Förlåt, Cecilia.
Förlåt. Men är detta verkligen jag?
Hemsk bild, förlåt för det. Men fäller ju nästan en tår.
Man är verkligen blind. Eller nej, jag har vart blind och jag öppnar ögonen för var dag som går.
...tror att detta gör mig rätt gott! Till och med jag ser hur mycket piggare jag ser ut nu.
Ja, förlåt Cecilia. Hoppas du förlåter mig!
Augustivindar.
Havsluft, havet, värme och bra musik.
Sen var min eftermiddag räddad! Rättare sagt, sen var dagen räddad. (Huah).
Lax till lunch och korvgryta till middag. På riktigt, den där jäkla korven förföljer mig här. Har i allafall börjat hitta mina favoriträtter. Och så har jag verkligen fått upp ögonen för quinoa. Gott tillsammans med en god kycklinggryta. Fick föresten mannagrynsgröt i gårkväll. Det är nostalgi.
"Du ser så pigg och glad ut".
"Hela du lyser".
"Vem har du nu träffat som ger dig ett sådant leende?".
Haha ja, fjärilarna kanske syns lika mycket utanpå som inuti. Härlig känsla!
Och det är en känsla jag tar emot med öppna armar.
Promenerade längs havet och plockade snäckor.
Nej, dags att göra nytta.
Kram.
Två sidor.
God förmiddag!
Pigg och vaken klockan fem. Det var jag det. Men jag kan tycka att det är lite mysigt att vara vaken så tidigt. Kanske inte lika kul sen när man får ta smällen av trötthet lite senare på dagen. Men då jag inte gör något annat än att vila så spelar liksom det ingen roll.
Lever på energin från igår. Härlig energi. Sådan jag vill få mer av. Och det är precis det där som väntar när jag kommer ut härifrån. Det härliga livet. Med resor, vänner, killar, familjen, nöjen, fester, slappkvällar.. Allt i en slags balans.
Jag har valt att tänka realistiskt gällande framtiden. Eller rättare sagt; Jag försöker. Att vänta sig att livet blir en dans på rosor bara för att man blir frisk hade vart att göra sig själv besviken.
Livet blir lättare, men det är fortfarande inte lätt. Alla har vi perioder då måendet pendlar upp och ned. Det hör liksom livet till!
Har fått i uppgift att göra varsitt collage. Där ena sidan visar sjukdomen och den andra sidan visar det friska livet. Det liv jag strävar mot! Det är lite kul att se allt svart på vitt. Ni kan få se det när det är klart sedan!
Blåser satan här idag. Och så ska det åska med. Det tycker jag om! Men innan dess ska jag ta mig ner till havet och få lite havsluft i lungorna. Det känns som mitt mående och min motivation har tagit ett kliv framåt på bara två dagar. Tänk vad lite fjärliar kan göra med en.
Hoppas ni får en fin lördag. Kram.
Värme. Från olika håll.
Idag...
...ja, idag kan jag från hjärtat säga att ångesten blev utbytt mot fjärilar istället. Hela dagen dessutom.
Välkomnar alla nya känslor i kroppen och tar emot dom med öppna armar.
Blev en lång och väldigt bra eftermiddag. Har suttit nere på klipporna och solat och snackat i flera timmar. Spontanbesök. Ja, man tackar för det ja!
Vart så satans varmt idag bara. Och precis som vanligt blir min mage lite uppfuckad då. Inga signaler som stämmer. Tur att jag inte har något annat val än att äta efter mat-och-sov-klockan.
Trots det blev det en liten miss. Men det är sådant som inte spelar någon roll i längden. Nåja, inte för att det får hända fler gånger. Men en gång är ingen gång, eller vad säger man?
Dagen gjorde mig mer gott än vad en liten miss gör mig ont. Den saken är säker!
Jesus vilken energi jag fått idag.
Nyss ätit middag. Spaghetti och köttfärssås. Der var längesen! Lunch idag blev torsk med couscous. Och nu sitter jag och försöker...ja, vad försöker jag? Fatta vad som händer omkring mig egentligen. Haha.
Ursäktade mig förut att jag hade stökigt på rummet. Har tidigare tyckt att det vart konstigt hur jag kunnat vart så stökig när jag samtidigt är ett kontrollfreak.
Men då fick jag höra att om man har kaos omkring sig när det gäller stök på rummet osv så är det bara ett tecken på stressad och kaotisk hjärna. Make sense.
Nä, nu hamnade jag på sidospår. Dags att pärla!
Kram.
Stärka sig själv.
Godkväll.
Haft en bra dag. Har för en gångs skull kännt att jag haft bra med energi och ork. Tänk vad näring kan göra med kroppen! Illamåendet sitter dock fortfarande i dygnet runt. Men jag känner mig liksom mer på hugget i tänket. Hjärnan arbetar inte alls lika slow som tidigare.
Tillbringade eftermiddagen med mamma och syster. Lite ärenden och fika. Försöker ta ansvar. Vill ta ansvar. Men jag brukar vilja prova på innan jag kan döma. Ja, rätt ofta i allafall! Att låta mig själv begå misstag för att sedan jobba på att fixa det där svåra. Vill känna att det är mina val. Inte bli överkörd, som man lätt kan bli.
Och idag tog jag mitt ansvar utan en massa tjat utifrån.
Det styrker mig. När det är jag som gör valen. (Speciellt när de är friska val)
Om jag tycker om rosa? Nä, inte en chans.
Jag har blivit rätt bra på en sak. Att skilja på när det är jag eller ätstörningen som gör valen. Det har vart lite klurit att urskilja de där två. Men jag jobbar på det! Lika väl som man kan välja ett äpple ska man kunna välja ett bakverk. Bara det är rätt sida av en som väljer!
"En gång ätstörd, alltid ätstörd". Nähä du. Kan lova både er och mig att det allt mer är riktiga Cecilia som yttrar sig och agerar. Jag gör fortfarande många tabbar. Tabbar som ätstörningen får mig att göra. Men det där försvinner inte heller på en eller två veckor. Det är något man får jobba på!
Precis spelat kubb. Ska fläta ihop lite mer armband och sedan blir det kvällsfika.
Kram.
Att vara I det.
Slumpen när den är som bäst.
Ibland händer det saker här i livet som man inte alls vart beredd på. Goda som onda saker.
Just nu regnar det bode negativa och positiva saker över mig.
Hade besök idag. Kommer nog leva på det där besöket ett tag! (Nästan som på små moln).
Och är det sådana saker det handlar om så får det gärna regna på mig lite oftare.
Har kommit in i en av de värsta perioderna i mitt liv. Nu kan jag från hjärtat säga att jag vet hur det är att ha en dålig, jävla pissdag. De senaste veckorna har fått min hjärna att göra volter. Ver inte hur jag ska handskas med allt.
Jag är i det. Jag låter mig känna och försöker att acceptera hur verkligheten ser ut. Lättare sagt än gjort. Man kan välja att vara i det och samtidigt fly. Men man kan även vara i det och samtdigt stå ut.
Fast vadå stå ut? Gör jag verkligen det?
Ja, annars hade jag väl redan suttit i bilen påväg hem. Så ävn i fall det inte känns som jag står ut, så gör jag ju faktiskt det ändå. Hänger ni med?
Rörigt. Snart tickar klockan halv sju. Vilket innebär... n-dryck och fruktstund.
Pust.
Kram.
Nålar.
Fredag.
För första gången känner jag att motivationen tryter ordentligt.
Somnade med tårar på kinderna och vaknar med detsamma.
Har haft herr Ågren på besök många gånger i mitt liv. Men så här länge har han nog aldrig stannat.
Och detta illamående alltså. Jesus.
Försöker lugna mig med lite nålar i öronen. Kan gå från att vara hyper till att somna på fem minuter när jag får nålar. De gör underverk för mig. Kanske ska lära mig att sätta egna nålar. Finns massa "roliga" punkter man kan sätta på. Finns det en punkt på kroppen för att få vett i huvudet, så säg till!
Har ni testat att fåakupunktur i öronen någon gång? Vad tycker ni?
Får besök efter lunchen. Blir mysigt! Tror att det är extra viktigt för mig att få komma ut lite nu. Få känna vad det egentligen är jag strävar mot. Livet, vänner, familj – frihet.
Hoppas på får en fin fredag. Vi hörs ikväll. Kram.
Dessa torsdagar.
Torsdag.
Som ni vet har varje Torsdag slutat på samma sätt.
Bygger upp ett skräckcenario redan från det att jag vaknar. Förjävla dålig taktik. Slutar aldrig bra.
Tänker inte uppleva en sådan torsdag till. Det tar på tok för mycket på krafterna.
Fick i allafall bra med sömn i natt. Kanske för mycket. Hade till och med skickat sms i morses som jag inte hade en susning om. Snacka om att vara nerdrogad eller något. Haha.
Nej. Nu kör vi fanimej torsdag på detta.
Dagens Horoskop:
Just nu är det mycket som inte går så smidigt som planerat.
Kanske ska du bara acceptera det du inte kan ändra. Ge inte upp på grun av besvikelse,
koncentrera dig istället på sker som ligger framför dig.
Även om det tar lite längre tid kommer du att nå ditt mål om du bara är uthållig och har tålamod.
Just SayiN.
Kram.
Spänn fast bältet.
Solsting.
Nästan för varmt att sitta i solen idag. Och vet ni hur jag sysselsätter mig medans solen gassar? Med att sticka en vit, ullig, vinterhalsduk. Haha. Man får la vara ute i god tid, inte sant?
Målat och donat ihop en fin "låda" att ställa i trädgården hemma också. Ska ställa några krukor med färska örtor i den tänkte jag.
Dagen har fortsatt att åka berg och dal-bana.
Känns som bältet sitter löst och man kan trilla av precis när som.
"Plötsligt händer det". Och jag är aldrig beredd!
Visst blev den lite läcker?
Lax med färskpotäter till lunch och fruktsallad med glass till mellis.
Nu ska jag träffa läkaren för medicinsnack och sedan väntar middag.
Hoppas ni haft en bra dag så här långt.
Kram.
Livet.
Som jag trodde.
Skit, alltså. Tabbade mig och fick stå för mina misstag.
Men samtidigt. Visst lär man av sina misstag?
Gör om, gör rätt!
Pysslade en uggla. Sägs att ugglor är smarta. Kanske kan han dela med sig lite!
Kram.
Oväntat besök.
Vet på riktigt inte hur jag ska kunna hantera allt som händer.
Eller rättare sagt; Jag kan inte hantera det som händer.
Panikångesten kommer när jag minst anar det.
Det var inte första gången det hände idag. Och definitivt inte den sista heller.
Står inte ut med det.
Fick veta vilka förändringar som kommer att ske framöver.
Eller ja, stegen för att komma närmre målet.
...och där brast det för mig!
Jag ska stå ut. Jag måste stå ut.
Och ja, nu beställer jag en ny dag. Helst på guldfat.
Kram.
20 Juli.
Det stormar.
Är så förbannar lättretlig. En missuppfattning eller något som jag anser var fel. Ja, det räcker för att tårarna ska komma. Jag gråter och jag skrattar. Jag älskar och jag hatar. Känner och stänger av. Har ångest och förbannar.
Kan inte fatta hur jag ska stå ut.
Gårdagen bjöd på rätt mycket. Man lever bara en gång. Spontana saker när de är som bäst! Spontana saker som ger en fjärilar i magen dessutom. Haha ja, tänka sig! Den där lusten börjar komma tillbaka igen.
Papperspysslet har gått över till armbandspyssel.
Visst blev de fina?
Lax med couscous till lunch nötgryta med råris till middag, rostbröd med ost, vaniljyoghurt... Blev en god blandning av mat här igår! Har börjat hitta mina favoriter. Får se vad det bjuds på under helgen.
Får besök idag. Min syster kommer och sover här i natt. Och i morgon kommer mammsen också. Haft besök flera dagar i rad nu. Fick ju spontanbesök både i går och i förrgår. Samtidigt som det tär en aning på krafterna och så tar den positiva energin över. Kroppen går på helpänn och så fort jag stressar lite för mycket så får magkatarren spel. Och det gör inte situationen speciellt mycket lättare.
Nu ska jag ner en sväng till vattnet. Kram.
En eller två fjärilar.
Från gårdagens förjävliga mående till dethär.
Jag kan verkligen intyga på att det lever två olika personer i min kropp.
Ena personen med ångest, oro och dumma tankar. Och den andra med livsglädje, hopp och fjärilar i magen.
Ibland kommer det nya saker in i livet. Saker som får en att känna sig uppskattad och betydelsefull.
Tänker ta tillvara på dessa känslorna idag och inte låta de glida iväg.
Livet. Hej och välkommen. Jag öpnnar min famn för dig lite mer för var dag som går.
Pixpax att må bra idag. Enda fram tills i kväll.
Punkt.
Kram fina ni.
Du är unik.
Vi är alla unika.
Och det ville jag uppmärksamma lite extra idag. Något litet som blir stort.
Vek ihop varsin blomma till alla som bor här inne och la på deras plats vid matbordet.
Ja, för dom är unika. Precis som du & jag.
Ska vika ihop några fler. Gjorde en hel bukett igår och idag blir det ett nytt projekt.
Kram.
Hand i hand.
Onsdag. Oboyfrukost.
Vanesak det där. Efter det blev det snack med min behandlare. Nu drar vi igång med behandlingen på riktigt. Detta ska bli spännande! KBT paralellt med matprogrammet. Allt ska gå hand i hand. Viktigt att inte vänta med någon del. Både kropp och knopp ska vara med i behandlingen samtidigt.
Ska bli spännande att se hur jag kan utvecklas. Jag har en jävla vilja. Och med bara den tror jag att man kan komma ganska långt. Kanske till och med hela vägen. Vem vet. Min magkänsla säger mig det i allafall.
Ska vara aktiv och delta. I allt. Ska försöka och köra mitt race. Fokus, fokus. Mina drömmar och mina mål.
Lätt att tankarna tar över det sunda förnuft man har. Väldigt lätt faktiskt. "I stundens hetta". Ja, då agerar man plötsligt lite konstigt och inte alls som man tänkt sig. Men med lite (mycket) träning så ska jag nog kunna lära mig att putta bort de där tankarna och ta fram förnuftet istället. Förnuftet till att tänka logiskt och göra rätt val.
Häromdagen vid havet.
Ska ha basal nu. Sedan lunch och sen kommer finbesök. Bror + hans flickvän. Ska ta oss härifrån en stund. Andas lite annan luft, ni vet. Och självklart fylla på pysselförrådet. Haha.
Hoppas ni har en bra dag vänner. Kram.
En måndag.
Godkväll måndag. Godkväll vänner.
Har vart här i en hel månad nu. Känner mig rätt lugn. Men samtidigt har jag haft en inre stress det senaste. Men nu har jag fått svar på mina frågor. Frågor som gnagt på mig rätt rejält. Nu är min riktiga behandlare tillbaka igen. Han sätter en förklaring på alla mina tankar som surrar. Därav har den där gnagande stressen och oron släppt en aning.
Rädd att inte få tillräckligt med tid. Rädd att stressa. Rädd att det går för fort.
Tror inte jag behöver oroa mig längre. Allt ska gå hand i hand och man måste vara överens. I slutendan är det ändå jag som sitter på besluten. Och med stöttning och en hjälpande hand så vet jag att det är de rätta besluten jag kommer ta. Men det lugnar mig lite att det är mina beslut.
Lite kladdikladd från dagen
En okej måndag. Inte mer, men okej.
Ätit torsk till lunch och blåbärssmoothie i solen till mellis. Middag blev risoni och kasslergryta. Variation är bra. Annars får jag besök i veckan. Två omgångar dessutom. Hallelujah! Mysigt att ha något att längta till. Annars blir dagarna lätt desamma. Det smälter ihop och ibland kommer jag inte ens ihåg vad vi fick till lunch. Men det är väl kanske en bra grej.
Hoppas ni fått er en bra start på veckan. Kram
Lördag. En vanlig lördag.
Gårdagen erbjöd sol för en gångs skull.
Som dessutom utnyttjades.
Tog med oss vårt mellis och satte oss utomhus. Kakor och kaffe, fredagen till ära. Fläskfilé. klyftpotatis + tzatsiki till lunch och till middag blev det lax med bulgur. De verkar tycka om lax lika mycket som jag här. Dvs rätt mycket.. Får det någon gång i veckan åtminstånde.
Helg väntar nu. Även den här helgen är det många som är iväg. Hade vart kul med lite besök då det kommer vara rätt folktomt här. Men det fick jag då inte ta hit. Gaah och åååhh.
Tur att jag har beställt ett stort (ja, verkligen stort) paket med pysselsaker som väntas komma i dagarna. Gick loss på alla möjliga saker man kan tänkas sysselsätta de små fingrarna med. :)
Håret växer och växer.
På måndag är min riktiga behandlare tillbaka. Har vart riktigt nöjd med bägge. Men det ska bli kul att höra om han märker någon skillnad. Ja, främst i knoppen då. Det är lätt att glömma av framstegen man gör. Speciellt tankemässigt. Men om man jämför med hur jag beter mig nu jämtemot hur jag betedde mig i början. Ja, då har jag tagit björnkliv. Svårt att se. Men det har jag faktiskt gjort! Detta är fortfarande början. Något som jag bör upprepa för mig själv. Jag har lätt att stressa iväg – samtidigt som jag vill att det ska gå långsamt.
Får ofta höra att jag har en jävla viljestyrka, är motiverad och nyfiken.
Tre rätt bra aspekter för att lyckas hela vägen tror jag.
Hoppas ni får er en fin dag vänner. Nu väntar frukost. Kram.
Femte Juli.
Det är något mystiskt med min kropp. Verkligen mystiskt.
Varje dag, prick klockan elva, så börjar jag darra och må illa. Har inte riktigt hittat anledningen, men det är ett återkommande fenomen. Konstigt tycker jag. Väldigt konstigt faktiskt.
Har precis haft mindfullness i fyrtiofem minuter. Om jag var koncentrerad? Nixx. Hörde inte ett enda ord han sa. Låg mest och fantiserade mig bort. Låååångt bort!
Har fortfarande lite svårt att acceptera läget. Jag accepterade att jag var tungen att ge iväg all kontroll. Och till viss del är den fortfarande bortgiven. Men varje dag känner jag att jag måste ta tillbaka kontrollen. Jag blir tillsagd ditten och datten. Saker jag ska göra själv och saker jag måste se till att de blir gjorda – på mina initiativ. Det är svårt det där. Att ta tillbaka den kontrollen igen. Det är skönt att kunna förlita sig på andra ibland.
Babbel. Hemma är det skönt att kunna säga – "I morgon är det en ny dag".
Visst, det kan man säga här också. Men alla dagar här är den andra lik. Och precis lika jobbiga.
Åh. Får komma på något nytt att säga.
"I morgon är jag ett steg längre mot livet".
Ja. det låter bra.
Som ett hav fyllt med droppar.
Ja. Det är tufft att bli fri. Det är en hård väg att vandra. Det tar emot och det gör ont.
Men vad fan är alternativet?
Att vara sjuk livet ut? Att ha ett liv som inte ens kan klassas som liv?
Det gör fasen så mycket ondare att vara sjuk jämfört med att vara frisk (och vägen dit).
Nej mina vänner. Då får det svida bäst det vill. Detta ska slutföras.
Låt er inte skrämmas över att vägen till det fria svider och gör ont. På köpet får man faktiskt ett liv tillbaka. Att stanna upp och skrämmas av det friska för att man inte orkar med smärtan på vägen dit är bara en tillfällig lösning. Inget som håller i längden. Det enda som håller i längden är den riktiga vägen. Och vilken det är, ja, det vet ni nog innerst inne!
Det finns hjälp att få. De är till för att hjälpa, inte förstöra. Våga, våga, våga! (Lita, lita, lita).
Har haft några tunga dagar. Jag är här nu. Jag har landat och är medveten. Känner och deltar. Jobba och sliter. Det får kosta hur många tårar det vill. För det går om man vill. Jag tar fortfarande dag för dag – timma för timma. Försöker att vara just här och inte grubbla över kommande saker. Inte heller över saker som skett. Det är inget man kan påverka och därför onödigt att lägga energi på.
Jag gråter och det river inom mig. Men innerst inne känner jag mig stolt. Väldigt stolt.
Tänk att jag gjorde det.
Se, inse – agera.
Jag har sett. Jag har även insett. Men jag har då fan inte agerat..
..förens nu.
Det var något som faktiskt slog mig idag. Jag har agerat. Efter så mycket prat och väldigt lite verkstad under något år så har jag faktiskt börjat vägen mot ett liv. Har inte riktigt förstått det förens nu. Nu, när allt har börjat sjunka in. Tänk att jag vågade. Jag vågade söka hjälp ocu nu sitter jag här, utan kontroll och utan något att säga till om. Trodde aldrig att jag skulle gå med på det här.
Lika många som har trott på mig har även tvivlat. Att det tar för lång tid och att jag aldrig gör som jag säger att jag ska. Och jag kan förstå bägge delar. Men innerst inne visste jag att jag skulle få tummen ur. Det var bara en tidsfråga! Har varken vart mottaglig eller redo för detta förens nu. Kanske en bortförklaring, kanske inte. Men det viktigtaste just nu är att jag är här. Varken för sent eller för tidigt får jag säga.
Märker att jag har gjort ett bra jobb hemma. Och samtidigt som jag har fallit tillbaka lite i mitt beteende sedan jag kom hit så har jag ändå med mig mycket från jobbet hemifrån. Försöker hålla fast vid det så gott det går. För det lönar sig i slutendan.
Trött tjej som behöver sola.
Motivationen pendlar dagligen. Precis som jag misstänkt. Jag tar timma för timma – dag för dag. Kan vakna upp som en sol och somna som ett åskmoln. Oförutsägbart!
Vill återigen säga till er som vill, men inte vågar: Det kommer att vara värt det. Just do it!
Kram.
