Med ett leende.
Har kommit på mig själv med att gå runt med ett leende på läpparna hela dagen. Nog för att det händer – men inte på det här viset. Har haft ett lugn i kroppen.
Startade dagen här hemma med lite för stor frukost. Ont i magen, men vad gör det. Hungern kommer alltid tillbaka oavsett om det inte känns så.
I morses gick föresten startskottet för något som kommer vara obligatoriskt hädan efter. Smör. Och återigen, det var väl ingenting? Förhöjer bara smakerna en aning.
Åkte sedan och spenderade lite pengar i ett soligt Göteborg. Lyckades färga fyra vita bh:ar till kopparbrun igår. Haha. Så det var liksom mer än nödvändigt att införskaffa ett nytt lager!
Efter en mäkta god lunch följt av lite fika så gick jag till C. Mycket snack om tiden som kommer efter resan. Hur jag ska lyckas hålla på det där spontana som jag brukar bygga upp under resor. Av tidigare erfarenheter så har jag hamnat i samma, gamla rutiner så fort jag klivit innanför dörren här hemma igen. Och den här gången ska jag försöka förebygga det med flertal olika metoder. Men egentligen är det bara en fråga jag behöver ställa mig själv för att kunna förebygga det. Vilket liv vill jag leva? Simple as that.
Glass på flaska.
Ger mig själv en klapp på axeln idag. Bara för att jag försöker, kan och agerar.
Hoppas er dag vart fin. Kram.
9 April.
Godmorgon vänner.
Var uppe tidigt och har redan hunnit med allt från tvätt till städning. Ibland kan det vara skönt att komma upp i tid. Har sovit gott i natt och känner mig pigg idag!
Om någon timma ska jag åka till Göteborg. Sista Kbt-mötet innan resan väntar. Känns bra det med. Men jag börjar dock fundera lite kring detta med Kbt´n. Hur länge jag ska fortsätta gå där osv.
Förhoppningvis tar även den här resan mig framåt några steg. Så kanske känner jag mig redo och stark nog att sluta redan när jag kommer hem? Åtminstånde kanske vi kan "trappa" ut mötena och ses lite mer sällan.
Känns skrämmande att stå på helt egna ben. Det är förvisso något jag gör varje dag. Ingen som tjatar och ingen som tvingar. Jag har bara mig själv att förlita mig på! Men C har ändå fått mig att göra allt det där – utan att tvinga. Det har ändå vart nödvändigt att ha någon som mer eller mindre sagt åt mig vad jag ska göra, trots att personen i fråga inte vart med när jag väl gjort det.
Nåväl. Ingen stress. Tänker inte lägga av med att gå där förens jag känner mig redo. En dag i taget, som man säger.
Hälsa
Du behöver lyssna till kroppens signaler. När du är trött bör du vila och inte stressa vidare.
Du behöver lyssna till kroppens signaler. När du är trött bör du vila och inte stressa vidare.
Ska möta upp en vän i Göteborg. Strosa på stan och ta en fika. Verkar kallt ute. Men trots det kanske det är dags för första fikan utomhus? En varm kaffe och några filtar så.
Hoppas ni får en fin Tisdag. Kram.
Framåt marsch.
...med risk att låta som en tjatig käring; Fan vad dagarna susar förbi. Skönt att det är ljust ute tills halv åtta om kvällarna nu, då blir dagarna genast lite längre!
Göteborg, Kbt, lunch och Ikea har hunnits med idag. Givande möte. Känns så otroligt skönt att få bekräftelse på att man gör rätt. När jag är där öppnar jag mig som en bok. När jag väl började med Kbt kände jag en risk om att det skulle bli yttligare ett ställe där jag kände att jag var tvungen att prestera på.
Och hör ni hur dumt det låter? Jag är där för min skull – inte för hennes. Är det någonstans jag inte behöver prestera på så är det väl där?! Självklart måste jag göra alla utmaningar osv, så missuppfatta inte. Men samtidigt är det hos en sådan person man ska kunna visa sina svagheter och erkänna när man misslyckats. Hon ska hjälpa och pressa på en lagom nivå. Inte på en sådan nivå som ökar prestationsångesten yttligare. Ja, ni hajjar.
Bara under senaste veckan har jag lyckats med en rad olika saker jag inte trodde var hanterbara. Jag känner att jag är på rätt väg nu och det är såhär jag ska fortsätta. Det är så otroligt lätt att lägga av och känna att "det räcker".
Jag menar, jag mår ju rätt okej? Räcker inte det.. Nej, det gör det inte. Det räcker inte förens mitt bmi ligger på en stadig nivå, (Vet att man inte ska stirra sig blir på siffror. Men något mål måste man kämpa mot. Iallafall långsiktigt), tankarna är mer klara och när kropp och knopp är med på riktigt – då kan jag "lägga av" att kämpa och fokusera på att leva istället! :) And I am on my way to get there.
Ja. Nya utmaningar är uppsatta och det hugger till lite när jag tänker på vad jag behöver "utsätta" mig för inför nästa vecka. Men är det något jag lärt mig under resans gång så är det att ångesten inte minskar förens man utställer sig för det man tror att man inte klarar av. Ta tjuren vid hornen. Och när man väl gjort det ett antal gånger så inser man att det inte var så jäkla farligt trots allt.
Nu ska jag överdosera lite mer annans. Och ikväll kommer bror och hans flickvän hem. Myskväll väntar. Kram.
2 April.
Fjärde natten på bara någon månad som jag vaknar upp gråtandes. Ledsen? Inte spciellt. I så fall undermedvetet. Känns lite konstigt att vakna upp på det viset bara. Bättre sätt att starta dagen finns ju liksom.
Idag väntar i allafall en heldag i Göteborg. Först Kbt, följt av lunch och Ikea. Känns som det kommer bli ett bra möte idag. Har rätt mycket som jag vill ta upp. Mycket som inte gäller just maten. Nu känns det som det är andra käppar som sätter stopp i hjulet!
Men först laddar jag med frukost, såklart!
Dagens fina.
Föresten. Blev ni lurade något igår? Tell me.
Jag slapp undan det, så vitt jag vet. Haha. Det kommer väl fram snart att jag har blivit gtundlurad gällande en hel del saker. Jag är väldigt tacksam att lura. Kan gå på det mesta! ;) Är väl för godhjärtat för att tro att någon skulle kunna lura lilla mig.. haha.
Frukost var det. Har färsk annanas till "efterrätt också". Tror föresten att jag har blivit allergisk mot det. Så fort jag äter annanas så får jag utslag. Åh. Fast det kanske är vanligt med just den frukten? Får väl "tyvärr" se till att frossa ett tag så jag får se om det stämmer eller ej.
Vad ska ni hitta på idag? Kram.
Vanesak
Lite tårar, massa god mat, lite shopping och ryggvärk. En rätt bra dag helt enkelt. Tog tåget ner vid lunchtid och startade med en gólunch i ett soligt Göteborg. Låter jag som en ensamvarg om jag säger att jag tycker att det är mysigt att äta på egen hand? Att bara sitta och titta på förbipasserandefolk genom fönstret och bara vara med mig själv för en stund. Tycker att det är rätt mysigt. :)
Idag på mötet sa jag att jag ibland kunde känna mig frisk. Som om jag kunde sluta med Kbt´n och fortsätta med ett normalt liv, så som jag lever idag. Men ju mer vi pratade desto mer insåg jag att så kanske inte riktigt fallet är. Tvångsritualer, styrd av tider, tvåsiffrig undervikt, onormalt psyke..osv. Ja, ni hajjar. Jag tror jag ser mig själv som lite friskare än vad jag kanske är ibland. Klarar av mycket, men inte så mycket som jag kanske tror. Men vet ni vad det kallas? Vanesak. Detta är min vardag och det jag gör, görs ibland omedvetet – utan eftertanke. Det sker per automatik.
Det är så viktigt att bryta i tid. Att fortsätta när det känns svårt och att inte hamna på samma ställe för länge. (Om det inte är på ett bra ställe, vill säga). Och hädanefter ska tankarna vid varje måltid lyda; Jag-ska-upp-i-vikt. Inga jävla fjanterier om att det skulle bli för mycket. Jag-ska-ändå-upp-i-vikt. Njut, ät och ät lite till med andra ord. På senare tid har det vart många tankefällor som har satt krokben vid måltiderna. No more.
Nya utmaningar är uppsatta och den här gången ska de verkligen utföras. Nu ska snart äta mellis och ha en lugn kväll här hemma. Hoppas er dag vart fin. Kram!
Veckostart!
En hel dag har susat förbi och det känns inte som jag har hunnit med ett dugg. Fast tänka sig, det har jag. Var uppe tidigt och åt god frukost med fina syskonen. Kul att ha dem hemma igen, trots att det bara är för några dagar. Sedan tog jag tåget till Göteborg. Underbart vårväder. Kallt så in i bomben, men fint!
När jag satt på tåget insåg jag dock min stora tabbde. Minus på tågkortet och plånkan var glömd hemma. "Nu kommer jag varken hem eller kan äta mat", tänkte jag.
Lotto när man lyckas hitta ett annat kort i jackan och några sedlar gömda i innefickan. Så jag fick mat idag också. ;) Lucky me! Godaste på länge dessutom.
Bra möte förövrigt. Som alltid. Vet dock inte vad jag vill längre. Behöver hjälp att ta mig framåt men samtidigt vet jag inte vad som kan hjälpa mig på riktigt. Tror mest jag behöver känna lite mersmak på livet för att känna vad jag går miste om. Och det får jag varje dag..så det kanske inte ärdär skon klämmer trots allt!
Jag bad om extra ingefära. Och det fick jag!
Lyckan var total när jag fyndade världens största ingefärsburk i en asiatisk butik för tjugo små kronor. Kan man ha ingefära på mackan tro? Värt att prova.
Kom hem, åt fruktsallad och åkte och handlade. Ikväll väntar räkfrossa. Måndagslyx. Rostade mackor, räkor, goda röror och mango. Kanske lite ägg på det också, sen är jag nöjd.
Ha en fin kväll och hoppas att er veckostart har vart fin. Puss
En Oväntad Vänskap
Lugn och bra dag. Åter igen en dag med en mage som kan jämföras med ett bottenlöst hål. Trots en sen frukost så kurrade magen ändå till vid min "vanliga" lunchtid. Antar att kroppen har blivit inställd på att äta vid just den tiden. Både bra och dåligt. Bra när man kan äta vid den tiden men desto sämre om man är iväg och måste "hålla sig". Fiskbullar i hummersås med potatis och ärtor. En lunch som fixades i ordning på fem minuter. Enkelt är gott ibland. Latmansmat. Och min kärlek till sås bara växer sig starkare och starkare för var dag som går. Sås med potatis och inte tvärtom. Kanske kroppen suktar efter soppa? Verkar nästan så.
Åkte och hyrde film förut och har spenderat dagen i pyamasen. En oväntad vänskap. En må-bra-film. Se den! Det är sällan jag har koncentrationen att se klart en film. Brukar alltid sluta med att jag stänger av efter halva och gör något annat. Eller så kommer jag på mig själv att ha tänkt på annat under filmen och fattar inte slutet. Men idag lyckades jag. Samma med böcker. Har fyra (ja, fyra) stycken halvlästa böcker som ligger och väntar på mitt nattduksbord. Hopplöst!
I morgon ska jag till Göteborg. Shopping, myslunch och Kbt. Känns som det börjar ta stopp på något vis. Tom på ord. Samtidigt som jag vet att jag har mängder med saker jag behöver förändra och klara av så känns det samtidigt som det fortfarande bara är en sak som står ivägen för ett normalt liv – Vikten.
Men samtidigt; hade det inte vart andra saker än vikten som stod ivägen så hade jag nog haft en normalvikt nu, om ni förstår. Något står ju fortfarande inte rätt till med andra ord.
Hoppas er söndag varit fin. Puss
Leva med livet
Sol.
Vad tycker vi om det? Något av det bästa som finns, förutsatt att man har något att roa sig med. Har haft en heldag i Göteborg och nu mellanlandar jag hemma i några minuter innan det är dags för kvällsjobb. Inte många timmar idag, men hade ändå uppskattat en kväll hemma!
Dagens Kbt-möte kändes bra. Ibland vet jag inte vart alla ord kommer ifrån. Bara babblar och babblar. Vissa saker kommer förmodligen aldrig att falla på plats. Får helt enkelt lära mig att leva med livet. Det går liksom inte att bestämma allt i förväg. Och låter inte det spännande, så säg? Var dag har sina möjligheter.
Nya utmaningar och metoder har satts upp för att orka med vardagen.
...och för att orka med kvällen krävs mellis. (Kan man äta fler än en Raw Bite per dag tro?) Puss
Februari som snart blir Mars
Godmorgon Torsdag.
Burr och pust. Kall och trött. Ska in till Göteborg för veckans Kbt-möte och snacka av mig lite. Känner mig tung i både kropp och knopp idag. Inte så vidare konsigt. Vore ännu mer konstigt om jag inte var trött. Efter helgens slut kommer jag ha avklarat åtta dagars jobb i sträck och sextio timmar. Sextio timmars jobb på en vecka.. det säger nog allt om kroppens mående! Haha. Hoppas innerligt att det lugnar ner sig snart. Det tär på min kropp.
Var hemma rätt sent igår. Åt något som kan klassas som en tre-rätters innan jag gick och la mig. Ändå kändes det som jag inte fått mat på flera dagar när jag vaknade. Tur att jag har tid för en god frukost!
Vart kass på att svara på kommentarer. Ska bättra mig! Men det betyder inte att jag inte är tacksam för det. (För det mesta i allafall). Det finns alltid folk som kommer ha åsikter oavsett vad man gör. Jag kör min grej, på mitt sätt och mår bra av det jag gör.
Redan torsdag föresten. Jesus, vad den här veckan har susat förbi. Snart inne i Mars och om bara en månad så tar jag mig några veckors semester. Som jag längtar! Känns som det kommer komma perfekt i tiden.
Ha en finfin dag kära ni. Puss & Kram
Göteborg
Trött i huvudet efter ett jobbigt samtal och grinig för att tågen var inställda. Att det första jag gör när jag kommer hem var att smälla ut ett helt paket oboy över golvet gjorde inte saken bättre. Det går bra nu.
Pust och stånk. Hej och godeftermiddag på er. Hemma efter en heldag i Göteborg. Jag fortsätter att ventilera veckans alla känslor på en och samma gång när jag träffar C. Allt svämmar över. Allt jag känner jag tänker håller jag till stor del hos mig själv om dagarna och när man väl får chansen att pysa ut och säga allt vad man tycker jag tänker så blir det ibland för mycket på samma gång.
Hon tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig under veckan som gått. "Jag känns som ett hopplöst fall". Men så är det nog inte trots allt. Har lite höga krav på mig själv bara. Har jag klarat av detta förut så ska jag nog fixa det den här gången också. Är ju trots allt mer motiverad den här gången jämfört med förra. Skillnaden den här gången är att det nu bara är jag som kan göra jobbet. Förut hade jag andra att luta mig emot och var tvungen att göra som jag blev tillsagd. Det kändes skönt. Måste göra som jag blir tillsagd nu med..måste bara säga till mig själv först. Är min egna boss.
Fina Göteborg.
Nu tog det stopp. Dags att landa i soffan. Hoppas ni haft en fin dag. Puss & Kram
21 Februari
Exakt två månader till jag fyller år idag (Yeeyyy). Torsdag och veckans Kbt-möte väntar. Är nervös. Eller nej, mest frustrerad. Jag vet att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig den här veckan. Nog för att jag har gjort vad vi bestämt om de där extra målen, men inte tillräckligt ofta. Detta har i allafall fått mig att inse att jag behöver göra lite ändringar i tiderna, vilket jag hoppas kommer falla sig naturligt när jag börjar det nya jobbet på måndag.
Man gör saker av ren vana. Eller rättare sagt – man gör det inte pga av ren vana. Viss skillnad. Känns som jag behöver bryta allt, så att ingenting längre är som vanligt.
Hälsa
Lyssna till kroppens signaler så kanske du undviker hälsoproblem som hotar.
Lyssna till kroppens signaler så kanske du undviker hälsoproblem som hotar.
Yes sir, ska bli! Därför går jag och äter frukost nu. Hörs ikväll eller så. Hoppas ni får en fin Torsdag. Puss&Kram.
Aldrig för sent.
Jag la mig stolt som tuppen igår kväll. Fortfarande fast vid mina mängder och mina mål. Därav är veckans utmaning att lägga till ett extra mål utöver det jag brukar äta. Huh. Låter förmodligen görenkelt. Men har man ätit på ett visst sätt under cirkus ett års tid så är det en svår vana att bryta. Klarar mig ju bra på mina mängder så varför lägga till ännu mer. Jo, för jag ska upp. (Något jag fortfarande behöver påminna mig själv om ibland..)
Hela dagen passerade utan det där extra målet i magen. Åkte iväg vid till jobbet och var hemma mitt i natten – fortfarande utan extra mat i magen. Tog mig en funderare och frågade mig själv vad jag höll på med. Ställde mig vid vägvalet och jag hade makten att välja vilket håll jag ville gå.
Jag valde rätt.
Ställde mig och ordnade mellis mitt i natten, satte mig vid teven, åt, tuggade och la mig mätt och belåten. Och för att inte tala om stolt. Det är aldrig för sent för att göra om och göra rätt.
Ska bara se till att fortsätta att hålla på dessa principer nu. Detta var ingen engångsgrej utan något jag ska göra varje dag ett bra tag framöver. En vanesak I guess. Snart går jag och gör det där melliset på ren automatik, utan att tänka och reflektera.
Ny vecka och jag har alla möjligheter till att göra den här veckan till ett enda stort framsteg. Mitt val.
Om att testa sig själv.
Var uppe tidigt i morses och vinkade hejdå till syster som försvinner iväg i några veckor. (Förbannat tråkigt). Sedan tog jag tåget direkt till Göteborg för Kbt-möte. Senaste mötet var förbannat tungt och det var många tårar som trillade. Jag trodde att det tyngsta var avklarat men ack så fel jag hade. Detta mötet blev ännu tyngre. Hur är det möjligt?
Vi kom fram till att tidigare utmaningar har gått förbi lite för smärtfritt. Saker som är/har vart viktiga, men inte gör någon större betydelse egentligen. Speciellt inte när det gäller vikten. Självklart är det viktiga saker jag har plöjt mig igenom som att lära mg att äta "nya" saker på nytt osv. Men det är inte där själva problemet sitter. Utmaningar ska kännas och göra ont (Nåja, till en början..), först då vet man att det är en utmaning.
Hon provade min ångesttröskel idag. Och hon lyckades. Sällan jag känner sådana känslor jag kände efter det att vi bestämt veckans nästa utmaning. Ont i bröstet och salta tårar – ångest på hög nivå.
Nu snackar vi utmaning, sa jag.
Vet inte riktigt vad jag har gett mig in på och om jag faktiskt fixar detta. Fast tänker jag efter så.. varför skulle jag inte fixa det? Har fortfarande två vägar att välja. Måste bara vara förberedd på alla ursäkter som kan tänkas komma upp när det väl ska fixas så att jag väjer rätt väg.
Är fortfarande fast vid mina måltider och mina mängder. Nu är det tillägg som gäller – utan kompensation. Jag menar, jag kommer ju fortfarande få ha kvar "mina mål", bara det att jag får i mig lite till, vid andra tillfällen. Dagens intag räcker inte för att nå dit jag vill. Upp, upp & upp är vad jag ska. Långsamt, men ändu upp, hela tiden! Just nu går det bara långsamt. (Om ens det).
Och så var det jobb på det med..suck! Jag som helst hade velat sova hela dagen. Fick mig en stor funderare idag i allafall. Nu har jag även chansen att visa för mig själv hur villig jag är att fixa detta. Det är ingen som tvingar mig och det är bara jag som kan göra jobbet. Ska bli spännande att se vilken sida som faktiskt är starkast.
Kbt – Rätta Vägen!
Tom på ord och tömd på tårar – men fylld av nytt hopp (och god mat). Helknasig dag idag. Åkte till Göteborg med tankarna om att känna mig mysslyckad då jag inte riktigt gjort allt som stod på veckoplaneringen gällande utmaningar. Och varför hade jag inte gjort det?
Det var både jag och C sugna på att ta reda på. Och det gjorde vi. Dagens möte var helt annorlunda upplagt jämfört med vad det brukar. Gjorde olika övningar som fick mig att inse varför jag väljer den lätta vägen ibland och vad det resulterar till. Tjugofem post it-lappar sattes upp lite varstans i rummet som visade vägen till de två olika slutmålen som de två vägarna leder till.
En väg som ledde till slutmålet som jag kommer att hamna vid om jag fortsätter att välja den lätta vägen och en väg som ledde till drömmålet. Dvs – livet. Jag ser måltiderna som just måltider. Måste tänka steget längre för att våga hoppa på tåget mot drömmålet.
Efter mötet torkade jag tårarna och gick och muntrade upp mig själv med lite god mat till magen. Sådant fint uppskattas av både kropp och knopp! De snålade med ingefäran trots att jag bad om mer. Sådant uppskattas dock inte. Tur att de kompenserade upp det med världens godaste soppa istället. (Och sushi, såklart.)
Nej, nu tar det stopp i hjärnan. Ska få i mig lite mellis innan jag åker och jobbar kväll. Ingen vila här inte. Suck och suck. Men sedan är jag långledig igen. Härligt! :) Har mycket att se fram emot kommande vecka. Berättar mer i morgon.
Matdags var det. Och idag hörni, idag tänker jag till innan jag gör mina val och väljer den rätta vägen. Veckans första utmaning startar redan ikväll. Puss
Det blir bättre va?
Tycker inte om dessa känslor som uppstår när det fina vädret tittar fram. Förstår verkligen inte vad det grundas på. Alltid samma sak, varje gång. Det är tusen känslor som bubblar upp till ytan. Kanske är det tanken på att våren snart är här och därefter sommaren. Det är många känslor om stress som tittar fram då. Känslor som gör att jag får ont i magen. Och som gör att jag bara vill gråta och krypa upp i någons famn som berättar att allt kommer bli bra.
Samtal som tyder på att det går för långsamt gör inte saken bättre. Det känns på något vis som jag har stannat upp i tanken på att gå upp i vikt och endast lägger all fokus på tankarna. Är det bra eller dåligt? Jag ligger inte på latsidan, tro mig. Men någonstans mitt upp i allt har fokusen på att hela tiden öka och öka hamnat lite i skymundan sedan jag började med KBT, där allt mest kretsar kring det sjuka beteendet. Men samtidigt måste jag få bort alla sjuka beteenden och ologiska tankar för att sedan kunna ta itu och klara av en ökning på 100% mentalt. Kanske lätt att man backar annars.
Hälsa
Du blir lätt irriterad och stressad och riskerar därför att få magont och huvudvärk.
Du blir lätt irriterad och stressad och riskerar därför att få magont och huvudvärk.
Försök att varva ner och att få struktur på fritiden.
Efter en tid som mer handlat om att lära en massa saker,
är tiden nu inne för dig att omsätta din nya kunskap i praktiken.
Jag har kunskapen och vet vad som behöver göras. Dags att omsätta mina nya kunskaper i praktiken helt enkelt. Ska använda mig av alla saker jag lär mig både från mig själv, andra och från Kbt´n. Så jag kanske inte behöver känna mig stressad trots allt. Fokuseringen kring tankarna kanske är A & O trots allt?! I allafall till en början, för att allt ska fungera på lång sikt.
En ljus och klar dag som ändå har kännts rätt grå. Rent ut sagt hopplöst. Det är inte såhär det ska vara. Vill bara ha en garanti på att det faktiskt blir bättre. Att livet kommer, ju mer jag kämpar. Och att alla dagar med en ömmande mage kommer att ge resultat tillslut. För det gör det, right? Vill också komma över den där magiska tröskeln.
Ge mig ett eller annat ord om att det faktiskt blir bättre. Puss
Om att inte vänja sig.
Har vart iväg i sex timmar för att endast hinna med...ett möte. Nog för att jag inte har stressat, men mycket mer än mötet hann jag inte med. Förutom att få lite god mat i magen, förstås. Tycker dock det är mysigt att ta sig iväg till Göteborg, trots att det är en hel dag som går. Men jesus..dagarna går verkligen fort.
Stor del av mötet ägnades åt att gå igenom veckan som gått. Har fört lite matdagbok osv. Dock har veckan som paserat vart ovanligt smärtfri. Trots att det har vart många utmaningar, som dessutom har fixats, så har dagarna ändå vart på mina villkor i och med att jag vart ledig för det mesta. De riktiga utmaningsdagarna är ju de som jag inte kan vara med och påverka. Där jag inte har någon kontroll. Men kommande vecka se ut att bli lite mer okontrollerad. Vilket jag tycker är bra till viss del. Nya utmaningar och framför allt – nya tag.
Jag har kommit till en speciell punkt i min såkallade tillfrisknadsprocess. Jag har accepterat och vet vad jag behöver göra. Till den punkten kom jag för längesedan. Men jag har inte accepterat det faktum att jag faktiskt måste göra det. En viss skillnad där. "Det kommer med tiden", har jag tänkt. Men ingenting kommer med tiden av sig självt. Jag har gått runt så här för länge för att hinna vänja mig. Jag har inte vant mig tillräckligt för att tappa motivationen, men tillräckligt för att nästan glömma vad jag jobbar mot. Trots att kroppen ofta är "ivägen" och inte pallar med en normal vardag så känner jag mig ändå mycket piggare, starkare och ja.. mer van än för ett årsedan. Vill skjutsa på detta nu för att inte glömma av vad jag kämpar mot helt och hållet. Viktigt.
Hemma igen i allafall. Fin dag trots allt. Givande blandat med en god lunch. Ska tillbringa resten av kvällen i soffan med stort kvällis och några bra tvprogram.
Hoppas er dag vart fin.
Godis, på en onsdag? Check!!
Var på bio igårkväll. Den var bra. En film precis i min smak. Den föll mig nästan lika mycket i smaken som godiset som hamnade i magen under bion. Godis, på en onsdag? Ja, tänka sig. Kvällsmat innan bion och sedan godis utöver det. Trodde jag skulle nöja mig med det. Hade väl inbillat mig att jag skulle bli mätt på det där lilla godiset eller något. Men det blev jag inte. För vem blir mätt på lite hårt spunnet socker?! Inte jag. Det fick bli lite mer gott till magen innan sovdags helt enkelt. Fast den här gången lite mer mättande saker än hårt socker. Sedan var jag tillräckligt nöjd, mätt och stolt för att inta sovposition. Yeyy.
Nu ska jag ta mig in till Göteborg för KBT-möte. Undra vad jag ska sätta upp för nya utmaningar den kommande veckan tro. Verkar ta mig an det jag ger mig in på. Så ska kanske höja ribban en aning? Tåls att fundera på. Hoppas ni får en fin dag. Kika in senare så kommer lite svar på frågor. Puss
Ensammåltider
Tog snabbtåget till Götet för att hinna kolla i affärer och äta lunch på favoritstället innan jag skulle träffa C. Men då västtrafik och tider inte går ihop så hann jag varken det ena eller det andra. Fick springa av tåget och leta upp första bästa matställe. Hade faktiskt tänkt välja något annat än sushi idag. För lite variation. Men då jag inte orkade sätta spinn på planeringshjärnan så valde jag ett säkert kort helt enkelt. Bra val, till viss del i allafall.
Fina lunchen idag!
Ni alla har nog märkt hur jag blir när jag måste göra snabba val gällande lunchen. Det går liksom inte riktigt för mig. Kan inte bara "ta något". Därför tycker jag inte om att äta lunch i min ensamhet. Måste tänka så mycket då. Kan tänka och grubbla lååång tid innan speciella måltider. Rätt knäppt när man tänker efter. Väldigt knäppt. Frukost/kvällis klarar jag utan bråkiga beslutsångest–tankar. För då vet jag vad jag ska äta!
Det går även an när jag äter ute, för då vet jag också vad jag ska äta. Sushi, som idag. Men andra bullar blir det när jag ska äta själv här hemma. Det går åt så otroligt mycket onödig energi till att planera mina ensammåltider. Energi som borde ägnas åt viktiga saker – inte matplanering.
Återigen så är det ingen tillfällighet att det är just vid ensammåltiderna som tankeverksamheten sätter igång. Allt har ett samband även där som jag nu har fått hjälp med att lista ut. En av utmaningarna denna veckan kommer därför att handla om just mina "ensammåltider". Inte bara pga av beslutsångesten utan även pga att jag ett flertal gånger lyckats tabba mig just där. Och tänk vad mycket mer relevanta saker jag kan tänka på om dagarna istället för matplanering om jag får bukt med denna utmaning. Frihet.
Om att bli analyserad – KBT!
Senaste veckan har vart tung. På många olika vis. Jag har träffat på ångest i samband med måltider, vilket jag inte gjort på flera veckor, jag har gråtit utan anledning, legat vaken om nätterna och grubblat, känt hopplöshetskänslor, stress, tomhet, rastlöshet. Ja, en mix av alltihop på något vis!
Jag är en grubblare. Det är jag medveten om. Jag överanalyserar det mesta och planerar in i minsta detalj. Och det tar ofantligt mycket på krafterna ska ni veta. Det är ansträngande att hålla på så där, men samtidigt vet jag inte hur man slutar. Det är ju min vardag.
Jag analyserar det mesta – förutom mig själv. Jag vet vad jag gör, men inte varför jag gör det. Därför är det så otroligt skönt att gå till KBT-mötet och träffa C och låta henne ta över det jobbet. Jobbet med att analysera mig och varför jag mår, tänker och agerar som jag gör. Och hon träffar mitt i prick varje gång! Hon ser mönster och ekvationer och får mig att se hur det hela hänger ihop. Det var liksom ingen tillfällighet att jag mådde som jag gjorde och hade ångest efter den där lunchen häromdagen. Allt har en anledning och nu har jag lärt mig att se mönstret till varför det hände och kan nu förhindra att detta ska ske igen. För mig var det bara "en vanlig lunch" som gick lite snett. Men så var det faktiskt inte när man tänker efter. Många aspekter som spelade in.
Var trött när jag gick från mötet idag. Men inte slagen i magen. Bara trött. Vi båda var nöjda med förra veckans utmaningar och nu har jag fyra stycken nya att ta mig an. En av utmaningarna hänger ihop med den misslyckade lunchen. Och fixar jag en av veckans utmaningar så kommer jag aldrig behöva på den där ångesten igen. Nåja, ångest lär jag väl få känna på igen, men inte av samma anledning.
Ibland grämer jag mig över att jag inte kommer någon vart. Men det där stämmer inte alls. Varje vecka efter KBT-mötena så får jag minst tre utmaningar. Och jag har redan vart på ca fem möten, vilket betyder femton utmaningar. Som jag dessutom klarat av! Och att fixa femton utmaningar på så kort tid kallar inte jag "att stå still i utvecklingen". Jag är glad att det går framåt. :)
Nåväl. Bra dag trots allt. Kallt som tusan bara. Har ätit sushi och fotat mellan varven också. Och nu är det dags för ännu mer mat. Kurrar i magen. Puss
Avslut på veckan
Kan egentligen bara säga; Gäääsp! Har precis kommit hem och jag kan garantera er att jag inte tänker resa mig ur soffan på hela kvällen. Samtidigt som det har vart en väldigt energigivande vecka med många roliga saker på agendan så har det samtidigt vart en vecka som har sugit musten ur mig.
Det har vart utmaningar i form av svåra middagar till knasiga tider. Har även haft folk runt mig dygnet runt och jag har vart iväg från trygga hemmet.
Åkte iväg från Halmstad tidigt i morses för att stanna inom Göteborg och avsluta veckan med ett Kbt-möte. Och det blev ett möte som sög ur den sista lilla energin som fanns kvar.. Tur för mig att jag fick en massa beröm och inte slag i magen idag. Det hade jag inte orkat med. Kan bara säga att jag är mäkta stolt över mig själv som klarat av veckan så pass bra som jag har gjort. :)
Har fått många nya insikter under dessa dagar jag vart iväg. Precis som vanligt. Nu gäller det bara att dra nytta av alla goda ring jag lärt mig. Det är verkligen nyttigt att komma iväg och umgås med friska människor. Jag fortsätter med teorin "kan dom kan jag". Så jag tillät mig själv att släppa på all kontroll och istället låta de andra sköta allt. Dock vet att de tar hänsyn till mig, då de vet min situation. De är ju trots allt min familj. Men jag hatar att vara besvärlig och valde istället att bara vara en av dom den här gången. Jag menar, de har en sund relation till mat och lever ett härligt liv. Så egentligen kan det inte gå något annat än just bra att leva några dygn under "deras villkor".
Tyvärr, ja verkligen tyvärr så ändras allt när jag återigen kan få det som jag vill. Direkt när jag kommer innanför dörren här hemma så blir jag en slav under rösterna igen. Jag är duktig att stå emot, men jag känner hur allt genast lockar lite mer. Blir direkt mer petig och vill ha allt på mitt sätt igen. Just för att jag kan. Allt är ju så nära till hands och ha man haft det på ett sätt under en lång tid, då fortsätter man gärna med det.
Därför känns det extra viktigt att distrahera sig och bryta allt med en gång. Medans man är medveten om att det finns andra alternativ. (Som dessutom är bättre) Jag menar, varför ska jag vara sådär noga, tvångsmässig och "sjuk" när jag är hemma? Fixar jag det när jag är iväg så borde jag väl kunna fixa det hemma. Det är precis som att sjukdomen sitter i väggarna här hemma. Hela tiden påminns man på något vis. Just därför kanske det skulle vara bra med en flytt efter sommaren.. för att komma iväg och bryta alla mönster en gång för alla.
Nej mina goingar. Nu ska jag ta tillvara på yttligare en ledig kväll. I helgen vankas det många jobbtimmar. Hoppas ni har haft en finfin vecka. Puss & Kram
