Godkväll.

Ringar in och skriver ner.

 

Samtidigt som jag bara är. Och hittils går det bra att bara "vara". Jag menar, Capiokonceptet är inget hokus pokus. Alla kan äta som Capio och de flesta äter faktiskt i många fall som vi gör där. Inte alla, men många. Det är inga konstigheter. Bara regelbundet och tillräckligt. 

 

Lunch på stan i form av buffé. Och middag hemma blev goda örtbiffar som ni ska få recept på. Det är kul när man vågar prova riktig mat och laga här hemma. Med "riktiga" ingredienser och inte fjösvarianter. Näringsrikt, gott och färgglatt. Åt biffarna med klyftpotatis som jag ordnade ihop och en kall ört/vitlökssås. Men det stör mig fortfarande att det dumma lockar. Det ska inte få locka mer.

 

..för jag är hemma och ska göra slut med ätstörningen. 

Måste ruttna på detta nu. Så jag tröttnar och aldrig mer vill gå tillbaka.

 

 

Det är utmanande att vara hemma. Får tänka mig för hela tiden. Men har haft en bra dag. Nu blir det soffläge och god kvällsmat.

Ha en bra kväll. Kram!

 

Tur att man kan tänka först och göra sen. Då blir det ju bra oftast! :)
Kan bara säga att det märks verkligen att du är på helt rätt väg just nu!!! Hemmavistelsen kommer bli grym!

Din stönighet smittar av sig och hjälper mig när min vilja sviktar! Verkar vara en klok idé att vara hemma en stund, även om det iibland kan vara sjukt jobbigt. Hur gör du för att strunta i det jobbiga som tränger sig på? Ha det bra, och fortsätt köra på! Det är så härligt att se bilder där du strålar mer och mer:)

så är det alltid en viss period, och det kan komma och gå, det gör det hos mig. och många andra jag vet.
tankarna dyker upp ibland då och då (i början av frisk processen mer än andra) och det är då man MÅSTE vara på sin vakt och säga ifrån att "nä nu jävlar, här är det jag som bestämmer!".

ätstörningen kommer alltid locka lite på en, alltid, men det gäller att ta sig förbi det svaga-stadiet där du lätt faller tillbaka i den.
skaffa dig en ryggrad, du är nog redan på goda vägar att bygga upp en verkar det som, en jävlareanamma! och du kan klara detta finnemang!

Du är en superfin tjej! Har en fundering kring hur du hanterar sådana "tjock"känslor som ibland kommer då man ser sig själv på bilder eller i andra sammanhang. Själv har jag tagit mig fram mycket när det gäller att bli trött på allt det där. Det funkar bra med vikten upp och jag upplever inte att det med vägningen är jobbigt, inte vikten i sig, inte siffrorna. Men sen ser jag mig själv på ett foto (inte i spegeln, där ser jag inte problem på det viset) och jag ser... tja skillnaden. Just skillnaden blir jobbig, inte att jag är stor eller så. Eller kanske dock lite grann. Även om jag ser allt det positiva med - att man är snyggare då man gått upp till exempel! Upplever du liknande tankar? Har du några tips hur man kan hantera sådana känslor? Ha en kul tid hemma nu framöver!

Haha oj, värmländskan som visar sig! Översättning: envishet ;)