En gång fick jag höra att jag aldrig kommer kunna bli helt frisk. Att jag ständigt kommer att få handskas med tankar – livet ut. Det tog hårt på mig. Som ett slag i magen. Efter det tappade jag hoppet en aning. Varför ens försöka om jag ändå gör det förgäves?

 

Det var längesedan jag hade ett liv utan dumma tankar. Så längesedan att jag knappt minns hur det känns. Det här har blivit min vardag. Men faktum är att kroppen är just kroppen. En del av mig. Det går inte att undvika att ha tankar om något som står oss så nära. Det vore nog inte möjligt. Alla, även friska, har tankar om vikt och kropp. Så är det bara!

 

 

– Hos en ätstörd person så handlar 95% av tankarna om mat, vikt och kropp. Vilket gör att man endast har 5% kvar till annat. Så som livet, vänner, intressen. Det är inte speciellt mycket och med tanke på hur mycket tid man lägger på kroppen så är det inte konstigt att man inte har ork till de andra 5 procenten. 

 

– Hos en frisk människa så är det tvärtom. Där är det 5% som tas upp av mat, kropp och vikt medans de andra 95% ägnas åt allat annat. Det såkallade livet med vänner, intressen och allt det där.

 

Som ni ser går det inte att undvika tankarna, helt. Men det är dit jag vill nå. Till den punkten där endast 5% tas upp av det som i dagsläget tar upp 95%. Och de där ynka procenten som tillslut är kvar kommer alltid till att finnas kvar. Men då har man så mycket annat för sig att det endast kommer vara just tankar. Tankar som flyger förbi, men som man inte bryr sig om. Då man är tillräckligt stark för att stå emot. 

 

Nu menar jag inte att det bara går att bli frisk till 95%, om ni nu tolkade det så. Hoppas att ni förstår vad jag försöker få fram. Och som svar på frågan; Jag nöjer mig inte förens jag är frisk. Både på papper, i kroppen och i huvudet. Den saken är säker. Är klar med detta nu. 

 

Kram.

Smärtan du känner idag, är styrkan du känner i morgon.

 

Ibland känns det som om jag inte har en susning om vart jag ska. Men jag vet att jag är påväg. Och just för att jag inte vet vart jag ska så är det heller ingen idé att skynda.

 

Detta är ingen resa där jag kommer finna mig själv. Så långt har jag förstått. Men det är nu grunden byggs. Grunden för att kunna vara stabil och ha något stadigt att stå på i framtiden. 

 

Till er som vill, men inte vågar och till er som känner er nöjda – men kunde haft det bättre. 

Tänk på att det alltid verkar omöjligt – tills dess att det är gjort. 

 

Många frågor om vad vi äter och hur mycket. 

 

Mat. Riktig mat. Husmanskost. Sådan mat som ger näring. Näring för kroppen men ibland även för själen. Båda delar tycks vara lika viktigt! Ingenting ska uteslutas. Har blivit serverad en mängd olika rätter. Ingen har hittils vart den andra lik. Oftast är det gott och ibland.. lite mindre gott. Och ibland går den ner smärtfritt och bland.. mindre smärtfritt.

Fast egentligen är det nog inte fråga om smak, utan mer en fråga om vana. Återupplevt smaker och ätit rätter jag inte har vågat mig på under flera års tid. Och det på en ynka liten vecka. 

 

Frukost. Varannan dag får man välja på gröt/välling-frukost & varannan dag fil/yoghurtfrukost. Alltid mackor till, såklart. Och ibland blir det ägg till. Proviva dricks även varje morgon och kaffe/té till den som vill. 

Flingor och müsli varierar. Ibland ljusa och ibland grova. Samma med mackorna. (Som ibland är hembakta och helt färska) Variation! Det är även oboyfrukost en dag i veckan för alla. 

 

Lunch/middag. Fått allt från lax, torsk, köttfärssås, grönsakssoppa till kycklinggryta med nudlar, bulgursallad och korvgryta. 

 

Mellis. Macka, smoothie, rån med mjukost, digestive, kräm, bulle. Väldigt olika. Till kvällsmellis blir det däremot ett lite större mål. Då kan det vara allt från gröt, yoghurt, oboy, mackor eller tunnbrödsrulle osv..

 

Mängd? Normalportioner såklart.

 

 

Maten är vår medicin så jag är glad att det inte är någon "sjukhusmat". Det är vällagad mat. Men jag skulle ljuga om sa att jag inte saknade min mat där hemma. Fast samtidigt så är det så förbannat, jäkla skönt att någon annan tänker och planerar åt en själv. Jag gör mitt jobb som just nu är att äta, vila & jobba med mig själv – resten sköter personalen. 

 

Ät & lev mina vänner. Uteslut inget och ge din kropp och själ vad den behöver. Den kommer tacka dig! 

 

Kram.

 

Pyser ut och får feed back.

 

 

Jag är plikttrogen och gör oftast vad jag blir tillsagd. Iallafall i de flesta fallen. Och just därför är det viktigt att ta det i ett lugnt tempo. Inte stressa iväg. Annars står man där efter en tid och undrar ”vad fan har jag lärt mig egentligen?” Lätt att tro allt går himla bra, bara för att man gör det man ska.

Men man blir inte frisk efter en måltid och man blir inte frisk för vikten tickar uppåt. Man blir inte frisk förens alla saker går hand i hand och hänger samman.

 

Man måste hinna stanna upp, vänja sig, för att sedan fortsätta. Hela tiden försöka vara delaktig! Tillslut komma alla pusselbitar att falla på plats. Och ibland känns det inte som jag behöver säga något. Tankar och åsikter jag har tycks vara rätt ”typiska”. Så det räcker med att påbörja en mening och de förstår hur jag menar. Känns bra. För ibland kan jag bli rädd för mig själv. Skämmas. Men andra sitter/har säkert suttit på samma frågor och funderingar. Och för att inte tala om samma oro.

 

 

Som en stormvind men ändå likgiltlig. 

Får det inte riktigt att hänga ihop. Har aldrig känt såhär mycket. Men ändå är det tomt. 

 

Fick stora chocken i morses. Magen lika så. Men det gick. För det gör det – om man vill.

Hängde lite läpp men måendet ändrades när jag kom in på mitt rum. Där väntade verkligen världens finaste blombud. Ärligt talat.. Vilka människor jag har att leva för där hemma. Tacksam in i själen. 

 

Behöver bli påmind om varför jag gör det här ibland. Det finns ju faktiskt ett liv där ute. Lätt att man hamnar i en bubbla här och ser allt svart eller vitt när man går här. Men det är det utanför detta som jag kämpar för. Det som kan kännas lite långt bort ibland. 

 

Vaknade tidigt. 

 

Inte så konstigt. Har stängt väskan (väskorna), ätit en sista favoritfrukost och snyftat i några omgångar.

Nu är det bara det jobbigaste kvar. Kramkalaset. 

 

Är totalt livrädd. För det är okej att erkänna va? Men samtidigt förväntansfull.

 

Det handlar om förlåtelse. Om att sluta fred. Oftast med sig själv. 

 

Att ta medicin är inte roligt i alla lägen men att ha roligt är bra medicin. 

Och för att orka ha roligt? Ja, då behöver man sin medicin. 

 

Inser allt mer för var dag som går hur mycket jag har att leva för. Vill blomma ut. Bli den jag vill vara. 

 

Godmorgon Sverige. (Och grattis?!)

 

Dagarna susar förbi fort. Försöker få ut så mycket jag bara kan av dagarna. Då jag inte har en susning om när jag sätter foten i huset igen så känns det som allt jag gör, gör jag för "sista gången". Sorgligt det lät! Men egentligen är det inte så sorgligt. För nästa gången jag sätter foten i huset så kommer jag förmodligen ha en ny syn på både mig och livet. En mer positiv sådan.

 

Spenderade gårkvällen på studentskiva. Hela släkten samlad plus god mat. Såg alla tallrikar fyllas med diverse röror, olika sorters bröd, oljiga sallader och glasen fylldes med bubbel. Efter det fylldes nästa omgång tallrikar på med tre olika sorters tårta, småkakor, glass och praliner...

Min fylldes förvisso också på, men inte riktigt med samma saker. Kom återigen på mig själv att inte riktigt välja vad jag ville ha – av ren vana. Tar det jag brukar och nöjer mig! Det andra lockar nästan mer, men jag tar det inte. Men jag vill ta det.  

 

Det ska bli skönt att mer eller mindre bli "tvingad" att snart få äta sådant jag vill, men inte tar på egen hand. Starta om från början och bli vän med alla livsmedel igen. Det går att äta allt med måtta, det vet vi alla. Vi ska bara leva som vi lär också. 

 

 

Köpte boken "Ät Allt" igår. Samma författare som "Mattillåtet". Ska läsa och försöka ta åt mig. 

Men dagen då? Ska snart iväg på en utflyckt med en vän. Och lagom till lunch åker jag till stan för Sushi med lite andra vänner. Fint väder idag också. Lovely! Kvällen avslutas förmodligen med grill ikväll. 

 

Ser ur att bli en fin dag. Dags att påbörja frukost. 

Ha en fin dag kära ni. Puss. 

Pix pax godaste frukosten. 

Passar på att missbruka så länge jag bara kan. Har provat en hel del turkisk/grekisk yoghurt det senaste också. Har ätit det till mycket och inte bara till frukosten. Gott att göra såser på. Som tzatsiki och mangoyoghurt. Fint tillbehör att ha till maten. Eller varför inte lyxa till det med tjock yoghurt, valnötter och honung? 

 

Det finns så mycket gott att prova. Och på tal om Grekland..

..funderar på att skaffa mig en liten morot, något att se fram emot. Och lockar inte Grekland, så säg? 

 

Har inte hunnit känna efter än. Och det är väl lika bra. 

 

Samtidigt som det ringde så sattes låten på som jag lyssnade på under den bästa sommaren i mitt liv. It´s a sign, right? 

På måndag börjar resan till mitt liv. Försvinner iväg till Capio i Varberg. Har hört mycket gott om det stället och jag får faktiskt säga att jag är glad att jag kommit in där. De verkar veta sin grej. Känner mig trygg redan där. Men samtidigt så är jag förbannat jävla nervös. Nervös inför det okända. Äta, sova, äta.. och repeat! Dagarna kommer gå ut på samma saker. Men det är bara för en tid. Tåls att upprepa det med. Detta kommer reparera både in och utsida. 

 

Har ett tungt jobb framför mig. Men nu är jag så sjukt trött på detta så det får liksom kosta vad det kosta vill. Tänker inte klamra mig fast vid det jag tror är rätt längre. Jag har provat på det sjuka ett bra tag nu, så nu är det dags att prova något nytt! För magkänslan säger mig att jag kommer trivas bättre med det nya.

 

 

Och så försvann hela den sommaren på ett kick. Men vad är en sommar om man jämför med ett heltliv? Inte ett skvatt. Det får ta den tid det tar. Hälsan och jag ska liksom hänga ihop livet nu.

Pust. 

Storm inombord. Hur kan man tveka innan man ens har börjat? Vanligt, sund förnuft är inte så vanligt. Men nu för tiden gör jag inte felaktika misstag. Nu för tiden gör jag nyttiga misstag. Sådana jag tar lärdom av. Första misstaget är just ett misstag. Men gör man om det så är det plötsligt ett val. 

 

Det sägs att tiden förändrar saker, men man måste faktiskt ändra dem själv. 

 

 

Ja, för vill ni veta något? Idag gör jag mitt sista jobbpass. På hur länge.. ja, det återstår att se. Men nu är det full fokus på mig som gäller. Känns helt rätt. Att jobba har gett mig mycket. Att få känna mig rätt "normal". Har även orkat väldigt bra får jag tycka. Många, långa pass..

Nog för att min hjärna har gått bananas en del gånger med all stress när det gäller maten osv. (Typ igår..suck) Men det har ändå vart bra för mig med jobb under hela den här resan hittils. Allt har sin tid och just nu är dettta nödvändigt. 

 

Sätter ena jobbet på paus medans nästa heltidsjobb drar igång. Fattar egentligen inte hur jag mäktat med "två" jobb. Fast egentligen.. har jag verkligen gjort det? Haha. Nåja.. man inser med tiden!

 

Stress, stress, stress på jobbet. 

Kom hem grinig, hungrig och totalt matt. 

 

Men tydligen var det någon som visste hur man muntrar upp mig. <3

 

Ni är för bra för att finnas på riktigt. Ville bara säga tack. 

Ska fortsätta att fylla den här bloggen med mina dagar ett tag till. Men så var det allt detta med; All in eller inget alls. Jag vet att jag kommer behöva bryta med allt. 

Men vem ska jag bolla idéer med då, är frågan..?  Eller kan det vara bra att fortsätta? Vad tror ni?

 

Strunt i det nu kanske. Ville bara säga puss & kram & tack. 

 

All in eller inget alls. Slut på daltandet. 

Hjärnan är som en urvriden disktrasa. Men har jag väl bestämt mig så är det inte mycket som kan sätta fällben för mig. Jag tänker gå till botten med det här nu. Är finito med allt vad dumtankar heter. Eller inte riktigt än, men jag kommer bli. Hur? Med proffshjälp och en jävla massa vilja. Nu-kör-vi.

 

Orkar inte skriva så mycket. Men att jag snart kommer att åka iväg för en tid framöver är nu klart. Hejdå sommar (men) hej ett jävla bra liv. Hur länge det blir, återstår att se. Och exakt vilket datum det blir får jag veta om några dagar. Det får bli när det blir.. men nu vet jag i allafall att det just blir. Åh. Vad tusan har jag gett mig in på..

 

Åker iväg hela dagen för att få ordning på saker och ting. Äntligen, får jag väl säga. Har väntat på den här dagen ett bra tag nu. Idag får jag äntligen veta ett och annat. Och hur det än blir så vet jag att det kommer bli bra. 

Efter idag kommer många stenar att lyftas bort från mina axlar. 

 

Men jag känner mig lugn. 

 

Varma vindar. Sol. Idag är en fin dag.

 

Godmorgon måndag. Godmorgon ny vecka. Godmorgon tidigt jobb. 

Gårdagen blev ett big nono. Oacceptabelt, från min sida! Jag vet att jag är stark. Men jag vet även att jag kan vara ganska lättpåverkad av andra. Det är inte okej. Men ibland går det inte att låta bli. 

Tappade motivationen en aning igår. Men det betyder inte att jag tar ut det på maten nu för tiden. Snarare tvärtom. Hade en toppenbra matdag. Bästa på länge. Grillade lax, färskpotatis osv. Och gårdagens kvällis blev lite av en buffé. 

 

Nog om det. Det är ju en ny dag nu för tusan. Alla möjligheter för en liten nystart. Det får man varje morgon när man vakar tycker jag. Och varje morgon får man även äta favoritmålet. Kan inte bli så dåligt då. 

 

När det känns som man har blivit överkörd av en lastbil eller två. 

That´s me for the moment. 

 

De där fjuttiga timmarnas sömn jag fick i natt gjorde sitt. Övertrött på jobbet. Tröttskrattade åt allt samtidigt som jag bara ville att timmarna skulle gå. Och de gjorde de också.. jobbdagen fick sitt slut och jag gick mötte uppe M för att lucha på stan. 

Vart ovanligt trött i kroppen idag. I huvudet också för den delen. Trots att jag inte tänker och grubblar så mycket om "det där" så ligger det ändå någonstans i bakhuvudet och gnager. Hade gärna tagit mig en sovstund, men då riskerar jag ännu färre timmar i natt. Snaaart ska även jag få känna ro, det vet jag!

 

Nä, babbel. Kom och tänka på något. Något bra. Följer en del bloggar och läser runt mycket. Och det känns som att alla på något vis är på gång. Alla (många) verkar bryta upp med allt vad ätstörning heter och börjar leva livet. Alla på samma gång känns det som! Gogogo.

Det känns även som allas mående påverkar varandras. När någon börjar må dåligt så mår alla andra också dåligt helt plötsligt. Och när någon mår bra, ja då börjar alla inse att de kanske också skulle kunna må bra.. och börjar kämpa för det istället! Hänger ni med? Som en våg. Kanske av grupptryck. Omedvetet. Men bra i sådana fall. Om det nu är det bra måendet vi snackar om. Jag tror på mig och jag tror på er. :)

 

Överkörd var det. Skriver utan vidare eftertanke. Får se vart orken tar mig ikväll. Kanske åker iväg och har filmkväll med vännerna. Och om inte så väntar myskväll här hemma med massa god mat. Blir nog en kombo! 

 

Önskar er en fin kväll. Puss & Kärlek.

Bästa tiden på året för mig. Jag minns förra året då jag klättrade på väggarna här hemma den här tiden av året. Jag var så in i bomben rastlös, trots att jag hade saker för mig. I vanliga fall brukar jag inte tycka om den här årstiden, alls. Jag brukar känna mig stressad över att göra saker och klarar inte av att sitta inne om det är sol ute.

 

Men jag tror att jag kände mig så rastlös just för att jag inte orkade. Jag ville sitta inne, men tillät mig inte. Förbannade mig själv över att orken inte fanns.

Men i år känner jag mig piggare. Jag orkar mer.. och orkar jag inte, ja då gör jag heller ingenting. Lyssnar på kroppens mående från dag till dag. Och det är precis det som håller i längden.