Jaha Godkväll, får man väl säga.

 

Då var denna dagen förbi. Har tagit mig igenom med rosiga kinder, en pirrig mage och ett leende som inte en människa har kunnat undvika. Haft en fin dag! Ska nog se till att få sådant finbesök lite oftare.

 

Det får det mig även att tänka; Vad-fan-gör-jag-här!

Inte fan ska jag vara inlåst här, när jag kan vara där. Ute i det fria med bubblande känslor i magen – varje dag. Detta har verkligen kommit i rättan tid! Det är nog meningen att jag ska bli frisk en gång för alla. 

 

Äntligen fick jag mig världens bästa nattgäst.

Som jag saknat mina guldklimpar till katter. 

 

Tror minsann att han har saknat mig lite. 

Jag har i allafall saknat honom. Funderar på att smyga med honom tillbaka! 

 

Herrejesus.

 

Vilken stressig morgon. Märker att det är skillnad på min stresströskel sedan jag kom hit. Hemma är man van att ha många bollar i luften samtidigt. Men här får man ju för fan magsår bara man ha tvättstugan och samtal på samma förmiddag. Haha. Nädå, kanske inte riktigt så illa.

 

Har hunnit försova mig till frukosten (oboyfrulle), haft ett långt, givande samtal med min behandlare. Blev betydligt lugnare efter det. Hade liksom redan lagt upp en plan i min hjärna som var dömd för att misslyckas. Men blev tillrättavisad och nu är jag nog på banan igen. Att föreställa sig och räkna med att göra alla misstag man kan kan tänkas göra är en dålig taktik! Positiva tankar här. 

 

Har även tvättat och vart på apoteket och hämtat ut mediciner. Och nu ska jag bara packa i ordning och äta lunch. Sen åker jag hem! Har gått från att vara skitskraj till att åka på permis till att tycka det ska bli riktigt mysigt och roligt. Har lagt upp en bra matplanering som lugnar mina nerver lite. 

 

Hej.

Har sådana där krypande känslor i kroppen. Det är saker omkring mig som stressar och stör mig. Det är saker som sätter käppar i hjulet. Det är hösten som smyger sig på. Det är tankar om friskheten som spökar. Det är tankar om dåtiden som irriterar. Det är fjärilar som dansar i magen. Det är inbillningar och sanningar. Det är framsteg och bakslag.

 

Det är fan allt. 

 

Hej.

 

Fick mig en bra start på dagen idag. Satte mig vid frukosten med ett leende som tydigen lös upp hela ansiktet. Små ord. Ord som gör mig vam, glad och sprallig. Haft en bra förmiddag och känner mig peppad på att åka hem i morgon. Smaka på friheten lite! Den finns där. Och jag hoppas på att få röra vid den lite oftare så småningom. Trodde att jag skulle få mer utevistelse efter dagens bevis på att jag gör rätt. Men icke. Samma, gamla, fjuttiga minutrar! Men försöker uppskatta det lilla jag får. Ger jag mycket då vill jag ha mycket tillbaka..

 

Är otålig av mig. Förbannat otålig. Saker ska ske nu. Och det är väl det som gör att de där tiderna stressar och håller mig fast. Saker och ting ska se på samma minut, varje dag, hela tiden. Sekundrar kan stressa mig och förstöra en hel dag. Borde slita mig loss från det där. Det-är-ju-bara-tid. 

Gällande en del saker ska de ske snabbt. Men gällande vissa saker vill jag "skynda långsamt". Och det är väl bara ett bevis på att inget av det egentligen är ett måste.. haha. Fattar knappt själv vad jag menar, sorry!

 

 

Hej.

Titta vad jag fick med mig hem från torget. En knallrosa, superläcker drömfångare!

Den ska sila alla mina drömmar och endast låta mig drömma fina saker.

 

Fina saker om tex fjärilar i magen. Jag hoppas den funkar. 

 

Tycker om att gå på marknader. Finns alltid så mycket spännande att titta på. Och på tal om marknad. På fredag åker vi ett gäng härifrån till en stor marknad i närheten. Femhundra knallar ska tydligen finnas där! Rätt stor marknad med andra ord.

Kommer att åka vid elva på förmiddagen. Med andra ord kommer vi äta lunch på vägen. Undra vad det kan bli? Spännande. 

Hej Onsdag. 

 

Hade så mycket känslor igår så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Orkar inte ta tag i saker och ting. Börjar bli för bekväm och det är just då man måste se till att bryta och ta nästa steg framåt.

Är livrädd att inte våga ta tillbaka allt ansvar. Jag menar, jag är tjugoett år och ska väl snart flytta hemifrån. Då kan man inte förlita sig på alla andra omkring sig. Det är jag som måste ta stegen och göra rätt val!

 

Pratade om att åka hem på perm snart. Det är väl dags nu efter två månader kan man tycka. Livrädd. Men samtidigt spännande! Det är ju där jag ska leva, hemma – i det fria. Inte här, innanför fyra väggar, men stöd dugnet runt. Måste stå på egna ben! Men samtidigt är det klart att det är skrämmande.

 

Måste tillåta mig själv att göra misstag hemma. Vill sköta mig själv. Måste få lov att göra misstag så jag vet vad jag behöver komma tillbaka hit och öva på! Annars kommer jag ju aldrig få reda på vad jag verkligen behöver göra. 

 

 

 

Tisdag.

 

Lät som någon stod och sköt med pistol utanför fönstret förut.
Men det var bara åskan som var och hälsade på! Blixten måste slagit ner på trädgården utanför.

 

En perfekt dag för pyssel och film idag med andra ord. Tagit hit min Twix-box som innehåller över femhundra filmer plus alla serier man kan tänka sig. Ja, men då har vi att göra framöver! Haha. Såg på en Oväntad vänskap i går kväll. Tycker den är mysig! Är trött idag. Lugn och trött! Ganska skön känsla faktiskt. "I födet", som man så fint säger. Bara hänger mer. 

 

Väntar fortfarande på mina sju paket med pysselpaket ska komma. 

Men tills dess så har jag så det räcker. Räcker och blir över, till och med. 

 

 

 

 

Havsluft, havet, värme och bra musik.

Sen var min eftermiddag räddad! Rättare sagt, sen var dagen räddad. (Huah). 

 

Lax till lunch och korvgryta till middag. På riktigt, den där jäkla korven förföljer mig här. Har i allafall börjat hitta mina favoriträtter. Och så har jag verkligen fått upp ögonen för quinoa. Gott tillsammans med en god kycklinggryta. Fick föresten mannagrynsgröt i gårkväll. Det är nostalgi. 

 

"Du ser så pigg och glad ut".

"Hela du lyser".

"Vem har du nu träffat som ger dig ett sådant leende?". 

 

Haha ja, fjärilarna kanske syns lika mycket utanpå som inuti. Härlig känsla!

Och det är en känsla jag tar emot med öppna armar. 

 

Måndag.

 

Blev väckt på värsta tänkbara sätt i morses. Huh. Tänkte att "Nu kan det bara bli bättre".

Och ändå blev det sämre. 

 

Får ingenting att gå ihop just nu. Är detta verkligen normalt? Det skrämmer ju skiten ur mig för tusan.

Är glad att jag har kvar en del fjärilar som håller mig på banan. 

Annars hade jag trillat för längesen. 

 

Går in på min nionde vecka nu. Ja, nionde. Det är redan höstluft utomhus. Kall och klar. Lite smått deprimerande kan tyckas. Men jag tycker ändå om hösten på något vis. Rätt kravlös! Fast föresten, det är ju fortfarande början på Augusti. Så lite sommar finns nog kvar ett par veckor till. 

 

 

...ja, idag kan jag från hjärtat säga att ångesten blev utbytt mot fjärilar istället. Hela dagen dessutom. 

Välkomnar alla nya känslor i kroppen och tar emot dom med öppna armar. 

Blev en lång och väldigt bra eftermiddag. Har suttit nere på klipporna och solat och snackat i flera timmar. Spontanbesök. Ja, man tackar för det ja! 

 

Vart så satans varmt idag bara. Och precis som vanligt blir min mage lite uppfuckad då. Inga signaler som stämmer. Tur att jag inte har något annat val än att äta efter mat-och-sov-klockan.

Trots det blev det en liten miss. Men det är sådant som inte spelar någon roll i längden. Nåja, inte för att det får hända fler gånger. Men en gång är ingen gång, eller vad säger man?

 

Dagen gjorde mig mer gott än vad en liten miss gör mig ont. Den saken är säker!

Jesus vilken energi jag fått idag. 

 

 

Yrar runt. Var uppe för att göra frukost två timmar för tidigt i morses. 

Tyckte väl att det var lite tyst i huset. Haha. 

 

Känner mig stressad. Har kaos i både hjärnan och omkring mig. Glömmer och säger konstiga saker. 

La mig ändå rätt lugn igår, trots att det var torsdag. Kändes lite som en seger.

 

Vissa dagar går och runt här och kvittrar. Ja, kan ni tänka er? 

Lika starkt som jag kan känna ångest kan jag nu börja känna det där pirret. Tänk den dagen då pirret har tagit över helt. Eller kommer den komma? Jag tror starkt på att den gör det :) 

 

Värmade ord, kärlek och närhet. 

Med det kommer man långt. 

 

 

 

 

Är det snart höst? På riktigt? Blir tokig på den där förbannade tiden som går så fort.

Jag har inte ens hunnit bada i havet än. Ännu mindre har jag hunnit njuta av sena sommarkvällar eller ta nattdopp under stjärnorna. Eller dricka ett glas vin med vännerna och sola fram min fräknar. 

 

Fast det är sant, jag har ju inte tiden att skylla. 

 

Tur för mig att det kommer en ny sommar om ett år. 

 

Godkväll.

 

Orkar egentligen inte dela med mig av något idag. 

Har en allt-är-negativt-och-skit-dag.

 

Just därför ska jag skriva fem positiva om dagen. 

 

– Hade en bra "grupp". Pratade om vad som händer i kroppen vid olika ätstörningar osv. Mycket vet man, men det skadar inte att bli påmind på nytt. Ett litet wake up call. 

 

– Har suttit nere vid havet i en och en halv timma. Bara musiken, vinden och jag.

 

– Har fått höra peppande ord. Sådana som får en att kännas speciell! 

 

– Har sagt emot och stått för vad jag tycker. 

 

– I morgon kommer finbesök, igen. 

 

Blev en "miss" i morses. En miss som inte var mitt fel. Har vart tydlig från början med allt. Ändå blir det jag som får ta smällen. Blir – så – trööött ! Får sota och ta igen det senare ikväll. När man trodde det var slut, så kommer det plötsligt mer! 

 

Rädd att ta för stora kliv. Gällande en hel del olika saker.

Tagit ett megasteg idag. 

 

Och om huvudet protesterar? 

Så in i bara fan. 

 

Det är så mycket som händer just nu. (Vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen) Det sker saker i kroppen som jag inte alls är van vid. Är i full gång med att försöka acceptera. Men det är verkligen lättare sagt än gjort! 

Jag stänger inne mig själv med ett fejkat leende på köpet. Visst, fasaden har släppt. Men jag vet liksom inte riktigt hur jag ska betee mig och ännu mindre hur jag ska kunna acceptera verkligheten och allt vad den medför. 

 

Fredag.

 

För första gången känner jag att motivationen tryter ordentligt. 

Somnade med tårar på kinderna och vaknar med detsamma. 

 

Har haft herr Ågren på besök många gånger i mitt liv. Men så här länge har han nog aldrig stannat. 

Och detta illamående alltså. Jesus. 

 

Försöker lugna mig med lite nålar i öronen. Kan gå från att vara hyper till att somna på fem minuter när jag får nålar. De gör underverk för mig. Kanske ska lära mig att sätta egna nålar. Finns massa "roliga" punkter man kan sätta på. Finns det en punkt på kroppen för att få vett i huvudet, så säg till!

 

 

 

Precis som förra torsdagen. Med andra ord inte så jäkla rockigt!

Känner på mig när attackerna kommer. Känner igen signalerna. Men då är det liksom försent och mina känslor blir totalt omöjliga att hantera. 

 

 

Bara gråter och gråter. Går runt som ett ångesfyllt aggressions-monster. När man väl avslutat en jobbig måltid. Ja, då är det plötsligt dags för en ny! Jag får aldrig ledig i från det här jobbet. Det är ett heltidsjobb dygnet runt. Drömmer, tänker, känner, skriker, gråter...

Jag vet att bördan och ångesten kommer minska ju mer tiden går. Min riktiga tid kommer. Det är jag säker på! Men just nu känns allt rätt bra hopplöst. 

 

Solsting.

 

Nästan för varmt att sitta i solen idag. Och vet ni hur jag sysselsätter mig medans solen gassar? Med att sticka en vit, ullig, vinterhalsduk. Haha. Man får la vara ute i god tid, inte sant?

Målat och donat ihop en fin "låda" att ställa i trädgården hemma också. Ska ställa några krukor med färska örtor i den tänkte jag. 

 

Dagen har fortsatt att åka berg och dal-bana.

Känns som bältet sitter löst och man kan trilla av precis när som.

 

"Plötsligt händer det". Och jag är aldrig beredd!

 

Tisdag.

 

Låt inte den här dagen bli lika illa som gårdagen. Snälla. 

 

Mina tankar är dumma mot mig. De vill mig så illa. De höll mig vaken hela natten. Ville inte vakna upp till den här dagen. Men nä, det gick ju inte att undvika precis! 

 

Näringsdrycker. 

 

Tog den första med min behandlare vid sidan. Den gick inte ner smärtfritt, om jag säger så. Vet att detta här är nödvändigt för att gå vidare. Har gått in i den såkallade "arbetsfasen" nu. Dags att köra vidare och ta nästa kliv mot livet!

Det gör så satans ont, jag erkänner. Men jag hoppas, och tror att även detta är en vanesak. Det ger sig med tiden. Kommer vänja mig. (Åh, jag försöker intala mig det). 

 

Måndag. Ny vecka.

 

Går in på min sjunde behandlingsvecka nu. Sjunde. Helt galet. Alltså vart här i en och en halv månad nu. Snart går vi in i Augusti. Innan jag åkte hit så kände jag ångest över att "missa" sommaren. Men jag har verkligen insett att det hade vart tvärtom. Det är om jag inte hade åkt hit som jag hade missat sommaren på riktigt. Hade bara blivit arg på mig själv då jag ändå inte hade orkat med dagarna hemma på det sätt jag velat. 

 

Har vart en jäkel på att skjuta fram saker. Saker som jag inte vågat eller orkat ta tag i. Men vissa saker måste ändå göras. Och det spelar ingen roll om de görs i dag eller om en vecka. De-ska-ändå-göras. Och med erfarenhet vet jag att det bara byggs upp till något större, och kanske värre än vad det är ju längre man drar ut på det. 

 

Tycker inte om måndagar. Saker blir aningen för tydliga dessa dagar. 

Och det är då jag behöver intala mig själv varför jag är här. Det är ju precis detta som ska ske.