Som en tagg

Om jag har haft en av de jobbigaste dagarna på länge? Svar ja. Om jag har fått ett och annat hårt slag i magen? Svar ja. Men samtidigt har jag återigen fått upp ögonen för nya saker och hittat nya metoder för hur jag nu ska gå till väga. Nyckeln till framgång är mod och att våga. Stå emot och göra rätt. 

 

Morgonstund har....? Ja, visst tänkte ni fortsättningen på meningen, av ren vana. Det man har hört/tänkt under flera års tid tänker man sedan av ren automatik. Precis samma sak gäller mina tankar. Tankarna kring maten. De kommer aldrig att försvinna. Hur mycket jag än försöker. Jag kommer aldrig lyckas bli av med allt surrande i huvudet. Har trott att jag en dag ska vakna upp och slippa allt det där. Men jag hoppas och tror förgäves. Där kom slaget i magen. 

Men det är tyvärr så det är. Sanningen kan svida. Eftersom jag har tänkt dessa dumma tankar under många, många år så tror jag knappast att de kommer försvinna helt. Men egentligen är det skitsamma, det viktigaste är hur jag hanterar det jag tänker. Gör jag inte handlingar av det jag tänker i framtiden (de dåliga tankarna) så kommer jag inte låta de styra över mitt liv, som de gör idag. Allt handlar om att förändra beteenden. Agera rätt.

 

I dagsläget låter jag mig styras av tänket. Ger vika och lyssnar ibland till fel saker. Men i framtiden antar jag att jag helt enkelt kommer få lära mig att leva med tankarna men inte ge vika. Det är en stor skillnad! Det gäller bara att agera på rätt sätt. Lära sig vad som är rätt och fel.

 

Tror som sagt att alla har konstiga tankar angående mat, kropp och träning ibland. Friska som sjuka. Skillnaden mellan den friska och den sjuka är bara hur pass bra man kan motarbeta och gå emot tankarna. Låter man sig inte styras av rösterna så tror jag att man kan leva ett relativt normalt och frisk liv ändå, även om tankarna ligger och surrar i bakhuvudet.

 

 

Självklart tror jag att man kan bli helt frisk och fri. Det är inte det jag säger. Vet många som har blivit helt fria från sin ätstörning. Men nu pratar jag utifrån mig. Jag vet att jag kommer kunna bli fri och leva ett normalt liv. Men att tankarna ibland kommer att titta tillbaka, det vet jag också. Invanda mönster. Så enkelt är det! Som sagt, det gäller bara att ta itu med allt på rätt sätt. Inte låta sig styras och påverkas så att det förstör ens liv. Och med tanke på hur stor skillnad det är på mina tankar nu och för ett årsedan så är jag övertygad om att jag i framtiden kommer kunna få ännu klarare tankar. Utan tvekan. 

 

Många ord blev sagda idag. Även många tårar trillade ner för mina kalla små kinder. Allt kändes bra hopplöst där ett tag. Men nu har jag fått smälta allt som sades och nu känner jag mig lite bättre till mods. Upp och ned, ned och upp! Allt är en jävla berg och dalbana. Visste inte att man kunde känna såhär mycket. 

Vad vill jag egentligen? Vad vill jag göra? Hur ska jag göra? Blir bara mer och mer frustrerad för var dag som går. Men jag vill bli ännu mer frustrerad, så jag får en jävla eld i baken. Har velat skynda långsamt, men nu vill jag mest bara skynda. 

 

Cecilia, ska vi snöra på oss gympaskorna, ta varann i hand och springa mot mål?!
Jag tror att du kan bli helt fri från tankarna men att det som när ett sår läker, först är det helt öppet, sen sätter man på ett plåster och när man tar av plåstret så kan ärret vara kvar en lång tid men det bleknar undan för undan...till slut finns det bara där som ett minne långt bak i huvudet, inte som en del i vardagen.
Tankar och kramar i massor, du fixar det här!

Fina fina du!
Det släpper med tiden, i somras räknade jag varenda liten kalori och nu kan jag tom glömma att jag åt en kanelbulle på förmiddagen..! Det går långsamt med vissa saker och det finns dagar som är jobbigare än andra, men jag själv märker att det blir större avstånd mellan de där svåra dagarna. Och så länge jag ser det är det värt att kämpa allt man kan!
Du är modig, stark och superbra, glöm aldrig det! En dag kommer du tänka tillbaka på det här och undra vad sjutton du höll på med!!! <3

Det är inte alls säkert att du kommer att ha kvar de "dumma" tankarna alltid. Jag trodde själv att jag skulle ha sådana tankar kvar även efter att jag hade blivit frisk, och visst fanns de kvar länge men de kom mer och mer sällan och nu är de borta. Du måste ha tålamod! Det tar lång tid att bli frisk. Någon sa till mig en gång att man får räkna med att det tar lika lång tid att bli helt frisk som tiden man varit sjuk. Vet inte om det stämmer men för mig tog det nog två år från att jag VERKLIGEN hade börjat kämpa tills jag kände mig helt avslappnad i förhållande till mat, kropp och träning. Jag skickar härmed en rejäl dos hopp och tålamod till dig, använd dem väl! Kram!

Förstår vad du menar med tankarna aldrig kommer att försvinna, jag känner så själv. Samtidigt tror jag att de flesta människor har lite tankar och funderingar kring mat och vad de äter. Skillnaden är vad man gör åt det (eller inte). Tänk själv när det bjuds på kakor eller så och alla som säger "jag borde inte" och ändå tar en bit. De tänker tanken då men inte har de ångest för det efteråt... Här tror jag att skillnaden är.

Det är att kämpa vidare för din (och min) skull. Finns bara en väg att gå :)
Kramar

Vet du vad?
De kommer visst försvinna!
Människor är fantastiska på att återhämta sig och även om det går långsamt så kommer du en dag inse att de där tankarna inte finns där!
Sedan så kommer du alltid ha dem nära till hands är jag rädd för och varje gång du mår dåligt kommer de komma smygande igen..
Du blir som en frisk nykterist, fast en frisk anorektiker då..

Du har redan kommit långt som inte låter dig styras av sjukdommen!
Du har bara lite kvar..