24 Juli.
Godmorgon onsdag.
Om jag lyckats sova något? Nä, knappt något alls.
Vågar inte ens hoppas på en bra dag idag. Åh.
Så här mycket oro och ångest har jag aldrig känt i hela mitt liv.
När ska det ta slut?
Surar och gråter mest hela tiden.
Horoskop.
Ditt vanliga sätt att bete sig har för en gångs skull inte fungerat särskilt bra
och det har satt dig i en mindre trevlig situation.
Din vanliga problemlösande strategi tycks inte förbättra situationen hur mycket du än försöker.
Försök som omväxling att släppa ditt vanliga sätt att närma dig problem och gör istället något annorlunda. Bara genom att göra det kan du finna en utväg ur något som till synes såg ut som en olöslig situation.
Bygger upp oron redan från början. Vet jag att någon jobbigt väntar så byggs det på redan från morgonen. Och ibland flera dagar innan! Sen smäller det. Allt kommer på en gång. Slutar i smärre kaos.
Dags att ordna frukost. Hoppas ni får en fin dag. Kram.
Livet.
Som jag trodde.
Skit, alltså. Tabbade mig och fick stå för mina misstag.
Men samtidigt. Visst lär man av sina misstag?
Gör om, gör rätt!
Pysslade en uggla. Sägs att ugglor är smarta. Kanske kan han dela med sig lite!
Kram.
Att hoppas på det bästa.
Tisdag.
Låt inte den här dagen bli lika illa som gårdagen. Snälla.
Mina tankar är dumma mot mig. De vill mig så illa. De höll mig vaken hela natten. Ville inte vakna upp till den här dagen. Men nä, det gick ju inte att undvika precis!
Näringsdrycker.
Tog den första med min behandlare vid sidan. Den gick inte ner smärtfritt, om jag säger så. Vet att detta här är nödvändigt för att gå vidare. Har gått in i den såkallade "arbetsfasen" nu. Dags att köra vidare och ta nästa kliv mot livet!
Det gör så satans ont, jag erkänner. Men jag hoppas, och tror att även detta är en vanesak. Det ger sig med tiden. Kommer vänja mig. (Åh, jag försöker intala mig det).
Men vet ni? Det finns något positivt med allt. I och med detta får jag nu börja röra mig lite mer fritt utomhus. Inte sådär supermycket, men bra mycket mer än tidigare. Själv dessutom. Ska ta tillvara på det och inte använda promenaderna av fel anledning.
Försöker vara i kontakt med mig själv hela tiden. Svårare än det låter. Och ännu svårare blir det när man helst av allt vill fly i från sig själv i vissa stunder. Att vara närvarande. Har lätt för att gå runt med en tom blick och liksom vara helt..likgiltlig.
Nu var det snart lunchdags. Kram.
Oväntat besök.
Vet på riktigt inte hur jag ska kunna hantera allt som händer.
Eller rättare sagt; Jag kan inte hantera det som händer.
Panikångesten kommer när jag minst anar det.
Det var inte första gången det hände idag. Och definitivt inte den sista heller.
Står inte ut med det.
Fick veta vilka förändringar som kommer att ske framöver.
Eller ja, stegen för att komma närmre målet.
...och där brast det för mig!
Jag ska stå ut. Jag måste stå ut.
Och ja, nu beställer jag en ny dag. Helst på guldfat.
Kram.
If not now, when?
Måndag. Ny vecka.
Går in på min sjunde behandlingsvecka nu. Sjunde. Helt galet. Alltså vart här i en och en halv månad nu. Snart går vi in i Augusti. Innan jag åkte hit så kände jag ångest över att "missa" sommaren. Men jag har verkligen insett att det hade vart tvärtom. Det är om jag inte hade åkt hit som jag hade missat sommaren på riktigt. Hade bara blivit arg på mig själv då jag ändå inte hade orkat med dagarna hemma på det sätt jag velat.
Har vart en jäkel på att skjuta fram saker. Saker som jag inte vågat eller orkat ta tag i. Men vissa saker måste ändå göras. Och det spelar ingen roll om de görs i dag eller om en vecka. De-ska-ändå-göras. Och med erfarenhet vet jag att det bara byggs upp till något större, och kanske värre än vad det är ju längre man drar ut på det.
Tycker inte om måndagar. Saker blir aningen för tydliga dessa dagar.
Och det är då jag behöver intala mig själv varför jag är här. Det är ju precis detta som ska ske.
Ska träffa läkaren lite senare. Måste få ordning på magen! Låg med kramper hela kvällen igår. Står inte ut med ett sådant hinder. Har vart rätt bortskämd med en fungerande mage den här tiden. Är tacksam för det. Men nu slår det plötsligt tillbaka! Huh. Känns som jag brinner upp innefrån.
Har lätt för att släppa saker. Stänga av och glömma av.
Och det behövs (tyvärr) idag.
Tänker få en bra start på veckan. Hoppas ni med får det. Kram.
Två små systrar.
Söndag.
Haft besök fyra dagar i sträck nu. Känns som jag hade kunnat sova i flera dygn. Man vill liksom vara på topp när man har besök. Och sen kommer tröttheten som ett brev på posten. Dötrött!
Har dock vart underbart mysigt med lite besök. Min syster sov här i natt och idag kom även mamma ner. Redan vid nio i morses åkte jag och L iväg på en liten utflykt. Strosade vid havet och tog oss en tur till fästningen.
Magkatarren har gjort sig påmid mer än någonsin de här dagarna. Det är redan illa som det är. Känns inte som jag behöver ännu en grej som är "ivägen". Så typiskt!
Är verkligen inne i en känsloperiod. Positivt ibland och negativt ibland. "Att vara i kontakt med sina känslor". Ja, visst kan det väl vara bra. Men det är samtidigt rätt påfrestande.
Min fina syster & jag.
Precis haft fruktstund med melon och dagens middag bestod av "söndagsstek", klyftpotatis + sås. Och föresten så räcker det att jag kommer utanför dessa murar för att inse vad jag behöver lägga lite extra krut på när det gäller att bli fri. Små, små fällben som hela tiden kommer ivägen. Här går det an, då jag inte har något alternativ. Men så fort jag har någon slags valmöjlighet så blir det alltid "fel" beslut som tas. Märker att jag inte är redo för det "fria" livet ännu.
Längtar till den dagen då jag tar rätt beslut, även då jag inte "måste".
För den tiden kommer va?
Nu ska jag kolla film. Kram och hoppas er helg vart bra.
Pust och stånk.
Torsdag.
Förbannade, jäkla torsdag. (Sopp & efterrätts-dag).
Jag vet att jag kan reagera rätt starkt när jag sätts inför jobbiga situationer. Men inte så starkt. Försvinner ur min kropp och jag känner inte igen mig själv. Ångestattack.
Börjar se ett litet mönster. Orkar inte detta. Det har jag nog aldrig gjort.
Måltid för måltid. Fokusera på en sak, inte hela dagen. Och absolut inte på hela livet. Man får dela upp det i små etapper för att kunna ta sig igenom saker och ting.
Hade kunnat gå och lägga mig nu. Men nu var det tydligen dags för middag.
Pust.
Kram.
Att få saker svart på vitt.
Onsdag.
Kom ut i "verkliga" livet igår. Och på direkten märker jag vilka mina svagheter är och vad som behöver jobbas på. Vissa saker går mig verkligen upp över öronen.
Hade i allafall en mysig dag tillsammans med alla + djuren. De köpte eftermiddagsfikat åt oss från ett café (!!!) på plats. Hej och hå.
Och om det är något jag behöver jobba lite extra på? Att sluta bry mig om tiden. Får ju för tusan hjärtsnurr bara jag tänker på det. Livet ska vara spontant – men med rutiner. Mat och sov-klockan kommer hänga med mig länge tror jag. Men samtidigt ska man kunna gå utanför den. Förbannat viktigt för mig! (Ja, egentligen för alla).
Dragit på mig sådan där eländig magkatarr också. Pricken över i:t. Blir tokig.
Det har kommit i kapp mig nu. Måendet jag väntat på.
Mår... såådär. Ibland inte alls bra. Men ibland bra. Oberäknelig. Det svajar.
Onsdag. Ska gå ner och göra oboyfrukost.
Kram.
Upp som en sol....
Nej vänner. Det där gick ju inte alls.
Gårdagen bjöd på tre saker. Lärdom, ångest och nederlag.
Första stora "misslyckandet" sedan jag kom hit faktiskt. Men bättre lycka nästa gång. Samtidigt ser jag det som något postivit. "Att lära av sina misstag" och att faktiskt våga visa vad man känner. Ja, så är det faktiskt. Vissa saker tar emot mer än andra. Och det får man svart på vitt här. Men om man blir väl omhändetagen när man mår sådär? Big time. Och om man blir trött av sådana där ågrenattacker? Big time.
Det lustiga är att jag igår skrev att man inte ska "ropa hej för tidigt". Trodde jag skulle ha en bra dag igår. Men mycket riktigt så hade jag rätt; Måendet kan komma att ändras rätt brutalt från timma till timma. Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Får besök idag. Mamma & Pappa. Ska åka till stranden och andas havsluft och fika.
Lägligt. Mysigt. Ny energi.
Nu väntar grötfrukost följt av samtal.
Kram.
Sjunde Juli.
Eko. Eko.
Men om anledningen till dålig bloggning beror på att man spenderar dagarna i solen så tycker jag att det är mer än okej. Äntligen lite sol och värme. Helgen har gått ovanligt fort. Iallfall om man jämför med förra. Har fått komma ut en stund varje dag den här helgen. Var precis nere vid stranden och doppade tårna i havet. Varmt, men inte tillräckligt varmt för att ens vada. Haha.
Hoppas på att få ta egna små promenader snart. Det hade jag uppskattat! (Mer än mycket dessutom). Blir lite ändringar den kommande veckan. Nya steg och nya utmaningar. Men det är ju så behandlingen ska se ut, även om det skrämmer mig. Man måste ta alla steg. Och vissa steg skrämms mer än andra, men de måste ändå göras. Det är ju liksom en del av allt.
Pasta till lunch och knäcke till mellis. Och nu ska jag sätta mig och jobba på fräknarna ett tag till innan det är dags för middag. Och i morgon är det ny vecka – igen. Då har jag vart här i en månad. Ja, en hel jävla månad. Jesus, vad tiden har gått fort!
Nåväl. Hoppas ni haft en bra helg. Kram.
Vad jag behöver.
Igår var jag arg. Så arg så jag trodde att jag skulle explodera.
Jag-vill-ha-frihet. Blir tokig på detta. På riktigt t-o-k-i-g. I början var det nästan lite "skönt" att bli tvingad till att bara få vila och äta. Inte få gå någonstans. Jag behövde det. Men nu.. nej, nu räcker det. Vill börja röra mig utomhus. Få åka iväg och se något annat än området här.
"Din tid kommer den också". När fan då undrar jag?
Men ibland hjälper det att hänga lite läpp. De såg att jag höll på att bli tokig. Ledsen och allmänt väck. Fick mig därför en tur till biblioteket nu på eftermiddagen. Lånade en massa pysselböcker. Så nu kan det få regna bäst det vill. Sitter gärna inne med mina pysselböcker. Haha.
Morgonpigg klockan 05.00?
Matdagen har vart sisådär. (Faktiskt ingen höjdare alls. Haha) Sopplunch + efterrätt, ni vet. Yallayalla. Det tog sin lilla tid att få allt i magen. Men det hamnade där det skulle. Och det är det enda viktiga just nu.
Soppan var åtminstånde god. Broccolisoppa stod på menyn idag. Har börjat lägga upp egen mat nu. Med stöd och hjälp från personalen, såklart. Det går bra. Men min syn på en normalportion verkar fortfarande vara aningen rubbab. Rätt rejält faktiskt.
Jag får lita på deras koncept. De har matprogrammet för en anledning.
För att det är normala mängder.
För att det är den mängden man behöver. Där med basta!
Ska sätta igång med lite pyssel. Sedan väntar middag!
Kram.
Vad hände där?
Är helt färdig. Tänk vad ens mående kan pendla fram och tillbaka på bara en dag.
Det blev för mycket idag. Gällande allt.
Lunchen + efterrätten blev en katastrof. Ballade ur, precis som förra torsdagen. Inga lätta utmaningar man sätts inför här kan jag tala om för er. Men jag gjorde det och det är fortfarande det som räknas. Sen får det spruta hur mycket tårar det vill. Men-det-ska-göras.
Blev väl omhändetagen och sedan kom resten av fina familjen hit. Åh, de gör mig lugn och glad. Älskade familj!
Åkte iväg i några timmar. Gick loss i lite affärer, fikade och sedan var det plötsligt dags att säga hejdå och åka tillbaka för middag, som även den gick mer eller mindre bra. Inte lätt att äta "svår" mat när man redan har mycket känslor och tankar. Lyckades iallafall säga hejdå relativt smärtfritt idag. Vi ses ju snart igen!
Två bråkiga måltider som fick måendet i botten. Familjen på besök. Försöker vara glad och pigg, när jag egentligen bara vill lägga mig och sova. Rört mig utanför dessa väggar för första gången på länge. Långa samtal. Varma kramar. Mera gråt.
....det slutade med en lång panikattack.
Jag orkar inte detta.
Totalt slut, kallsvettig och trött. Bara två måltider kvar, sen får jag äntligen sova.
Kram.
Knocked down.
Har kommit till en punkt då jag skäms. Väldigt mycket. Känner skam.
Kanske borde jag känna tvärtom. Borde känna mig stark.
Men jag kan inte låta bli att känna vad jag faktiskt känner. Skäms att jag bara gör – och äter. Har gått emot allt vad "mina principer" heter. Äter, vilar och äter. Dag ut – dag in.
Men varför skämmas över att man har tagit ett kliv mot livet? Det är ju det jag är här för. Det tar emot, varje jävla dag. Att gå från mina portionsstorlekar hemma, till detta, får mig att känna mig... ja, ni vill inte ens veta.
Folk säger fel saker. Saker som kanske är snällt menade, men som sätter sig som en tagg hos mig. Som får mig att känna just skam. Dumma, dumma tankar. Ni gör så jag får ont i huvudet.
"My strenght did not come from lifting weights.
My strenght came from lifting my self up when I was knocked down"
Mår illa. Vart vaken sedan klockan halv sex. Kan inte sova. Tänker. Men nu är det dags att förbereda sig för onsdagen. Och lika väl som jag har lärt mig så har säkert även ni fattat vad onsdag innebär.
Oboyfrukost.
Tänker inte skämmas. Detta är normalt, detta är normalt, detta är normalt. (Försöker banka in det där).
Tänk att jag gjorde det.
Se, inse – agera.
Jag har sett. Jag har även insett. Men jag har då fan inte agerat..
..förens nu.
Det var något som faktiskt slog mig idag. Jag har agerat. Efter så mycket prat och väldigt lite verkstad under något år så har jag faktiskt börjat vägen mot ett liv. Har inte riktigt förstått det förens nu. Nu, när allt har börjat sjunka in. Tänk att jag vågade. Jag vågade söka hjälp ocu nu sitter jag här, utan kontroll och utan något att säga till om. Trodde aldrig att jag skulle gå med på det här.
Lika många som har trott på mig har även tvivlat. Att det tar för lång tid och att jag aldrig gör som jag säger att jag ska. Och jag kan förstå bägge delar. Men innerst inne visste jag att jag skulle få tummen ur. Det var bara en tidsfråga! Har varken vart mottaglig eller redo för detta förens nu. Kanske en bortförklaring, kanske inte. Men det viktigtaste just nu är att jag är här. Varken för sent eller för tidigt får jag säga.
Märker att jag har gjort ett bra jobb hemma. Och samtidigt som jag har fallit tillbaka lite i mitt beteende sedan jag kom hit så har jag ändå med mig mycket från jobbet hemifrån. Försöker hålla fast vid det så gott det går. För det lönar sig i slutendan.
Trött tjej som behöver sola.
Motivationen pendlar dagligen. Precis som jag misstänkt. Jag tar timma för timma – dag för dag. Kan vakna upp som en sol och somna som ett åskmoln. Oförutsägbart!
Vill återigen säga till er som vill, men inte vågar: Det kommer att vara värt det. Just do it!
Kram.
Uppe med tuppen.
Godmorgon.
Har nog aldrig somnat så tidigt på midsommarafton någon gång. Men vad tusan gör det. Såg i kors. Fick i allafall gjort det viktigaste innan jag knoppade i säng. Plocka blommor.
Jag är en drömmare. Både dagtid och nattetid. Brukar drömma otroligt mycket om nätterna. Men varje midsommar, när jag lagt sju sorters blommor under kudden, så drömmer jag ta mig fan ingen ting. Fast det kanske berodde på att jag tog den sjunde blomman från min bukett i rummet. Eller kanske är det inte meningen att jag ska träffa min prince charming. Eller så är det meningen att det ska bli en stor överraskning.
Hade i allafal en bra kväll innan John Blund kom och tog mig på bar gärning. Såg på film. Niceville. En riktigt, riktigt bra film! Tips. Se den!
Sommarfin i håret.
Sju sorters blommor.
I säng tidigt och vaken tidigt. Var uppe och tvättade klockan halv sju (!!) Yallayalla. Vaknade med en jäkla värk i magen. Den har ballat ur den senaste tiden! Huh. Regn och rusk i dag. Så ska plöja filmer och måla.
Annars? Det händer saker. I både kropp och knopp. Redan efter en och en halv vecka. Det skrämmer mig. Mycket. Kommer det fortsätta såhär? Rädd att det går för fort. Att huvudet inte ska hinna följa med. Är en jäkel på att stänga av huvudet och bara göra som jag blir tillsdagd, utan att tänka efter. Och det skrämmer mig om något. Har mycket att jobba på, men vad?
Det fungerar ju här, när jag måste och då har jag heller inte så mycket frågor och funderingar. Mitt problem är när jag kommer hem. Hem, där jag ska leva vardagen. Men samtidigt hade jag inte kommit hit om jag inte behövde.
För tidigt att grubbla på? Hoppas det.
Snart frukost. Yoghurtfrukost idag! Ha en fin Lördag, eller vilken dag det nu är. Kram.
Försök.
Oboy till frukost, största portionen potatissallad till lunch och kladdkakemuffins till fikat.
Vad i helvete hände där? Hmm..
Det slår slint i huvudet ibland. Man reagerar på ett sätt man inte är van vid. Blir en annan person. Men jag försöker att slå bort de där tankarna i de där situationerna. Stänga av och blicka långsiktit. Viktigt att vara medveten och närvarande, men ibland sätts försvarsmekanismerna igång. Den här vistelsen har föresten blivit precis som jag misstänkte innan jag åkte hit.
Som ni vet så mådde jag okej hemma. Till och med bra ibland. Why? För att jag kunde styra och ställe som jag ville såklart. Nu när jag har blivit ifråntagen all kontroll och alla val så mår jag inte sådär bra längre. Sätts inför situationer jag inte har upplevt på flera, flera år. Så egentligen är det inte konstigt att jag reagerar lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Jag är ju van vid att det går lätt.
Pysslat lite.
Ja, dagarna går emot "mina" principer. Ja, jag går bananas vid vissa situationer och ja ibland orkar jag inte riktigt mer. Men den som inte provar får heller inte veta. Har provat på detta livet (det sjuka) för länge nu. Och min nyfikenhet lockar mig till att prova på det friska, normala livet också. Man ska inte döma innan man provat! För jag vet att jag kommer trivas så mycket bättre. Åtminstånde hoppas jag på det. Och gör jag inte det.. ja, då är det ju bara att gå tillbaka till den här skiten om jag så vill. (Vilken jag betvivlar kommer ske).
Känner verkligen att jag är på rätt väg. Och det är jag tacksam in i själven för.
Kram.
Artonde Juni.
Helkass dag.
Men från vilket perspektiv? Något man får fråga sig själv om.
Magen har fått kämpa på idag. Även hjärta och huvud har gått på höga varv. Är inte van vid det här. Om det är såhär man känner i magen efter en så kallad normalportion så har jag tydligen lurat mig själv i flera år. Jesus.
Annars? Haft basal, "gruppen" och snack med behandlaren. Givande att ha den där gruppen. Det är ett tillfälle då vi diskuterar ämnen som verkligen betyder något för alla.
Idag pratade vi om fällor och bakslag. Situationer i vardagen som kan trigga igång ätstörningen och även hur man kan förhindra och förebygga eventuella bakslag. För sådana kommer alltid, till 100%. Gör om, gör rätt!
Lapat sol på ballen idag.
Skönt att alltid veta att det kommer en morgondag. Men först ska man ta sig igenom natten. Blir mycket mobilspel om nätterna må ni tro!
Nu ska jag sätta mig i kvällssolen en stund innan kvällsfika kallar. Kram.
Att välja.
Vad är jag sugen på?
Har redan ätit ett flertal saker här som jag tidigare velat ha, men inte vågat äta. Många nya smaker som upptäcks ska ni veta. Och det får mig att inse hur mycket jag faktiskt lurat mig själv. Att göra val kan vara svårt. Men jag inser att mina val oftast har skett automatiskt. Jag har tagit det enklaste alternativet, för att underlätta och inte valt det jag velat ha.
Fast underlätta för vad? För stunden, ja. För framtiden, nej. Inget som fungerar i längden.
Det enkla alternativet behöver inte vara det felaktiga. Men det blir det felaktiga om man väljer det av fel anledningar. Och det är precis vad jag gjort!
Har vart medveten om det. Men nu har jag fått det svart på vitt. Det är sådan här mat man ska ge kroppen. Mat som fyller en funktion och ger som kroppen den näring den behöver – inte bara bukfylla.
Att befinna sig här, i nuet.
Rädd att ge ifrån mig ansvaret för mycket. Det kommer kanske fungera här, med lite toppar och dalar, när jag måste. Men det är på hemmaplan det ska fungera. I min vardag som jag ska leva i resten av mitt liv. Måste göra de rätta valen själv, utan tillsägelse.
Ska inte tänka för långt fram. Ska fokusera här och nu istället. Har så lätt att springa iväg.
Blandad dag. Tryckt dag. Ätit sötsliskig efterrätt. Första på åratal. På tiden? Kanske det.
Barbapappa. Ja, han blir min vän i kväll.
Barba & Jag.
Barbapappa.
En riktig stöttepelare må ni tro.
Det är han och dagboken som jag delar mina känslor med om nätterna.
Annars? Har börjat knapra piller och ökat en del portioner. Och idag är det torsdag vilket innebär soppdag + efterrätt. Yada. Regnar ute idag. Typiskt. Men – avkopplande. Blir lugn av regn. Får mig att kunna koppla av och vila lite lättare.
Har iallafall lyckats sova lite bättre inatt. Rätt gott till och med. Är helt slut i huvudet på kvällarna. Och tack för alla filmtips. Lär komma till användning må ni tro. Har även satt igång med stickningen. Sysselsätta fingrarna lite.
Lilla Barba och jag.
Nu slår klockan lunch. Ville bara säga hej. Skriva lite. Sådant som kan vara rätt skönt – men ointressant. Stå ut! För det är precis vad man får göra ibland.
"Ansträngning är inte ansträngning förens det börjar göra ont".
Det ska kännas. Då gör man rätt. Ha en bra dag. Kram.
Dag tre.
Summering av dagen; Magknip & illamående.
Men bortser man från det så kan jag istället summera såhär; Stickning, vila, filmer, lite skratt, sol och spel.
En helt okej dag. Är inte med på allt den första veckan. Måste få tid att landa lite först. Dagarna går fort men känns samtidigt väldigt långa. Tiden lär dessutom gå fortare när jag får delta i allting sen.
Haft möte med behandlaren och jag känner verkligen att jag kan pysa ut där. Tror nog att personalen här har hört det mesta. Så jag frågar, klagar och erkänner bäst jag vill. Låter åsikter och tankar flöda fritt! Tror man kommer längst på det sättet. Inte gömma undan något. Det visar sig tillslut ändå.
Har redan fått blombud också. Den tackar vi för! En rosa orkidé som får en fin plats i fönstret.
Fem mål avklarde, one to go. Blev en söt päronkräm med mjölk till mellis. Inte ätit det sedan jag var en liten knatte. Fast då vare jordgubbskräm som gällde. Oboy & kräm på en och samma dag. Sicka minnen va...
F-i-l-m-t-i-p-s? Ös på. Tjejfilmer, serier, må-bra-filmer? Tycker om det mesta. Dela gärna med er. :)
Ha en fin kväll.
