19 December

Godmorgon mina lovers! 
 
Vaknade upp till tre olika ting idag. För det första vaknade jag mitt i natten av att jag grät. Ja, hulkade och snyftade. Jag skrev upp på direkten vad det var jag hade drömt, för att inte glömma. Och det vart en riktigt löjlig dröm såhär i efterhand! Haha. 
Men från att vakna upp från det till att några timmar senare vakna till ett sms som kommer göra dagen lite bättre samt tunga snöflingor som dalade ner utanför fönstret, ja det var bra mycket mysigare. 
 
Fick en fråga om det inte kunde vara lite mer "Jag" i bloggen, inte ätstörningen. Och jo, självklart. Men först ska jag bara ta reda på vem jag är lite mer först. Samtidigt som hjärnan arbetar för fullt med alla dessa tankar så märker jag ändå att det börjar finnas plats på annat! Det har tex börjat klia så förbannat i mina fotofingrar på senaste. Vilket det inte har gjort på ett år... Ser inspiration över allt! 
För samtidigt som det är mycket äs-snack här och där så vet jag att det endast är just en ätstörning. Ätstörningen är en sjukdom och sjukdomen är inte jag. Stor skillnad. 
 
Har ni några frågor om mig, så passa på att fråga dom med! :) Framtid, dåtid, nutid...?
 
Nu ska frukosten i magen och sen får jag se vart denna lediga dag för mig. Hoppas ni får en fin dag. Puss & Kram


Kommentarer
sanna

hejsan! följer din blogg men har nog aldrig kommenterat förut :) måste bara säga att det är imponerade hur du kämpar och sliter, helt på egen hand :) dock har jag tänkt på en sak, hoppas att du inte tar illa upp av att jag skriver om det!? eftersom jag själv har anorexia sen 10 år och vet hur lätt det är att "lura" sig själv så undrar jag lite över det här med dina framsteg/utmaningar. har själv en tendens att dra ut på ångesten och tänka att det är bäst att ta ett litet steg i taget. men erfarenheten har lärt mig att ångesten inte blir mindre för att jag drar ut på den. jag tror inte riktigt på att planera in utmaningar för mycket, eftersom det är så lätt att kompensera och mixtra då. förstår du hur mina tankar går? jaja, hur som haver, du är sjukt inspirerande och värd ett friskt liv, du verkar lätt vara en superhärlig person :) varma kramar, och god jul :)

Svar: Då tycker jag att det var på tiden att du kommenterade! ;) Och tack ska du ha.
Ohja, jag förstår precis vad du menar. Egentligen ska utmaningar inte vara planerade – utan spontana. Det är DÅ det är en riktig utmaning. Ta tjuren vid hornen när tiden väl är inne. vet att det är lätt att tänka, kompensera och planera för mycket annars. Själv tänkt en del på det.

Och jag vet även att ångesten inte minskar med tiden, snarare tvärtom. Lika bra att bocka av så mycket man kan med en gång. Men det är tyvärr lättare sagt än gjort.

Hoppas du mår bra och njuter av julen och alla godheter :) Tack för din kommentar. Kram till dig :)
Cecilia

2012-12-19 @ 14:01:09


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0