..men det känns som söndag. Kanske beror på att jag har vart iväg över natten. Hamnade i Halmstad hos min syster m.fl. Åt supergod wokbuffé igår innan det blev en bra film och myskväll. 

Påvägen hem idag så blev jag glad, ja tänka sig – glad när jag hamnade i en timmas bilkö. Satt där medans min såkallade "mattid" passerade. Kände ingenting. Ingen stress, ingen ångest och ingen oro. Hade detta vart för ett årsedan så hade jag börjar gråta (storgråta). Så en sådan liten och obetydlig sak fick mig att inse hur fri jag har på ett sätt har blivit. Litet och fruktansvärt obetydligt för många, men stort för mig! 

 

Hemma igen. Pratat med min behandlare idag på telefon. Fått mer tid i Varberg. Tillräckligt mycket för att bli helt klar. Nåja, helt klart kan man nog inte bli där. Det tar flera år att ble helt frisk till 100% tror jag. Och det jobbet måste på ett sätt fixas på hemmaplan! Man kan lägga grunden där, men man måste slutföra det hemma. Så kommer det i allafall bli för mig. Och jag känner att jag är på god väg! Några pusselbitar hit och dit som behöver hittas bara. Det är nog inte lika komplicerat som jag har trott! Think outside the box, så kommer du långt!