25 November.

Efter regn kommer solsken.
 
Ett jäkligt uttjatat citat men som faktiskt stämmer. Mitt liv går upp och ned. Men hur dåligt jag än mår ibland så vet jag att en bättre tid väntar. Det kan inte regna i all evighet! 
Jag blir nästan "glad" (Ja, bara nästan) när jag mår dåligt över andra saker som har med mat, vikt och allt det där tramset att göra. Det där tar inte upp all min tankekraft längre. Men när jag mår dåligt över något så har jag, likväl som många av er, lätt att ta till maten som "utväg". Ett sätt att få utlopp för sina känslor när man annars inte vet vad man ska göra av dem. Något att kontrollera. Och i många fall helt omedvetet, utan att man kanske tänker på det.
 
Det sitter som en tagg.
 
Men det finns inget livet som ska få ta ifrån mig allt som jag nu byggt upp.
Inget och ingen är värd den smärtan igen. Måste hitta nya sätt att hantera motgångar på.
 
 
Jag pratar om alla motgångar. Stora som små.
Prata. Det fungerar alltid.
 
Dags att ordna sopplunch. Kram.
 

Bara för att...

Vet ni vad man gör när man har tråkigt? Sådan här.

1. Hur gammal är du? 21år är stora jag.

2. Hur gammal känner du dig?
Nu äntligen börjar jag känna mig så gammal som jag faktiskt är. Har känt mig som en käring i flera år. Haha

3. Vad har du gjort i dag? Har hunnit med en hel del. Städat, gått en skön promenad runt sjön, ätit köttbullar med potatis + brunsås (och lingon) hos farfar. Har även vart på stan och kollat nya bågar samt köpt lite saker till de små fyrbenta djuren här hemma. 

4. Vilken film såg du senast? What´s your number. Helt okej får jag säga! 

5. Vem ringde du senast? En vän! :)

6. är du besatt av någonting? 
Haha, får man svara rosa på denna? 

7. Är du rädd för blod? Nej, sådant tål jag rätt bra. Fast inte öppna, djupa sår. Det klarar jag dock inte.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? I en mjuk, vit soffa med en vit, mjuk filt på mig. Även en katt i knät. Och en stor kopp kaffe breve mig!

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Sorry, inte så insatt... ;)

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Haha. Då hade jag nog svarat på den frågan!

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Rosa och svart. Inga konstigheter.

12. När vaknade du i dag? 
kl 08.00 på ett ungefär

13. Vilken är din favorithögtid? Jul är mysigt. Men jag skapar här och nu en ny högtid. Och det får bli våren! Den tycker jag om. När man har det bra, men ändå har det bästa framför sig!

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Där det är varmt, avkopplande och ljust!

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Haha var nära på att säga alla vinterställen jag vart på. Men nä... blir nog Bulgarien! 

16. Hur vill du tillbringa din pension? Oj. Ska bli en bakande rockmormor/farmor med förståelse. Vill ha många lediga år tillsammans med min man jag har vart med sedan årtionden tillbaka. Ska resa stup i kvarten och umgås mycket med mina barnbarn som jag ska skämma bort rejält. 

17. Vad lyssnar du på just nu? Knappande på tangenterna samt tv:en i bakgrunden.

18. Har du någon gång brutit ett ben? Jajemen. Och inte var det mitt fel. Haha (tack, broder) Bägge benen för att vara exakt! Ena när jag var 6 månader och andra när jag var typ 1,5 år! Har kvar gipset. Mini mini!!

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?  
Yoghurt, flingor, pålägg och mackor. Sen är jag nöjd och resten av maten finns väl i frysen. 

20. Vem är din favoritkändis?  Kate Hudson och Katherine Heigl.

21. Vad är du på för humör just nu?  Trött och lite förväntansfull.
  
22. Vilka världsdelar har du varit i? Alla utom Australien och Afrika. (Men dit ska jag om några veckor). Ska bli satans kul!! :)

23. Snarkar du? Nej, ingen som har klagat i allafall! 

24. Vilka yrken har du provat på? Inte hunnit plöja mig igenom så många än. Provat på barnomsorgen i något år samt varit i restaurangbranchen. 

25. Hur går du helst klädd? Gärna baggy-jeans och en snygg hoodie. Eller en enkel klänning med svarta strumpbyxor. 

26. Vilket stjärntecken är du född i? Oxen!

27. Vilket är ditt favoritgodis? Müslitoppar, choklad i alla former och sura körsbär!

28. Vad sa du senast? "
Ja, jag följer gärna med på det. Kul!"

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Text och foto får jag nog säga!

30. Vad har du på dig just nu? Svarta, tighta jeans, svart tröja och en grå hoodie/väst! 

31. Vilken är din favoritaffär? Ullared och TGR när det gäller småskit. Maxi, när det gäller mat. H&M och Gina Tricot när det kommer till kläder och sminkaffär...tja, där det går att köpa en blå mascara! Haha
  
32. Vad har du för storlek i kläder? En lagom sådan! 
 
33. Vad har du i dina fickor? Har inga fickor just nu. Men annars; reflex, (jajamen) småmynt och läppstift. 

34. Vad köpte du senast? Ett stort halsband samt ett lysrör! Gillar blandningen.

35. Hur många gånger har du flyttat? Oj. En halv gång får jag väl säga! Resten får vänta tills nästa höst.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Mobilt internet, telefon och en väska med mat! 

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Inget av det. Lite jobbigt faktiskt. Men om jag ska välja så får det bli morgonmänniska! 
 
38. Senaste filmen du såg på bio? Känn ingen sorg. Grym film! Se den.

39. Har du blivit sydd någon gång? Ja, rätt många stygn i huvudet efter att ha fått ett tack i huvudet.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Självklart. Hör till en av sommartraditionerna!
 
41. Vad åt du till frukost? En stor skål med yoghurt, flingor och bär samt en rullmacka med keso och skinka.
 
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Det var nog rätt bekymmerslöst. Det enda man bråkade om var väl om man skulle ha cykelhjälm eller inte. Haha.
 
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nix. "Bara" parkeringsböter.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Lite fina ord osv. Annars hoppas jag på att det kommer snart!

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? Antingen under lakanet (haha) eller på nattduksbordet!

46. Vad var det sista du åt? Hemmarullade köttbullar, potatis, sås och lingon!

47. Vem är världens vackraste kvinna? Någon som strålar är Kate Hudson i allafall!

48. Är du blyg? Är nog antingen eller!

49. Vilken var den sista konserten du var på? Strunt i den sista. Men den 7 dec blir det Håkan!!

50. Vad heter du i andra namn? Kristina. Som alla andra i min släkt! 

51. Har du varit med om en bilolycka? Nej. (pepppaaar peppaaar).

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? En hel del saker, ja!! Och så får det förbli.

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Att gå mellan soffan och köket. Haha Näää, men i så fall step och löpning. Och dans, såklart!

54. Har du några husdjur? Petter och Pia som är små katter och en orm.

55. Vill du gifta dig? Såklart. I rosa klänning! 

56. Vad är du sugen på just nu? Ett glas rödvin. Haha whoops.

57. Vad är klockan? Lite över tre. 

58. Vad är det konstigaste du ätit? Får nog bli manet, orm eller ankhjärna! Uuuurk.

59. Har du någon udda förmåga? Kan stänga av ljudet i mina öron (seriöst, ja), vicka på öronen och rulla på magen. Sen känns det som jag kan vara tankeläsare ibland också! Men inte gällande mina tankar – bara andras!

60. Var växte dina föräldrar upp? I samma stad som jag bor nu! 

61. Vad önskar du dig i julklapp? Snackade precis om det. Blir nog en fin klocka bla. Allt utom kläder. 

62. Har du någon gång uppträtt inför massa människor? Bara på dansuppvisningar. Annars inte! 

63. Göteborg eller stockholm? Göteborg.

64. Har du sett någon dö? Bara djur. Annars inte en enda!

65. Har du någon gång ringt polisen? Ja, några gånger har det allt blivit!

66. Hur många grader är det ute? Fem, på sin höjd! 

67. Vilken färg har ditt hus? Vitt och vitt!

68. Vad sjöng du senast? Haha till One Direction! 

69. Har du insett vilka som är dina äkta vänner? Yes, det har jag verkligen!

70. Har du någon gång varit ”medverkande” i en rättegång? Bara åskådare!

71. Har du svenskt ursprung? Ja, det har jag!

72. Hur mycket väger du? Inte en aning för tillfället!

73. Har du ett turnummer? Nummer åtta fungerar i alla lägen.

74. Vem kramade du sist? Mamma!

75. Har du någon gång åkt snowboard? Ja, eller tja... hasat mig ner för en backe. Föredrar skidor! 

76. Kan du åka skateboard? Longboard om det räknas. Åh, va härligt! 

77. Nämn någon du beundrar och varför? Olika personer varje dag. Kan vara allt från någon kändis till någon person på stan!

78. Har du gröna fingrar? Nej, inte et dugg! 

79. Har du svimmat någon gång? Många gånger. Rätt "komiska" gånger får jag erkänna. Haha. 

80. När lärde du dig senast någonting nytt? Vi blir nog aldrig fullärda. 

81. Har du, eller har haft, något smeknamn? Cissi brukar det bli! 

82. Vad skulle du göra om du fick full lön i ett år utan att behöva jobba? Gjort sådant jag alltid velat, men inte riktigt kunnat! 

83. Är du vidskeplig? Ja, i många lägen! Fast nycklarna på bordet struntar jag i. För jag äger inte en enda nyckel. Haha.  

84. Vilka är dina största svagheter? Förbannat otålig och lite av en katastroftänkare!

85. Vad händer till helgen? Far längst ner i landet. 

86. Om du skulle få en miljon kronor för att hugga av den hand du inte skriver med, hade du gjort det då? Haha, nej! Men allt har väl sitt pris. Men nej, inte en chans!

87. Vad har du gjort idag för att ditt liv ska vara bättre imorgon? Ojoj, mycket må ni tro! Gör man rätt sex gånger om dagen så blir även det lättare i morgon. 

88. Nämn tre saker du absolut inte kan göra? Dricka en flaska rödvin utan att bli full, äta tjugo korvar under fem minuter. Och så kan jag inte flyga heller!

89. Vilken är din favoritrestaurang? Kagens. En tepanyaki-restaurang precis i min smak!

90. Bada eller duscha? Duscha!

91. Är du bra på att laga mat? Det är ingen som vågar säga annat. Men ska jag vara ärlig: Ja. Iallafall som hemmakock. Inte annars!

92. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb du har haft? Nah, uniform kan jag inte kalla det. Bara speciella jobbkläder!

93. När och varför var du på sjukhus senast? Inflammation mellan revbenen som gjorde det svårt att andas.

94. Vilket är ditt drömyrke? Åh, nu drömde jag mig bort. Något kreativt sådant!

95. Har du några Piercings? Ja, elva stycken om man räknar med öronen. 

96. Löskokta, hårdkokta eller stekta ägg? Efter max fem minuter har man det perfekt ägget.

 97. Om du fick resa tillbaka i tiden och återuppleva en händelse, vilken skulle det vara? Det var en klurig fråga. Får nog klura på den ett tag!

98. Vad gjorde du 8.00 imorse? Tryckte på snooz-knappen

99. Har du gråtit idag? Inte ens i närheten.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Sova. Fast nej. Ska laga mat!

En liten fråga.

Några små frågor. 
 
Hej! Jag har en liten fråga :) Jag undrar vad du tycker har varit det svåraste och jobbigaste förändringen (som har med beteende/kroppen/mat) att göra och hur du har tacklat det hindret? Och vad du har lärt dig från det? 
 
Jobbigast? Hmm. Alltså en del saker som har vart jobbiga är fortfarande jobbiga. Ovant, skrämmande och främmande. Men en del förändringar har vart skrämmande, men är inte längre ett så stort hinder som det tidigare vart. Det jag vant mig vid och det som gör livet lättare att leva är – maten. Och bara att ha med sig hur mycket mat man ska (bör?) äta gör det lättare för mig att leva ett spontant liv.
 
Man har mer spelrum nu. Är inte fast vid si och så många måltider per dag och är inte fast vid tidpunkter hit och dit. Och bara det gör att dagarna kan bli mer spontana.
Jag får i mig det jag ska men det kan vara på helt olika tider. Regelbundet, men ändå inte. Spontant, fast med rutiner. Alla mår bra av rutiner. Men en minut, en halvtimma eller en timma hit och dit spelar ingen roll längre. Och bara det gör mig fri. 
 
 
Beteenden? Ju närmre friskheten jag kommer desto färre blir även alla dessa säkerhetsbeteenden, tvångsmässigheten osv osv. Inte heller det spelar så stor roll längre. I och med att gamla vanor (ovanor) har brutits så har även sjuka beteenden brutits. De har annars gått hand i hand. 
 
Något som fortfarande gnager? Ja, hela tiden. Försöker acceptera min "nya" kropp. Jag jobbar på det. Även det är ovant och rätt främmande. Men jag ger det tid. Det kommer ta tid. Inte så konstigt egentligen. 
 
Det var det, det! Kram till er. 
 

Sluttramsat.

 
Lite skillnad. 
 
Man märker att man har tagit ett stort kliv framåt när man blir sur på de som fuskar, missköter sig och håller kvar vid sina sjuka beteenden. Sur, istället för att bli triggad
Jag har också vart där. Långt nere i det där mörktet. Det är inte så jag menar. Men jag ser det ändå som ett tecken på att jag har kommit långt när jag kan se det från det perspektivet istället.
 
Livet behöver inte vara mer komplicerat än vad det redan är. Får kalla kårar när jag tänker på hur mina dagar såg ut för ett årsedan. Vilket fängelse och vilken ensam, jäkla själ jag var. Snacka om att vara självupptagen! Har släppt in andra människor på livet på ett sätt som förut hade känts obekvämt. 
Det gör liksom inte om det kommer "vänner ivägen". För istället för att vara ivägen så är det istället där och förgyller mina dagar nu för tiden. Det var bara jag som var ivägen förut – inte dem. Det behöver inte vara på mitt gamla, tråkiga sätt längre. Tar del av allt på ett annat sätt nu! Kunde bara ses vissa tider på dygnet. Och det var på tider som inte rubbade mina rutiner. Trams.
 
Fortsätter att äta regelbundet och fortsätter att hålla mig till det koncept jag nu behöver leva efter. Eller rättare sagt; Som alla mer eller mindre behöver leva efter. Jag kommer alltid behöva mina rutiner – livet ut. Men det på ett sätt som gör att livet styr maten och inte tvärtom. Det går att hitta en balans. Jag lovar. 
 
 
En rätt lång bit kvar innan jag är klar med all denna skiten. Men jag har minsann kommit en bra bit på vägen. Behöver fortfarande träna på en hel del saker. Och även acceptera en del.
Vill ni fråga nåt – fråga!! Brukar svara på det mesta. Nåja, sådant som gynnar både mig och er. Annars så fåre vara! Doing what you like is freedom. Liking what you do is happiness.
 
Kram.
 

Exactly what you have to offer.

Hej Lördag.
 
Är helt slut i huvudet. Fram och tillbaka. Det tar liksom lite på kroppen med all omställning hit och dit. Men nu ska jag vara hemma såpass länge att jag kommer kunna landa ordentligt.
Men idag blir det då ingen vila. Ska iväg och fira lilla E som fyller. Restaurang följt av utgång. Hoppas på att ha orken på min sida idag. Ska bli riktigt kul!
 
Annars? Jag vet inte. Nu är det verkligen blankt. 
Men jag hoppas och tror att jag får en bra dag.
 
Ha en bra lördag. Kram och puss!
 

Happifriday

Godmorgon fredag.
 
Och jag har snart vart hemma i en hel jäkla vecka. Känns som det var nödvändigt med två veckors perm. Och det här går ju faktiskt rätt fint. Men nu har jag äntligen kommit till den punkt jag länge strävat efter. Jag vill saker. För bara någon månad sedan så ville jag inte göra någonting alls. Jag ville inte åka hem, såg ingen framtid, och jag ville knappt träffa någon. Inte ens mig själv. 
 
Nu vill jag. Och livet blir allt bra mycket lättare när inte maten sätter käppar i hjulet för en. Man har vart så sjukt begränsad av både mängd, mat och ritualer. Fånge i ens egen kropp, typ!
 
 
Var på bio igår. "Känn ingen sorg". Bättre sent än aldrig. Tre tummar upp. Tyckte den var grym. Lite ledsam, men jäkligt fin. Och idag? Tja, återstår att se.
 
Dags att hoppa i ett varmt bad. Kram till er!
 

Magkänslan.

Hej fredag.
 
Ska bli skönt med helg. För det kommer bli en bra sådan. Är glad för mitt beslut om en kortare time out från behandlingen. Jag skrivs ut härifrån Capio i två veckor men jag har fortfarande min plats kvar när jag kommer tillbaka. Som en längre permis, typ. Har kommit på mig själv att planera upp tusen saker som jag ska göra. Som jag dessutom vill göra. Död åt alla dumtankar (†).
 
Nu ska jag hem och delvis följa matplaneringen hyffsat (med luckor för spontanitet) men även försöka att liksom koppla av behandlingen. Ska på ett sätt bara leva som jag vill för stunden. Och om det är att "fuska", "göra rätt" (vad det nu är?), eller vad tusan det är så ska jag ändå göra det. För först då kan jag verkligen se vad jag behöver ta tillbaka hit och jobba vidare. Kommer aldrig kunna klura ut det om jag följer pekpinnar. Nu ska jag följa magkänslan så får vi se vart det här leder. Spännande tycker jag. 
 
Ska försöka att finna mig i rastlöseheten hemma. För den vet jag kommer att komma. Jag ska inte smita undan. Jag ska vara mitt upp i allt utan att fly. För att fly, är just en flykt. 
 
Inget grått å tråkigt här inte.
 
På riktigt; Vad tycker ni om håret? Själv är jag nöjd. Och det är väl det som kanske räknas.
Nåväl. Hela rummet ska packas ner innan jag kan koppla av. Blä. Flykt även där. Gör allt annat utom att just städa. Haha. Ska bara packa lilla väskan först och sen är jag redo för en jäkligt mysig tripp söder ut i morgon. Resten får jag ta tag i när orken är där...
 
(Ps. Fredagsgodis ikväll.) Just sayiN.
Kram. 
 
 
 

Ett steg fram och två steg bak. Eller tvärtom.

Hej.
 
Andra saker kommer emellan ibland. Både tankar och saker att göra. Har snackat en del om den där återvändsgränden. Där det ser mörkt ut, vilket håll man än väljer att vandra. Har inget att länga "ut" till. Vad ska jag göra och vad vill jag göra? Behöver hitta en ny sysselsättning i livet som fyller en funktion. Nåt mer roande än en ätstörning.
 
Tar en liten paus. Inte härifrån, men från behandlingen. Det är inte pga att jag har tappat motivationen. Kanske tvärt om. Jag kommer inte framåt här för tillfället och jag vet inte vad som är felet. Så jag åker hem ett tag. Två, tre eller fyra veckor... ingen aning! Behöver nog åka hem och göra slut med ätstörningen lite. Tänka till och förhoppningsvis få lite mersmak på livet. Och på så vis (hoppas jag) kunna ringa in de sista pusselbitarna som behöver falla på plats för att ta mig över mållinjen. 
 
Satan, jag har kommit rätt långt ändå. Men just nu vet jag ingenting. Men ändå vet jag att det är jäkligt dumt att falla på mållinjen. Jag vill, men vet bara inte hur
Ja, en karusell i hjärnan på mig. Vad tusan ska jag sysselsätta mig hemma för att inte gå och vänta på mattider dagarna i enda? Kan lätt bli magplask om jag inte planerar in något. 
 
 
Kroppen spökar också. Har vart på labb och hoppas kunna få svar på vad som är fel. Idag ska jag bli ännu mer regnbåge också. Ni ska få se resultatet ikväll.
Men först blir det lunch. Ska laga efterrätten i morgon. Men jag har fullständigt slut på idéer om vad jag ska göra. Ni får mer än gärna ge mig lite tips. Hade jag uppskattat! :) Kram på er. 
 

Pink Lady.

Blond, brunhårig, svart, orange(!!!), rött,
mörkblond, mörkbrun....
 
...rosa tar fan priset alla gånger! Blev aningen starkare än väntat. Men vad tusan. Jag är nöjd ändå. Lär bli ihågkommen som tjejen med det rosa håret. Och så lite katter i huset på det. Crazy-cat-lady-med-rosa-hår. (Haha) Men blir så satans glad av den färgen. Mer rosa åt folket. Stackars den som flyttar ihop med mig. Lär få bo själv livet ut.
 
Torsdag. Soppdag. Regndag. Fick en spark i baken igår. Kan inte fortsätta med mina såkallade sidospår och egna agendor. Tror det är på det viset jag vidmakthåller ätstörningen. Tror mig fortfarande veta bäst osv. Och så kanske det inte är i alla fallen! 
 
 
 
 
"Det sägs att tiden förändrar saker, men man måste faktiskt förändra dem själv"
 
Och med de där orden går jag och äter lunch. Hoppas ni får en bra Torsdag. Och om inte; Ha det ändå. Det blir väl kanske vad man gör det till? Puss och kram. 
 
 
 
 

Hemma.

Hej fredag. Och hej Alingsås.
 
Fick bli en liten paus i skrivandet. Vart i full gång med lite andra saker. Tex en tur hemåt. Och där befinner jag mig nu. Åkte igår morses. Först blev det sommarstugan i några timmar bara. Saker som behövde fixas. Plockade med mig kilovis med äpplen hem. Jonagold-äpplen gåner två, typ! Gigantiska. (Ska göra äpplemos)
Och sen styrde vi hem mot Alingsås. Tog en långprommis med min fina vän och sedan stupade jag i säng tidigt. 
 
Har inte riktigt bestämt hur det känns att vara hemma. Det är annorlunda den här gången. Positivt menat. Jag försöker att skaka om min värld lite. Oplanerat, men ändå omskakade. 
Det är småsaker som förbättras. Som ingen annan tänker på än jag själv. Bara det att kunna skära upp en okänd bit bröd av den limpan som ligger hemma utan en tanke är en stor befrielse. Jesus. 
 
 
Sitter och äter frukost. Same as usual. Ska luncha på stan idag. Och i morgon vankas mer äventyr. Ska prova på livet lite. Tror, vill och hoppas att få till en aha-upplevelse denna helgen. Att hitta en inre motivation och inte bara köra på för den yttre motivatinen. Lär inte hålla då.
 
Hoppas ni får en bra helg. Kram
 

Söndag

Söndag.
 
Somnade i soffan redan vid halv nio igår. Sen vart det kört! Börjar tröttna på denna trötthet. Bakade scones till kvällsmat igår. Åts med smör, ost och hallon. Riktigt gott och riktigt längesedan.
Var nog ett klokt val att stanna här över helgen trots allt. Hade nog inte vart det bästa sällskapet om jag var någon annan stans. Det kommer fler tillfällen!
 
Har vart ute en sväng och fotat idag. Även det var längesedan. 
 
 
Lite nervös inför morgondagens vägning. Men det tar vi då. Ska snart sätta igång med lunchen. Får nog bli lax idag. Och till middag kasslergryta. 
 
Ska bli skönt med ny vecka. Veckan som gått har vart tuff. Har träffat på en och annan utmaning på vägen men även fått oförutsägbara hinder. Hamnade på akuten och andningen har fått fnatt. Har även gjort lite medicinändringar som jag tror är boven till tröttheten! Även det egna ansvaret har satts på prov. Det är ingen som vakar öven en på samma sätt här. Ingen som frågar om man gjort det man ska och ingen som ser till att man faktiskt gör det. Det är bra utmaningar, för det är så livet kommer till att se ut!
Frågar är bara om jag har klarat det där ansvaret. Får nog svar på det i morgon. 
 
Ha en fin söndag. Kram. 

Fredagsmys

Godkväll.
 
Efter fikat idag åkte vi iväg på lite ärenden. Redan där kände jag hur det började snurra. Tror att jag är påväg att bli lite krasslig. Förstår inte varför jag är så trött hela tiden. Det har jag inte vart förut. Misstänker att det är medicin-ändringarna som spökar till det! 
Väl "hemma" så var det jag som stod för middagen. Blev tacos idag. Har ju ingen personal i helgen i detta huset. Så på fredagarna innan hon går hem lägger vi alltid upp fyra matlådor som man får ha under helgen. Och det brukar vara sådan mat vi lagat under veckorna. Det måste vara olika "proteiner". En fisk, en kyckling, korv, kött...typ! Sedan är det bara att koka ris eller quinoa eller vad man vill ha till. Smidigt och bra!
 
Ja, jag stannar som sagt här hela helgen. Men har alla fina kvar här. Så vi ska ändå ut på lite äventyr under helgen. Är så tacksam att jag har träffat dessa personerna. Hade vart kul att åka iväg, som jag egentligen hade planerat. Men mår jag illa av trötthet så hade jag nog inte riktigt orkat med festande i helgen, tyvärr! Och så borde jag nog ta det lilla lugna med tanke på att jag knappt kan andas ordentligt. 
 
 
Kan nog erkänna att detta har vart en av de tuffaste veckorna sedan jag kom hit faktiskt. Inte den värsta, men bland de värsta! Den här dippen får nog alla som är under en behandling. Det tar bara olika tid hur snabbt den kommer och går. Och för min del hoppas jag att den inte hade tänkt att stanna allt för länge.
 
Ha en bra kväll. Kram!

Smile

Höst.
 
Tror att jag hatar hösten just för att den ger mig dåliga minnen. Men man kan ju faktiskt inte låta ens mående dippa en fjärdedel av året bara för att man ett tidigare år mått som sämst under just den tiden?
Det är allt som påminner och allt som tänks. Men faktum är att hösten är en jäkligt fin årstid. Har vart klarblå himmer och hög luft hela dagen. Rätt fint får jag väl erkänna då!
 
Tycker det är jobbigt när man inte tas som "sjukt" bara för att man ler och är trevlig. Det kan dölja sig rätt mycket bakom ett leende. "Smiling depression". Och det är precis vad det är. Man kan må dåligt trots att man inte skyltar med det utåt. Så är det bara och sådan är jag. Jag är jag och det kan jag inte ändra på. Har min personlighet varesig jag ville eller inte. Men i många lägen så kan det vilseleda både mig själv och andra. Visst, jag kan vara både ledsen, arg, irriterad, deppig och allt det där... Men precis lika ofta har jag ett leende på läpparna. 
 
 
Har kommit tillbaka från stan. Middag snart. Torsk med potäter! Och ikväll blir det idol. Följer ni det? Tycker det är rätt roande att titta på. Har dock inte funnit någon favorit än. Alla är jäkligt duktiga! Önskar att jag hade en fin sångröst. Men det där kommer nog förbli drömmar. Haha. 
 
Hoppas ni mår bra. Och om inte; Gör något annorlunda! Kram. 
 

Söndag.

Godförmiddag.
 
"Förr i tiden" så var detta godmorgon. Har vart en riktig segis på morgnarna. Men nu när jag är uppe vid halv sju så tycker jag inte att detta är morgon längre. Börjar nog bli gammal!
Sovit med lilla katten hela natten. Han har legat som en plåster på mig hela natten. Tror minsann att han har saknat mig en aning. Och jag har saknat honom!
 
Hade en bra dag igår. Lite av varje. Mys med familjen, träff med alla tjejerna (puss på er), lite film och lite skratt. Sedan var jag trött! Åker tillbaka efter lunchen idag. Känns bra att ha vart hemma lite längre den här gången. Förra gången han jag knappt landa här hemma innan jag skulle tillbaka igen. Kommer nog tillbaka hem snart igen!
 
Jag är en fyrkantig människa. Följer jag ramarna så klarar jag mig rätt bra. Och jag har följt ramarna och just därför har jag fortfarande svårt att ringa in exakta fällor. Gör jag som jag "ska", så går det bra helt enkelt. Det är det spontana, det plötsliga och det jag inte är med på som stökar. Men nu är jag under behandling och folk försöker tyvärr (??) anpassa sig efter mig. Och då går det ju bra?! Men sen då... för jag menar; såhär ska ju inte livet vara hela tiden? Fyrkantigt och inrutat.
 
 
 
Grubblar alltid över samma saker. Och jag vette tusan om jag kommer någon vart. Men samtidigt. Jämför man nu med så har jag kommit milslånga vägar. Och därför hoppas och tror jag att det faller på plats snart. Break a leg på det, liksom! 
 
Fick en fråga om vem som står för maten när jag är hemma. Och det är blandat. Ibland bestämmer jag maten och ibland är det även jag som lagar. Men ibland bestämmer någon annan och då är det någon annan som lagar. Funkar lika bra vilket som för mig. Även ifall jag kanske hellre är den som lagar...
 
Hoppas ni får en bra söndag. Kram.
 

En tillbakablick.

Hej.
Vilket jäkla mörker jag levt i. Blir lite ledsen när jag tänker på det. Att man inte förstår när man väl är där? Det är svårt att förstå nu. Trots alla signaler kroppen gav, alla oroliga blickar, kommentarer man fick.. Att man inte såg det själv? Är glad att jag idagsläget kan se hur jag faktiskt har mått genom åren. Annars hade jag blivit rädd för mig själv! Men idag kan jag se hur mycket jag egentligen led. 
Alla tvång, rutiner, allt smygande, alla lögner, allt självhat... Stackars kropp. Förlåt!
 
Jag vill ha en stark och välfungerande kropp. Utan orimliga krav! Man ska inte vakna upp varje morgon och förbanna livet. Allt kan bli bra; om man bara vill!
Har fortfarande dagar jag vacklar. Då jag vill tillbaka och då jag på ett sätt ångrar vad jag nu gör. Men, förnuftet kommer snabbt i kapp mig! Och då kan jag bara skratta åt alla sjuka tankar. Jag menar, hur kan man vilja må så, när man kan må bra
 
 
 
Tycker mig se en liten skillnad. Till och med en stor skillnad. Har alltid varit tjejen med ett leende utåt. Hon som har orkat jobba, ta del av mycket saker, resa, prata...Tror att det där har vart skyddet till att jag inte blivit tvingad till vård tidigare. Jag har ju sett ut att må okej. Jag har pratat klokt men inte agerat där efter. Har gett alla en falsk trygghet om att det faktiskt har vart okej med mig. Men vem jag jag egentligen lurat? Bara mig själv, I guess.
 
Nej, fördigbabblat. Ville bara säga att jag känner mig lite stolt i hjärtat.
Och ni kan, bara ni vill! Så enkelt är det. 
 
 

Next step.

"Vad är nästa steg i behandlingen?"
 
Det finns tre steg som man tar sig igenom här under behandlingens gång. Alla gör inte alla steg. Det beror lite på ålder och vilka behov man har. Jag kommer förmodligen att spendera tid på alla tre stegen. Är ju fortfarande kvar på steg ett, kliniken, som det kallas. Men snart är det husbyte minsann. 
 
Så, vad gäller på de olika stegen ?

Steg ett (
Kliniken): Hit kommer man först. (Dööh). Här finns det personal dygnet runt. Det finns alltid personal nära till hands. I början när man kommer hit får man all mat upplagd. Det är först efter tre veckor som man får börja lägga upp sin egna mat på tallriken. Självklart med stöd och vakande ögon! 
Här ger man alltså bort allt ansvar. Eller rättare sagt; De får låna ansvaret, för ett kort tag! Det finns inte utrymme för att tabba sig så mycket här då man hela tiden är bevakad. Fokus på vila, sova, äta, vila, äta, äta...fyrkantit så in i bomben. 
 
Och hur länge man bor på steg ett är individuellt, precis som allt annat här! Vissa behöver den här "tryggheten" lämgre, och vissa vågar ta sig an lite mer ansvar rätt snabbt!
 
 
Steg två (uppföljningen): Det skiljer sig egentligen inte supermycket från steg ett. Här är det endast en personal som jobbar under dagarna. Man får ta del av matlagningen och ordnar frukost och allt sådant själv. Tillsammans med en personal så får en av patienterna vara med och laga varje dag. Man får olika dagar!
Här finns ingen personal på kvällen, natten och under helgerna. Så man får ta mycket mer eget ansvar där att allt blir som det ska. Låter skrämmande när man hela tiden haft personal att luta sig mot. Men jag är redo för det där! Man har även eget ansvar när det gäller vila efter maten osv. Alla mattider är hela tiden samma på alla stegen! 
 
Steg tre (lägenheterna): Hör gör man allt själv. Lagar all sin egna mat, gör egen matplanering osv. Självklart finns det stöd att hämta om man behöver der. Men här står man nästan på helt egna ben och bär ansvaret på sina egna axlar! 

Fluffiga moln.

Where to begin?

Jag vet faktiskt inte. Egentligen räcker det att säga att jag svävar på moln.
Har gjort sådana framsteg den här helgen så jag vågar inte ens tro på det själv. Gjorde som sagt ingen matplanering över helgen. Jag visste ändå att jag inte skulle kunna sköta det. För egentligen; vilken normal person gör det? Man ska äta när man vill, vad man vill. (Så länge, det blir rätt mängd – såklart). Och jag orkar inte reflektera över om det har blivit "för mycket" eller "för lite". Det spelar ändå ingen större roll. Det enda viktiga för mig den här helgen var att jag lyckades koppla bort alla mattankar och bara kunna flyta med. Och var som man kallar det "normal". (Vad det nu är?)
 
Och det har vart en sådan jäkla befrielse. 
 
Ni kanske undrar hur resten gick? Haha. Ja, och det kan ni få undra. Lämnar det åt er fantasi. (Restaurang, vin, kärlek....) Nough said. Haft en väldigt, väldigt fin helg! Och det tackar jag för.
 
 
Är tillbaka nu. Och här är allt som vanligt. En bubbla. Och jag vill ut från den här bubblan snarast möjligt. Ska inte stressa, det vet jag! Men nu vet jag att det finns ett fint liv att hämta hem där ute. För jag kan ju, bara jag ger mig fan på det! 
 
Hallelujah. Hoppas ni förstår vilket ovärt, jäkla liv det är att ha en ätstörning. Nough said där med!!!
Önskar er en fin söndag. Kram till er.
 

Ooops...

...I did it again! Kunde inte låta bli att bli en smällkaramell i håret, igen. 
Rosa är ju ändå rosa. Rätt svårslaget!
 
 
Vägrar att ha söndagsångest idag. På riktigt vägrar
Hoppas ni får en skön sista dag på veckan. Kram. 
 

Tio Små Ting.

Ett: Sensommarsol och redan en längtan till våren.
 
Två: Hur gör man för att inte ta ut allt i förskott? Ser bara katastrofer framför mig.
 
Tre: Förbannat sårbar. Vilket gör att jag oroar mig ännu mer, om det nu var möjligt.
 
Fyra: "Oj, du valde det idag ja.." Är det sådant man ska få höra när man gör ett eget val och väljer det man själv tycker är gott? Vill liksom inte höra sånt. Misstolkar. Men jag ser det som ett bättre framsteg. Hade jag aldrig gjort för ett tag sedan. (Valt det jag hade velat alltså, då det jag velat hade det vart det "farliga" av de två alternativen)
 
Fem: Korvgryta + quinoa och "helgkött" med potatis och sås. Och mellis blev digestive med pålägg. (Och korvgrytan fortsätter att förfölja mig.)
 
Sex: Börjat få tillbaka fotosuget och är på god väg att känna mig redo för att ta tag i företaget snart igen. (Nåja, inom det närmsta året i allafall). Haha. 
 
 
Sju: Halvdags-permis inbokad. Nu är det bara heldygns-permisen som ska spikas. Sen är jag nöjd!
 
Åtta: Är upp i vad jag tror...femtio armband. (Hemmagjorda, alltså). Snart dags att börja donera. 
 
Nio: Hold On - Wilson Phillips. En sådan där må-bra-låt. 
 
Tio: Hoppas ni haft en fin dag. Kram 
 

Promenad med favoritbrallorna!

Hej vänner. Hej lördag.
 
Helgen har startat rätt bra. Vill att den fortsätter så.
Finns nog inget finare sätt att vakna upp på än av pirrande meddelanden. Fast å andra sidan hade det väl kanske vart ännu bättre att vakna upp brevid personen på riktigt. Ska nog ta mig humörshöjande permis snart för att kunna få det där! Ja, så får det minsann bli.
 
Haft en skön förmiddag. Vart på promenad och snackat skit. Rätt sjukt hur likt man kan tänka egentligen. Man är då fan inte ensam med alla knepiga tankar som yr omkring i huvudet! Man delar så mycket mer än vad man tror. Skönt att få bolla med någon som tänker lika. Man kan dela med sig och lära sig av varandra! Kan vara rätt hjälpande att prata med någon som förstår, på riktigt. Problemen kan dock vara väldigt olika, men i grund och botten så är det ändå maten man har gemensamt. 
 
Det är fasen inte lätt att vara förälder, vän eller kollega till någon som har en ätstörning. Svårt att veta hur man ska uttrycka och betee sig. Tåls att komma ihåg de gånger man kan få några klumpiga ord kastade i ansiktet på sig. Det kan göra fan så ont. Men man får komma ihåg att det inte är så lätt alla gånger. Man får guida de utomstående. Försöka förklara och förstå. Och man ska även komma ihåg att det oftast är välmenade ord, även ifall det ibland kan verka som raka motsatsen! Ni som har fått sådana där kommentarer förstår nog vad jag menar. 
 
En tur vid havet.
 
Kan äntligen använda mina favoritbrallor igen. Finally! Var flera år sedan sist. Och de kommer bara sitta snyggare med tiden. Ge det någon månad till så! Har skänkt bort en hel del kläder. (Även klippt isär) haha. Ibland tar ilskan över! 
 
Frukost och nd i magen. Minns ni när jag sa att jag aldrig skulle vänja mig vid dem igen? Någonstans inne i huvudet visste jag ändå att jag hade fel. De är fortfarande inte lätta att få ner, men de är lättare. Säger ju att allt är en vanesak. Lunch om ett tag! Sen ska jag ut och njuta av sensommarsolen. 
Varm dag. Hoppas ni får en fin lördag. Kram
 

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0