Som ett hav fyllt med droppar.

Ja. Det är tufft att bli fri. Det är en hård väg att vandra. Det tar emot och det gör ont.

 

Men vad fan är alternativet?

Att vara sjuk livet ut? Att ha ett liv som inte ens kan klassas som liv? 

Det gör fasen så mycket ondare att vara sjuk jämfört med att vara frisk (och vägen dit). 

 

Nej mina vänner. Då får det svida bäst det vill. Detta ska slutföras. 

Låt er inte skrämmas över att vägen till det fria svider och gör ont. På köpet får man faktiskt ett liv tillbaka. Att stanna upp och skrämmas av det friska för att man inte orkar med smärtan på vägen dit är bara en tillfällig lösning. Inget som håller i längden. Det enda som håller i längden är den riktiga vägen. Och vilken det är, ja, det vet ni nog innerst inne! 

 

Det finns hjälp att få. De är till för att hjälpa, inte förstöra. Våga, våga, våga! (Lita, lita, lita). 

 

 

Har haft några tunga dagar. Jag är här nu. Jag har landat och är medveten. Känner och deltar. Jobba och sliter. Det får kosta hur många tårar det vill. För det går om man vill. Jag tar fortfarande dag för dag – timma för timma. Försöker att vara just här och inte grubbla över kommande saker. Inte heller över saker som skett. Det är inget man kan påverka och därför onödigt att lägga energi på. 

 

Jag gråter och det river inom mig. Men innerst inne känner jag mig stolt. Väldigt stolt. 

Du ska vara stolt, flera gånger om!!! Det bästa av allt är att du efter denna resan kommer vara megastolt över dig själv hela livet!!!
Alltid skönt att få läsa ett inlägg, hoppas dagen varit bra! Kram

Du ska vara stolt! Du är så fruktansvärt stark som tar tag i detta och vågar satsa allt på att bli frisk, och du är verkligen värd friheten. Lycka till! Massvis av styrkekramar

Du är så stark Cecilia och du ska verkligen vara stolt. Att du tar tag i detta nu och gör det trots att det är tufft. Du tar ansvar för ditt liv och din hälsa och det ska du verkligen vara stolt över. Även om det är tufft så vet du ju att du gör dig själv och din kropp en tjänst. Allternativet hade ju varit förödande i längden. Kanske att det funkat att leva så ett tag, men tids nog tar sjukdomen ut sin rätt på kroppen. Det har jag själv fått erfara nu. Jag har så ont i rygg och kropp att jag knappt tar mig ur sängen vissa dagar. Jag rör mig mer begränsat än en penionär. Skadorna av benskörheten tar verkligen bort förmågan att njuta av livet.

Alltför många år av undervikt, enformigt ätande och överdriven träning har orsakat detta. Gissa om jag ångrar mig, ångrar att jag inte gjorde precis det du gör just nu på en gång.

Så om du någonsin tvekar på att det du gör är rätt och värt alla tårar så kan du tänka på allternativet- ett liv med skador, tvång, begränsningar och ångest. Nej det är verkligen inte värt det. DU GÖR HELT RÄTT!! Och du är ett föredömme som vågar låta förrändringar ske. Det finns tyvärr alltför många som fortsätter att leva i förnekelse och låter ätstörningen styra hela deras liv.
All kärlek och respekt till dig fina Cecilia!!! Kram

Stolt ska du vara! Du är en sådan jäkla kämpe, och du är på så rätt spår! Det finns inga alternativ. Målet är att leva och det är värt all kraft o allt slit, alla tårar och utmaningar.
Ett litet tips på en bok med mkt tänkvärdheter är anna kåver-att leva ett liv inte vinna ett krig. Kan vara värt att kasta ett öga på om du inte kollat i den. När ork finns!
Äta, vila, andas. Ett andetag i taget!
Du är BRA!!

Rätt inställning:)! Gråten är en bra ventil.
Vem har du som behandlare?

Jag tycker att den här fina fina dikten ger mig pepp och mod, fast det ibland känns så jävla jobbigt att bli frisk, ja, helt enkelt inte värt det (fast jag vet att JAG tycker frihet är värt all smärta i världen)

”Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag försöka begå fler misstag.

Jag skulle slappna av,
bli mjukare,
jag skulle vara mer galen än jag har varit på denna färd.

Det är få saker jag skulle ta på allvar längre.
Jag skulle ta fler chanser,
jag skulle resa mer,
jag skulle bestiga fler berg,
jag skulle korsa fler floder,
och jag skulle titta på fler solnedgångar.

Jag skulle äta mer glass och inte så mycket bönor.
Jag skulle ha fler verkliga problem och färre inbillade.

Du förstår…
jag var en av dessa som levde förebyggande och klokt och förnuftigt,
timme efter timme och dag efter dag.

Jo visst har jag haft mina ögonblick och om jag kunde leva om mitt liv skulle jag se till att uppleva många fler.

I själva verket skulle jag försöka att inte uppleva något annat,
bara ögonblick,
det ena efter det andra,
istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en av dessa människor som aldrig gick någonstans utan
en termometer,
en varmvattenflaska,
gurgelvatten,
en regnrock och en fallskärm.

Om jag kunde leva om mitt liv skulle jag resa med lättare bagage,
mycket lättare,
än jag gjort i detta livet.

Jag skulle gå barfota tidigare på våren,
och jag skulle fortsätta gå barfota längre in på hösten.

Och jag skulle åka fler karuseller
och fånga fler snöflingor
och träffa fler människor
och plocka fler blommor,
och dansa mer.

Om jag kunde leva om mitt liv.

Men du förstår, det kan jag inte.”

Tycker den är helt strålande, att man inte ska slösa på den tiden vi har fått, och inte heller tveka, vänta, treva. Utan GÖRA. Här och nu. Inte senare.
Kram!

Så rätt !!!
Ett par uppmuntransord: det går, konceptet funkar!!!! Det kan kännas helt omöjligt, fruktansvärt och outhärdligt men det är det inte! ... Ok, fruktansvärt kan det ju va ändå, men det är värt det! ;)
Ta vara på all hjälp och tiden på C! Det är ett superbra ställe. :)
Jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna åka äta vissa saker, åka hem, lära mig hantera och ta mig igenom motgångar. Trodde definitivt inte att det var normalt att äta det vi åt, eller att jag skulle få en stabil vikt. MEN det var det!
Livet har ändrats, sakta framåt, men det GÅR!
Jag blev själv peppad av att läsa ditt inlägg! Hoppas verkligen du har det bra!!!!!!! Stora kramar!

Vad skönt att höra, jag har själv bestämt mig att det bara finns en väg att gå den rätta vägen, mot ett friskt o sunt lyckligt liv!! Fortsätt kämpa det kommer ge resultat, mest mentalt men dt är det som räknas i första hand! Du är bäst Cecilia

Du ska vara stolt, så som du sliter och kämpar. Tack för all daglig inspiration och för att du ger oss möjlighet att följa din kamp