Lite känslor bara

Är på konstigt humör. Vill låta allt rinna av mig, men det tar stopp. Har samma känslor som när jag satt här i somras och skrev klagoinlägg. När jag bara ville ha tusentals kramar och höra ord om att allt kommer bli bra igen. De här hemma har åkt iväg på diverse olika julkalas Och vännerna ska ut på krogen och roa sig. Själv ska jag.. ja, vad tusan ska jag göra? Klappa kattjäveln hela kvällen? Typ så. 

 

Idag vill jag inte vara själv hemma. Det är ingen bra kväll för det. Får väl hoppas att det blir mycket på jobbet så de ringer in mig eller nåt. Fast nej, Det är jag inte heller speciellt sugen på. Istället ska jag ta mig ner till affären och köpa mig något gott tills ikväll. Ska baka var tanken. Ett nytt bröd eller liknande. 

Är fortfarande pangmätt efter lunchen. Förstår inte varför, då den åts för flera timmar sedan. Är fortfarande helkass på att lämna mat på tallriken, trots att magen är full. Både bra och dåligt. Dock blivit bättre på det där, men långt i från helduktig. Nog för att det var gott, men jag lyckades nog med en såkallad bukfyllnad idag! Inte okej. 

 

 

Har suttit och gjort små kalkyler. Bra sådana. Räknat och tänkt lite. Och så har jag jämfört tre sorters matdagböcker. En från när jag gick i behandling, en från förra året & en från den här tiden. No comments. Fick bara upp ögonen lite. Mina trötta små ögon, som har ett hav bakom ögonlocken. Ska elda upp alla böcker så småningom. Glömma allt och lägga det bakom mig. Vill bara spola fram tiden några år. 

Vill känna mig trygg, självständig och stark. Just nu känner jag mig osäker, beroende av andra och svag. Motsatsen till vad jag vill känna. Men när är man egentligen vuxen? Tror det kommer dröja några år tills jag känner mig sådär moget på livet. Men det kommer, antar jag. 

 

"När tror du att du kan släppa detta och vara på benen igen?". 

"Till sommaren, hoppas jag". 

 

Var jag optimistisk när jag svarade så? Bara jag kan avgöra den saken. Det är mina val, beslut och tankar som avgör det där. Ett relativt bra år har passerat, trots att jag kanske trodde att året skulle se annorlunda ut. Men nu blickar jag framåt ett halvår i tiden och ser en sommar med yttligare några nya möjligheter. Den här sommaren ska jag göra allt det där som jag trodde jag skulle kunna göra i somras. 

 

Hoppas ni får fin kväll åtminstånde. Det ska även jag försöka fixa. Har det inte såå pjåkigt här ändå. Har tänt mängder med ljus, har två gokatter som sällskap, ska äta en stor kvällsmat med nybakatbröd (och keso från en nyöppnad burk. Bästa) Haha, och kolla på tv! Och så gör nötpåsen mig sällskap ikväll såklart. 

 

Färdigbabblat. Puss

Åh, blir alltid så nyfiken och förväntansfull när du har skrivit ett inlägg, hoppas alltid på en framgång!! Du får inte glömma att vi (iaf jag!) tror på dig och hoppas att du så snart som möjligt är av med alla jobbiga tankar!!

Styrkekram såhär på lördagskvällen!! (Från en som sitter med plugg! Inte alls kul!)

Tänk att du är 5 år äldre, frisk från ätstörningen. Och så kollar den här friska, fem år äldre dig på dig själv nu. Vad skulle den friska du vilja säga till dig själv? Skulle du vilja ge dig själv någor råd? Du kanske vill fråga dig själv någonting?

Fundera på det :) och fundera på allt roligt man missar i livet som sjuk. Jag är i samma sits...

Kram

I brist på ork till kloka ord får ja sno ett par ja läst ngnstans
"ibland så måste man stanna upp en stund för att orka gå vidare". Du kämpar o sliter dag ut o dag in, slits mellan känslor o tankar, göra andra o göra dig skälv nöjd. Kräver mkt av dig sjäv, och när du inte når det du trott du skulle så känns de givetvis skit! Och att göra rätt är svårt när det känns som att man slits itu lite inuti varje dag-för hela tiden blir de olika tankarna o känslorna till krig, vad är rätt? Vad är fel?
Pang! Och det är ofrånkomligt att ha dagar då man är ledsen, vill gråta, få sitta i någons famn, få trygghet från någon annan när man inte lyckas hålla fast vid ngn trygghet i sig själv. Det är mänskligt! Tillåt dig själv att stanna upp, att känna utan att fly! Det är svårt som fasen-men inte omöjligt! Du behöver vila, samla nya krafter!
Ja önskar att ja kunde säga till dig att lägga över ansvaret lite på ngn annan ett tag, men jag vet att det skulle kunna betyda matscheman osv. Vilket ja förstått inte är vad du vill.
För jag tror på dig, är överygad om att du kommer ta dig ur det här, men kanske behöver du mer hjälp? Js vet inte hur det skulle kunna se ut, ja känner bara att du liksom skulle behöva ngn hjälp med "avlastning", du jobbar 200% med dig sjäv o dessutom en jäkla massa i hamburgerstressen! Inte undra på att det känns motigt ibland.

Äsch, ja är trött i huvudet och ville egentligen bara skriva att du inte ska ge upp, att jag tror på dig och hade ja kunnat hade ja gärna delat en påse nätter framför en fiöm med dig ikväll!

Sänder en KRAM genom cyberrymden o hoppas att den når fram!!

jag tror att det lite grann ligger i en sorts prestation att bli frisk på "rätt sätt", att inte våga börja agera förrän man har en helt uppstrukturerad plan för hur vägen till friskheten ska gå till och sedan ska både kroppen och knoppen följa detta mönster. Kommit fram till att det nog är så med mig men vet inte om samma sak stämmer för dig?
Sedan tror jag mycket också som flera andra skrivit att både våga ta ner livsmedel från "tabu hyllan" men också från det "heliga podiet", att maten och framförallt utmaningar måste intas under speciella omständigheter och på rätta tider. Kanske är det just den där inte särkilt goda hamburgaren med pommes frites på donken som intogs i farten som på sikt gör en mkt starkare än en god hembakad kanelbulle hemma vid köksbordet med familjen?
Hoppas iaf att du haft en fin kväll. Jag har inte pluggat ett skit i dag, tyckte jag kunde slippa det efter gårdagens tenta och har dessutom jobbat fem timmar så det fick liksom räcka.
Sov gott vännen, du är bra!

såklart du kommer bli frisk till sommaren, du har kommit himla långt bara sen jag började läsa din blogg, vilket var för typ 3 månader sen!! ibland glömmer man lätt vilka framsteg man gjort. att må dåligt en dag betyder inte att allt du gjort hittills varit förgäves. många kramar till dig