Dag 4 - en Bild på dig mig för ett årsedan
Detta är jag för exakt ett årsedan. Haha, katten ser så j*vla go ut på den här bilden! Skelögd och söt.
Satan vilka långa morrhår han ligger inne med. Haha
(Foto från idag)
Dag 1 - Staden där jag bor
Alingsås/Caféstaden/Potatisstaden/cykelstaden..(kär stad har många namn). Har bott här under hela min uppväxt och än så länge är jag fast här. Haha. Det är en stad där alla känner alla (typ), men det är väl så det brukar vara i mindre städer.
Det finns tre händelser varje år som lockar heeela staden till ett och samma ställe. Det är studenten, potatisfestivalen (Ja, det bjuds på potatis ;) ) och tomteparaden. Okej.. det finns en till händelse som lockar hela staden till ett och samma ställe. Händelsen är lördagar. Alla caféer i stan är knökfulla och då bör det tilläggas att det inte finns ett café utan snarare trettio. Haha. Men det är mysigt! Älskar alla små mysiga caféer som vi har :)
Hembakade bullar som smakar ljuuuuvligt.
Spenderade många håltimmar på detta cafét när jag gick i skolan vill jag lova.
Jag tycker att det var en rätt bra sammanfattning. Caféer och alla känner alla. Haha. Värt att tillägga är att det tar max tjugo minuter att cykla från ena enden av stan till den andra. En rätt liten stad med andra ord. Har aldrig varit något fan av storstäder faktiskt. Det lockar inte mig vidare mycket. Därför är det skönt att bo i en liten stad men ändå ha nära till Gbg. Skönt att kunna välja lixom :) 
Berätta om dig själv
30 dagarslistan!
Jag, min syster och bror
Vem är Cecilia egentligen? Jo, jag kom till världen den 21 April 1992. Som liten var jag rätt blyg, kunde inte säga nej och älskade att leka med Polly Pocket. Jag bor i lilla Alingsås och bor kvar här fortfarande tillsammans med mamma och pappa. Har även två äldre syskon som dock inte bor hemma längre. Jag har haft världens finaste uppväxt och står väldigt nära alla i min familj.
Jag erkänner – jag har aldrig vart någon tjejig tjej som vet hur man ska sminka sig.
En vilsen och trött tjej som inte visste vad hon väntade
Tonåren kom och jag gick i en bra klass och hade/har fina vänner. Under sommaren till nian tappade jag dock fotfästet och kommande år blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Anorexia blev min diagnos och frihet och allt vad det innebär togs ifrån mig. Det tog ett tag, men jag tog mig ur allt tillslut. (Klapp på axeln till mig) Gymnasietiden kom och jag tog mig egenom tre år på Medie-programmet rätt smärtfritt.
Bästa dagen!
Och nu står jag här vilse igen. Det är meningen att jag ska leva livet och ha the time of my life. Men något gick lite onödigt mycket snett – igen. Så nu är jag lixom tillbaka på samma ruta som jag var när jag var fjorton små år. Men när jag har blivit kvitt alla dumma tankar den här gången så tänker jag aldrig, aldrig välkomna dem igen. De hör faktiskt inte hemma hos mig. De hör faktiskt inte hemma hos någon (!!) Så nu förbannar jag den dagen då ätstörningarna kom till jorden. Så det så!
Hälsan är allt man har och jag ska göra allt som står i min makt för att bli bästa vän med min kropp igen. Den ska faktiskt stå ut med mig tills jag är en gammal och grå bull-tant, så det gäller att vårda den väl! 
