten. (plus glass)
 
Tog en morgonpromenad. Höstkallt och behövde jacka för första gången. Och efter mellis så tog jag cykeln in till stan och köpte ett gäng böcker. Annorlunda böcker. Förhoppningsvis lite lärorika. 
Har behövt komma ut och komma på bättre tankar idag. Vägrar att stänga inne mig själv med allt som spökar! Det räcker tydligen inte med en sak. Allt ska hända på en och samma gång. 
 
I morgon åker jag hem. Hoppas på en bra helg! Ha en bra torsdagskväll. Kram
 

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0