Dagen

Vad snabbt förmiddagen gick. Spenderade några timmar med att fixa ärenden (åh så vuxet) och sedan vart det bara hem och fixa lunch. Blev fyra efterlängtade julklappar till mig själv. Bland annat ett smyckesskrin som jag har vart ute efter länge samt en guldkedja som kommer pryda min hals så fint. Nu är det bara berlock som saknas, men hittade ingen som föll mig i smaken. 

 

Lagade makaroner och köttfärssås till mig och syster. Lika lyckat som vanligt. Gör verkligen mitt yttersta för att öka på portionerna. Men har man ätit en viss mängd under en lång tid så är det väl rätt logiskt att det är den mängden man förknippar med normalportion tillslut, inte sant? Vet inte hur pass nära jag är rätt storlek. Men dömmer jag efter mättnaden så är jag rätt nära. Och det vågar jag (nästan) göra nu när jag har dragit ned på den gröna konsumntionen vid måltiderna. Är i rätt spår i allafall. :)

 

 

Det lättaste hade vart att äta sushi varje dag, då slipper man tänka! ;) Då vet man vilken mängd man får och att det är tillräckligt. Och då kan man även koncentrera sig på annat än maten. Är så uppe i mina mattankar när jag äter fortfarande. Det har blivit bra mycket bättre, men inte helt. Hade ju vart lite trevligt att kunna vara liiite mer "med" de andra och inte helt i sin egna värld. Det kommer väl det med. :)

 

Hälsa
Du är trött på dina vanliga rutiner för bättre hälsa. Använd din fantasi för att komma på nya.

 

Alltså, blir rädd när jag läser detta. Pratade om precis detta igår. Det är främst hemma i min trygga miljö som jag inte utvecklas. Så fort jag kommer ut på äventyr eller resor så mår jag genast mycket bättre och klarar av att spräcka bubblan på ett helt annat sätt. Dags att fixa lite nya reseprojekt snart. Om inte annat så är det dags att faktiskt klara av att spräcka bubblan även på hemmaplan, trots att de trygga möjligheterna är nära till hands. 

 

 

Dags att smälta maten en aning. Sedan blir det julgranspynt. 

 

 

 

 

Nej, jag drack inga näringdrycker (i början men ej från och med då de riktiga viktuppgången inleddes), och det går bra utan också. Men då krävs ett extremt jävlar anamma och noll tolerans vad gäller nästan rätt och missar. Det finns inga ursäkter, bara anorektiska. Man kan alltid få i sig alla mål i full storlek. Om man vill!

Mitt bästa råd till dig är att söka hjälp - proffessionell hjälp. Så får du hjälp komma upp i de mängderna din kropp behöver direkt. Jag ville klara mig själv in i det längsta - liksom dig har jag tidigare (dålig) vårderfartenhet - men hade jag inte tagit emot hjälpen jag fick så hade jag antagligen inte varit där jag är idag. Och jag hade absolut inte tagit mig hit så pass fort. Att söka hjälp är inte att erkänna sig maktlös eller otrollräcklig. Det är att ta kontrollen över sjukdoen om man inte själv lyckas komma upp i fulla storlekar och kontrollera en stadig viktuppgång. Alla drömmar om mat osv är typiska teckan på att det inte räcker till i dagsläget - att kroppen vill ha mer.

Jag har nog snarare lättare att utmana på hemmaplan, fast det var längesen jag hade en riktig utmaning nu. Behöver verkligen en spark där bak.
Gött att det börjar bli bättre med portionsstorlekarna, du är verkligen sjukt duktig! ;D
Kram! <3

Det jag inte förstår bara, är varför du inte söker hjälp "på riktigt"? Alltså från vården, så du kan få matschema, eventuella nd osv. Du har ju svårt med portioner, vad som är normalt osv, med matschema slipper du det!
Då får du snabbare upp vikten(!!) som är så himla viktig att få upp för att kunna jobba med resten, been there done that! När vikten går upp mår man mycket bättre, även om det är skit med att gå upp i vikt (alla anorektiker är rädda för att gå upp i vikt, även om man vill bli frisk, är man ändå rädd för att gå upp i vikt, så är det bara.)
Men jag tror du behöver hjälpen från vården. Att bli frisk är inte en dans på rosor. Man känner sig fet ibland, man får ångest av utmaningar, man får ångest av att äta mycket, men det är så fucking värt det i slutändan. När du står där med normalvikt och kan gå ut och festa med dina kompisar istället för att tänka på hur många kalorier en cider innehåller. Eller ta en pizza med utan att bry sig om det. Eller kunna leva utan dessa jävla begränsningar. VÅGA VÅGA UTMANA!
KÄMPA PÅ.