Pepparkaksbak
Olika rutiner för olika dagar. Så lite flexibel har jag lärt mig att vara. Men varför måste jag vara så jävla fast på tider och mängder dessa dagar. Ja det kan man fråga sig. Blir-så-trött. Trodde att jag kunde vara lite mer flexibel än vad jag faktiskt kunde. Mina fängslande tankar höll mig ifrån saker som inte ens var utmanande. Kommer äta samma sak om bara någon timma. Men när jag väl blev bjuden så var tiden inte inne – och jag tackade nej. Blev förbannad på mig själv för att jag valde "den lätta" vägen. Ska inte mata dummesidan mer.
Har återigen börjat känna igen alla tecken. Dåliga sådana. Påminns om förra vintern igen när allt började. Jag är inte påväg tillbaka dit, så oroa er inte. Det tillåter jag inte mig själv. Men jag kan fortfarande känna igen känslor och tecken som förr uppstod vid vissa situationer. Undanflykter och en klump i magen. Vill ju framåt – inte bakåt.
Pepparkaksbaket blev lyckats åtminstånde. Och lite luciakänslor har jag fått idag trots allt. Pepparkakorna blev sådär fluffiga och perfekta. Precis som de ska vara. Vissa aningen missbildade. Men de var bakade med kärlek och det är väl det som räknas? ;)
Nu är jag hemma igen. Ska få i mig lite mat och sedan beger jag mig mot jobbet. Skönt att slippa ta med sig mat idag. Nåja, något tar jag nog allt med mig, trots att jag äter innan. Men det är ändå skönt att inte ha stressen att man måste få i sig en viss mängd där då allt redan är intaget hemma. Om ni förstår.
Hoppas ni får en lugn och fin kväll. Kram!
Kommentarer
Sara
Var pepparkakorna goda då? Hoppas att du smakade någon :)
Kramar
Trackback
