Det handlar om förlåtelse. Om att sluta fred. Oftast med sig själv. 

 

Att ta medicin är inte roligt i alla lägen men att ha roligt är bra medicin. 

Och för att orka ha roligt? Ja, då behöver man sin medicin. 

 

Inser allt mer för var dag som går hur mycket jag har att leva för. Vill blomma ut. Bli den jag vill vara. 

 

Godmorgon.

 

Tydligen sovit gott i natt. Drömmar om allt annat än mat för en gångs skull. Kanske beror på att jag har matdagen planerad? Think so. Redan fredag idag. Veckan har gått fort, likt alla andra veckor. Har en rolig helg framför mig. Fartfylld. Ska fira bror och flickvän som tagit examen och samtidigt ha hejdåfest då de snart flyr landet för en tid framöver. Bra avslut på sommaren här hemma. (Som knappt börjat?)

Ska åka och hämta sjuttio kakor och tio kilo lax idag. Ja, tio förbannade kilon. Och jag som trodde att jag förberedde mycket mat? Ska nog räcka och bli över!

 

Rätt lugn dag innan jag åker ut till Tjörn. Fredagslunch och lite fredagsshopping.  

 

Maila mig gärna om det är något speciellt. 

 

 

Kram.

Sommar. Det brukar innebära en massa härligheter.

 

Ett: Oväder. Japp, minst lika bra som sol och värme. Gärna allt på en gång; Åska, regn och blåst.

Två: Mareld. Har ni upplevt det? Om inte – åk och bada på kusten, en sommarnatt i augusti. 

Tre: Stjärnfall. Såg åttiofem stycken på en timma för några somrar sedan. Många önskningar må ni tro.

Fyra: Bruna ben och fräknar.

Fem: Jordgubbar med mjölk & socker. När jag var lite tog jag alltid med sockerkaret till jordgubbslandet.

Man får väl vara smart. 

Sex: Grillkvällar. (Majkolvar med salt...)

Sju: Båtturer och tältövernattningar.

Åtta: Ljusterapi.

 

Vad tusan. Jag kan ju inte redan börja orora mig över hur tiden efter kommer att se ut. Somnade med rödsprängda ögon och en täppt näsa igår. (När jag väl somnade...) Är det så varje kväll kommer se ut? Hoppas inte. Och att jag är hem och familjekär gör nog inte saken bättre. Haha. yaya, that´s me! Bara att bita i det sura äpplet ett tag. Men just nu vill jag bara spendera sommaren hemma!

 

Hade en fin kväll i går i allafall. Tog med familjen upp till sjön och hade kvällsmys med té. Skönt att bara vara. Kolla på solnedgången och prata! Behövligt ibland.

Ska till stan och köpa det sista idag. De kommande dagarna kommer jag ha noll tid till sådant. Har ju brakfest i helgen och kommer inte vara hemma här i huset under helgen. Måste fixa allt idag med andra ord. Stressigt! Och ärligt talat; Hur fan packar man? Mjukisar blandat med böcker, garn och datorn.. ? 

 

Har inte hunnit känna efter än. Och det är väl lika bra. 

 

Samtidigt som det ringde så sattes låten på som jag lyssnade på under den bästa sommaren i mitt liv. It´s a sign, right? 

På måndag börjar resan till mitt liv. Försvinner iväg till Capio i Varberg. Har hört mycket gott om det stället och jag får faktiskt säga att jag är glad att jag kommit in där. De verkar veta sin grej. Känner mig trygg redan där. Men samtidigt så är jag förbannat jävla nervös. Nervös inför det okända. Äta, sova, äta.. och repeat! Dagarna kommer gå ut på samma saker. Men det är bara för en tid. Tåls att upprepa det med. Detta kommer reparera både in och utsida. 

 

Har ett tungt jobb framför mig. Men nu är jag så sjukt trött på detta så det får liksom kosta vad det kosta vill. Tänker inte klamra mig fast vid det jag tror är rätt längre. Jag har provat på det sjuka ett bra tag nu, så nu är det dags att prova något nytt! För magkänslan säger mig att jag kommer trivas bättre med det nya.

 

 

Och så försvann hela den sommaren på ett kick. Men vad är en sommar om man jämför med ett heltliv? Inte ett skvatt. Det får ta den tid det tar. Hälsan och jag ska liksom hänga ihop livet nu.

Pust. 

...värsta mardröm. Klipper mig max två eller tre gånger per år. Och varje gång låter det lika dant. "Klipp så liiiiite du bara kan". Och så fick det bli. Det är nog ingen mer än jag som märker skillnad. Hoppas inte det i allafall. Fast nu vill jag nog inte ha längre. Fattar inte hur det har kunnat växa så mycket. Växer sig tjockare och längre för varje dag. 

 

Visste ni att jag haft page? Rakat i nacken och långa piggar fram. Den ni. Svart page dessutom. 

 

Svensk sommar. 

 

Jag älskar oväder lika mycket som jag tycker om sol. Men ska det väl vara oväder så skare vá. Gärna allt på en gång. Åska, blåst, regn... sjukt facinerande med väder. Och ser ni det vita på havet på fotot? Det är en vägg av just regn som är påväg.

 

Något annat jag älskar med sommaren är mareld. Har ni upplevt det någon gång? Det är ett ljusfenomen som uppstår i havet med vissa algtyper. Syns bäst om nätterna. Brukar bada i marelden. Man ser ut som ett stort spöke som simmar omkring. 

 

Och stjärnfall. Såg åttiofem jäkla stjärnfall på under en timma för någon sommar sedan.

Många önskningar gjordes den kvällen må ni tro. 

 

Folk vet om att man har en ätstörning. 

Det säger egentligen ingenting. Att vara ätstörd betyder för en "okunnig" bara en sak; Att man inte äter. 

 

Men att ha en ätstörning kan vara allt annat än det. Det sitter inte i ett beteende. 

 

Har ätit många middagar med folk som inte känner mig, men som vet om min situation. Har även fått en del kommentarer från sådana personer. Och det stör mig att folk har mage att kasta ur sig kommentarer bara för att de tror. 

 

"Du äter väl ändå inte det där"

"Oj, fick du verkligen i dig det där"

"Du behöver väl ändå inte äta – för du äter ju inte"

 

Alltså, va? Jag älskar mat och hade jag inte ätit så hade jag väl heller inte levt? Jag äter för gudsskull. Men god aptit dessutom. Jag har mina problem som sitter i mitt huvud. Jag hatar att folk drar alla ätstörda över en kam. Alla har olika problem och olika förutsättningar. Visst, jag hade kanske tackat nej till den där saken. Men att få kommentaren "Du äter väl ändå inte det där", får mig ännu mer att tacka nej. Tänk om jag hade taggat och peppat inför att tacka ja till den grejen? Suck. Då känns det bara som ett slag i magen. Jag vill bli behandlad som vem som helst. Eller nej, som Cecilia och inte en "ätstörd".

 

Är det alltså såhär det känns att vara helt ledig från jobb? Trött och utsliten alltså. haha. Har haft en fin, sista dag på jobbet i allafall. Tokmycket att göra trots att det var student och grejer. 

Tack och lov att jag slutade i "okej" tid för lunch i allafall. Hade aldrig hunnit äta på jobbet. Men nu mina vänner. Nu kommer jag kunna sitta ner i flera timmar och äta alla mina måltider om jag så vill. Rätt skönt att slippa den stressen. För är det något som stört mig så är det verkligen det. Men det har ni nog förstått vid det här laget.. 

 

Mötte upp mamma och syster för lunch på stan efter jobbet. Och efter det åkte jag iväg och firade lite studenter. Åh, vilken underbar känsla det var med studenten. Underbar dag. Tänk att det redan har gått två jäkla år sedan dess. 

 

Dolda kameran, gamlingar som håller handen och soluppgångar.

 

Spaghetti och köttfärssås eller pannkakor med jordgubbssylt.

 

Sushi, skaldjurspasta, lax och lasagne.

 

 

Det beror på. Umgås gärna med vänner eller har myskväll framför teven med god mat och en bra film. Olika beroende på humör. Är ingen festprisse (just nu). Så träffas hellre och bara tjötar och spelar spel hemma hos någon.

 

Det går inte att välja. Älskar slapp blandat med upplevelser. Men en av favoritresorna har vart USA för ett och ett halv årsedan. Bilade runt i Kalifornien i en månad med syster + pojkvän. Hann uppleva så sjukt mycket. En resa i min smak. 

 

 

Ja, för vill ni veta något? Idag gör jag mitt sista jobbpass. På hur länge.. ja, det återstår att se. Men nu är det full fokus på mig som gäller. Känns helt rätt. Att jobba har gett mig mycket. Att få känna mig rätt "normal". Har även orkat väldigt bra får jag tycka. Många, långa pass..

Nog för att min hjärna har gått bananas en del gånger med all stress när det gäller maten osv. (Typ igår..suck) Men det har ändå vart bra för mig med jobb under hela den här resan hittils. Allt har sin tid och just nu är dettta nödvändigt. 

 

Sätter ena jobbet på paus medans nästa heltidsjobb drar igång. Fattar egentligen inte hur jag mäktat med "två" jobb. Fast egentligen.. har jag verkligen gjort det? Haha. Nåja.. man inser med tiden!

 

All in eller inget alls. Slut på daltandet. 

Hjärnan är som en urvriden disktrasa. Men har jag väl bestämt mig så är det inte mycket som kan sätta fällben för mig. Jag tänker gå till botten med det här nu. Är finito med allt vad dumtankar heter. Eller inte riktigt än, men jag kommer bli. Hur? Med proffshjälp och en jävla massa vilja. Nu-kör-vi.

 

Orkar inte skriva så mycket. Men att jag snart kommer att åka iväg för en tid framöver är nu klart. Hejdå sommar (men) hej ett jävla bra liv. Hur länge det blir, återstår att se. Och exakt vilket datum det blir får jag veta om några dagar. Det får bli när det blir.. men nu vet jag i allafall att det just blir. Åh. Vad tusan har jag gett mig in på..

 

Åker iväg hela dagen för att få ordning på saker och ting. Äntligen, får jag väl säga. Har väntat på den här dagen ett bra tag nu. Idag får jag äntligen veta ett och annat. Och hur det än blir så vet jag att det kommer bli bra. 

Efter idag kommer många stenar att lyftas bort från mina axlar. 

 

Men jag känner mig lugn. 

 

Haha. W-t-f. Återblickar.

Ett år tillbaka och jag tänkte "Jaja, ungefär samma.."

Två år tillbaka och jag tänkte "Oh, sådär ska det bli igen.."

Tre år tillbaka och jag tänkte "Åhååå sådääärr ska det absolut bli igen"

Fyra år tillbaka och jag tänkte "Haha. Ett stoppljus. Men rätt snyggt"

När det känns som man har blivit överkörd av en lastbil eller två. 

That´s me for the moment. 

 

De där fjuttiga timmarnas sömn jag fick i natt gjorde sitt. Övertrött på jobbet. Tröttskrattade åt allt samtidigt som jag bara ville att timmarna skulle gå. Och de gjorde de också.. jobbdagen fick sitt slut och jag gick mötte uppe M för att lucha på stan. 

Vart ovanligt trött i kroppen idag. I huvudet också för den delen. Trots att jag inte tänker och grubblar så mycket om "det där" så ligger det ändå någonstans i bakhuvudet och gnager. Hade gärna tagit mig en sovstund, men då riskerar jag ännu färre timmar i natt. Snaaart ska även jag få känna ro, det vet jag!

 

Nä, babbel. Kom och tänka på något. Något bra. Följer en del bloggar och läser runt mycket. Och det känns som att alla på något vis är på gång. Alla (många) verkar bryta upp med allt vad ätstörning heter och börjar leva livet. Alla på samma gång känns det som! Gogogo.

Det känns även som allas mående påverkar varandras. När någon börjar må dåligt så mår alla andra också dåligt helt plötsligt. Och när någon mår bra, ja då börjar alla inse att de kanske också skulle kunna må bra.. och börjar kämpa för det istället! Hänger ni med? Som en våg. Kanske av grupptryck. Omedvetet. Men bra i sådana fall. Om det nu är det bra måendet vi snackar om. Jag tror på mig och jag tror på er. :)

 

Överkörd var det. Skriver utan vidare eftertanke. Får se vart orken tar mig ikväll. Kanske åker iväg och har filmkväll med vännerna. Och om inte så väntar myskväll här hemma med massa god mat. Blir nog en kombo! 

 

Önskar er en fin kväll. Puss & Kärlek.

Ny dag, nya tag. Ny dag och nytt mående.

Klyschigt, men sant. Känner mig som en ny person idag. Har ny energi och har fått godkänt med sömn i natt. Insåg att jag hade feber igår också, vilket förmodligen bidrog till lite extra dåligt mående. 

 

Det har hänt rätt mycket de senaste dagarna. Saker som kommer påverka och förändra framtiden. Jag känner mig lugn med det. Jag hade kunnat bli avskräckt, men istället väljer jag att flyta med.

 

Men dagen då? Ska man baka lite mer tro? Haha. Nej, idag ska jag iväg till flygplatsen och åka ner till stan. Ska skjutsa syster och pojkvän som ska fly landet, igen. Lagom avundsjuk sådär. Hade gärna följt med. Får väl pallra mig till solariumet istället.. drömma lite. 

 

 

Bara ordet får mig nostalgisk. Nog för att det oftast äts müsli här hemma nu (säger du det?) men under årens gång har jag nog plöjt igenom varenda flingsort. Det finns en djungel av sorter i butikerna. Men om det väl blir flingor nu för tiden så brukar jag föredra hårda, krispiga med tuggmotstånd. Även osockrade! 

 

När jag var mindre så föredrog jag motsatsen. Då skulle det vara degiga flingor som hade legat och gottat sig i mjölken så länge som möjligt. Sockriga skulle de vara också. Helst med chokladöverdrag. Fast jag måste nog erkänna att jag fortfarande inte tröttnat på den där heliga kombon; Iskall filmjölk och ett lass hederliga cornflakes! Ganska svårslaget, trots allt. 

 

 

Så fort jag är på väg in i en ny period i livet så vill jag förändra allt. 

Jag vill ha en helt ny start och vill ta bort det mesta som påminner om den "gamla" tiden.

Ut med det gamla – in med det nya. 

 

Och jag märker att jag är påväg in i en sådan där ny period. Jag möblerar om i rummet, slänger kläder, bryter kontakter och binder nya kontakter. Förra gången jag kom in i en "ny perdiod" så bytte jag stil – helt. Jag gick jag från att vara hårt sminkad och svarthårig till blommiga klänningar och osminkad. Haha. Undra vad det blir den här gången. Ska jag klippa mig pojkkort kanske? Eller göra en helkroppstatuering? Eller bli världens flickigaste flicka?

 

Nej, några drastiska förändringar blir det nog inte. Men det första jag blir sugen på är alltid samma sak. Hårfärgen! En sådan sak kan spela stor roll. Man kan faktiskt känna sig som en ny person genom en sådan enkel sak som färgen på håret. 

Så vem vill jag bli den här gången? 

 

 

Kanske ska man boka tid hos frissan redan i morgon? Spontant är kul. Fast någon svarthårig period blir det dock inte igen. Men rött är ju inte fel.. eller gyllenbrunt.. eller rosa.. ska jag klippa av det också kanske?

 

Sover på saken. Bäst så. 

 

Gääääsp. Dör trötthetsdöden. 

Men vilken jäkla värme. Kanske är det den som får mig trött? Eller är det bristen på sömn? Dygra fem timmar på två nätter. Och jobb på det. Och vänner. Och tankar. Haha. Livet suger musten ur mig för tillfället.

Men ikväll fylls jag av energi i form av vänner + god mat. 

 

Och jag som sa att jag inte kände hunger? Tar tillbaka det där nu. Det där återkommande hålet är tillbaka. Jag försöker fylla det så gott jag bara kan. Men när man redan ätit mycket mer än det man brukar och fortfarande inte är tillfredsställd så börjar man undra. Och jag försöker slå bort det där "mer än jag brukar" så gott jag bara kan. För kroppen behöver olika för var dag som går. Man kan omöjligt veta vad man behöver med hjälp av en förutbestämd mängd. Det håller inte! Och samtidigt vet jag nog innerst inne att jag ändå behöver mer, mer & mer. Ju mer, desto bättre.