Decoupage.

 

Något man kan göra fantastiskt fina grejer med. Köpte hem en trälåda när jag var på Panduro. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Men se, det blev ju faktiskt ett rätt läckert resultat!!

Det går att göra decoupage på det mesta. Trä, glas, möbler... Lite pilligt i början! Ska nog ändå försöka att göra om en och annan stol där hemma tror jag. Liva upp dem med lite rosa rosor!

 

 

 

 

Smyckesverkstad. 

 

Har lyckats limma ihop mina fingrar ett flertal gånger idag.

Men vad gör väl det när man får sig lite nya armband på köpet?

 

Behöver köpa ny saker – igen. Det får bli kvällssysslan! 

Det var en av er som tipsade mig om en bra hemsida att köpa pärlor osv på. Har ni någon annan sida som ni vet är billig, bra och har snabb leverans? Hade uppskattats av lilla mig. 

 

Godmorgon. (Godförmiddag. Vart vaken sen halv sex).

 

Orkar inte höra vad jag tänker idag. Försöker att distrahera mig med pyssel. Och det funkar. 

Måndagar. Dagen då man får allt svart på vitt. Dagen då man ser hur hårt man kämpar under veckorna.

Försöker glädjas och försöker tänka snälla tankar. (Det är rätt väg. Det är rätt väg. Det är rätt väg).

 

Förlåt för kass bild. Men här är lite saker jag hittade på loppisen/marknaden vi var iväg på i fredags. Fyndade allt på bilden (förutom väskan) för trettio små kronor. Tyckte jag var ett rimligt pris! Såg allt lite potential i de där trähängarna. Fick direkt upp "smyckesställ" i huvudet.

Och se; Efter lite decoupage och vit färg så blev det ju kanon bra! Blev faktiskt nöjd. Nu har jag ett hemmagjort ställ att hänga mina (fyrtio) armband på. Och mer ska det bli! :) Kul att skapa! 

 

Hej.

 

Har ju glömt att visa mitt collage jag klistrade ihop för ett tag sedan. Vi alla gjorde varsitt och de som ville fick redovisa för alla. Det var kul att se allas mål och drömmar. Men även "spännande" att se deras negativa och sjuka sidor av collaget.

Man ser verkligen kontrasterna mellan sjukt och friskt när man gör sådant här. Och en av mina favoriter är (som är på friska sidan); "Pappa, vad blir det för mat?" Under flera års tid är det jag som stått för matlagningen hemma. Det är jag som har bestämt tider och det är jag som har bestämt mat. Det hade (kommer) att vara en sådan befrielse att slippa det där. (Trots att det är kul att laga mat). Men att bara äta vad som serveras, på den tid det är klart!

 

Frihet. Inte behöva tänka. Spontanitet. Drömmar. Minnen. Framtid. "Framtida dåtid". 

 

Varje torsdag. Och den här Torsdagen blev inget undantag. 

Värre än någon annan gång. 

 

Jag vet att det går över. En attack varar inte för evigt.

Men det är påfrestande. Nåt så sjukt påfrestande också.

 

Man säger att man inte "står ut". Men ändå lyckas jag på något sätt ta mig igenom det.

Hade dock tyckt att det var skönt att ta sig igenom torsdagarna utan några panikångest-attacker.

Det hade jag uppskattat. Hela veckans ångest pyser ut vid ett och samma tillfälle. Inte konstigt att jag är helt slut efteråt. 

 

Tisdag.

 

Lät som någon stod och sköt med pistol utanför fönstret förut.
Men det var bara åskan som var och hälsade på! Blixten måste slagit ner på trädgården utanför.

 

En perfekt dag för pyssel och film idag med andra ord. Tagit hit min Twix-box som innehåller över femhundra filmer plus alla serier man kan tänka sig. Ja, men då har vi att göra framöver! Haha. Såg på en Oväntad vänskap i går kväll. Tycker den är mysig! Är trött idag. Lugn och trött! Ganska skön känsla faktiskt. "I födet", som man så fint säger. Bara hänger mer. 

 

Väntar fortfarande på mina sju paket med pysselpaket ska komma. 

Men tills dess så har jag så det räcker. Räcker och blir över, till och med. 

 

 

 

 

 

Pigg och vaken klockan fem. Det var jag det. Men jag kan tycka att det är lite mysigt att vara vaken så tidigt. Kanske inte lika kul sen när man får ta smällen av trötthet lite senare på dagen. Men då jag inte gör något annat än att vila så spelar liksom det ingen roll. 

Lever på energin från igår. Härlig energi. Sådan jag vill få mer av. Och det är precis det där som väntar när jag kommer ut härifrån. Det härliga livet. Med resor, vänner, killar, familjen, nöjen, fester, slappkvällar.. Allt i en slags balans. 

 

Jag har valt att tänka realistiskt gällande framtiden. Eller rättare sagt; Jag försöker. Att vänta sig att livet blir en dans på rosor bara för att man blir frisk hade vart att göra sig själv besviken. 

Livet blir lättare, men det är fortfarande inte lätt. Alla har vi perioder då måendet pendlar upp och ned. Det hör liksom livet till! 

 

 

Ja, redan från det att jag slog upp ögonen i morses så var jag bestämd. 

Bestämd och inställd på att det skulle gå. 

 

Andra morgnar har jag vaknat jag upp och tänker katastroftankar det första jag gjort.

Med den metoden kommer man inte långt. 

 

Det blir bättre med tiden. Man lär sig. Man vänjer sig. 

Till slut kanske man till och med kan ..tjaa.. njuta – precis som man ska göra.

Kanske inte nästa vecka. Och kanske inte veckan därpå heller. Men jag bryr mig inte. För jag vet att det kommer.

 

 

Är mån om andra. Det har jag alltid vart. Vill att andra ska må bra och känna sig bekväma. Hade tyvärr inte ens en tanke på att ge mig själv en blomma igår. Det ska bli ändring på det. Det är ju faktiskt jag som borde komma i första hand kan tyckas. Ja, i första hand när det gäller vem jag ska bry mig om, menar jag. 

 

Söndag. Dagen startade med tårar vid frukosten. Ja, men då kan det ju bara bli bättre i allafall. Låt oss hålla tummarna för det. Blir föresten himlans glad för era fina kommentarer som trillar in. Blir varm! 

 

Vi är alla unika. 

 

Och det ville jag uppmärksamma lite extra idag. Något litet som blir stort. 

Vek ihop varsin blomma till alla som bor här inne och la på deras plats vid matbordet. 

 

Ja, för dom är unika. Precis som du & jag.

 

Godkväll måndag. Godkväll vänner.

 

Har vart här i en hel månad nu. Känner mig rätt lugn. Men samtidigt har jag haft en inre stress det senaste. Men nu har jag fått svar på mina frågor. Frågor som gnagt på mig rätt rejält. Nu är min riktiga behandlare tillbaka igen. Han sätter en förklaring på alla mina tankar som surrar. Därav har den där gnagande stressen och oron släppt en aning. 

 

Rädd att inte få tillräckligt med tid. Rädd att stressa. Rädd att det går för fort. 

 

Tror inte jag behöver oroa mig längre. Allt ska gå hand i hand och man måste vara överens. I slutendan är det ändå jag som sitter på besluten. Och med stöttning och en hjälpande hand så vet jag att det är de rätta besluten jag kommer ta. Men det lugnar mig lite att det är mina beslut.