Ett jäkligt uttjatat citat men som faktiskt stämmer. Mitt liv går upp och ned. Men hur dåligt jag än mår ibland så vet jag att en bättre tid väntar. Det kan inte regna i all evighet! 

Jag blir nästan "glad" (Ja, bara nästan) när jag mår dåligt över andra saker som har med mat, vikt och allt det där tramset att göra. Det där tar inte upp all min tankekraft längre. Men när jag mår dåligt över något så har jag, likväl som många av er, lätt att ta till maten som "utväg". Ett sätt att få utlopp för sina känslor när man annars inte vet vad man ska göra av dem. Något att kontrollera. Och i många fall helt omedvetet, utan att man kanske tänker på det.

 

 

Men det finns inget livet som ska få ta ifrån mig allt som jag nu byggt upp.

Inget och ingen är värd den smärtan igen. Måste hitta nya sätt att hantera motgångar på.