Fin dag + Ullared
Och för att inte starta shoppingrundan med att bli griniga så fyllde vi på magarna med världens godaste buffé det första vi gjorde. Sushi, thaimat och kinamat..behöver jag säga att jag åt lite för mycket? (Buffé = mycket kaninmat. Så resultatet kan ni räkna ut) Och behöver jag nämna att halva tallriken bestod av ingefära? Haha. Mamma och syster fick sig ett gott skratt när de såg hur mycket ingefära jag hade tagit. Men gott, det var det tamej tusan. :)
Sötnöt! (höhö ;) lite nyfiken på vad du anser vara 'massa nötter' och hur mycket du påt ungefär lägger på filen ex? Tycker uppskattningar är väldigt intressant, jag och mamma är nästan dagligen oense om mina portioner hm.. Brukar dina föräldrarifrågasätta/påpeka någonting om dina portioner? Kram kram
Låter som du hade en toppenbra dag igår.Och kul o bra shopping.Idag är det varmt,vilken årstid tycker du bäst om?Jag älskar vintern o snön,men det dröjer till vi får snö..KRAM LINDA
1 dl låter jättebra tycker jag, lite eller mycket vill jag inte spekulera i då även jag är anorektiker och vi vet ju - vad spelar det för roll egentligen !? jag skulle gärna våga ta 1 dl! :D Jag älskar nötter men när jag tar så tar jag bara 10 st (ätstört exakt alltid) och då är det bara en gång om dagen, tar jag mer så är jag av sorten som fortfarande inte heeelt kommit över kompensationsbeteendet, gäller då mer än bara nötterna..
Jag blir "bevakad" när jag gör mina lunchlådor till jobbet så att det blir en normalportion, sedan är jag dock ärlig och tar hem det som blir över om jag inte klarat att äta upp, vill inte komma in i "ljugarbeteende". Frukost har jag som dig iiinga som helst problem att äta, dagens bästa mål alla gånger!! Mina föräldrar kommenterar mindre när vi äter, är det något så säger dom lite försiktigt ta nu en liten potatis till eller liknande. Annars försöker dom såklart peppa och uppmuntra om jag tar extra av det jag tycker är jobbigast att äta.
Oj va långt det blev, sorry men det känns bra att växla lite ord med någon annan i samma sitution mer än att bara läsa, mycket av dina tankar liknar mina :)
kram!
Jo sant, det är det som är så irriterande - jag är såå medveten om allt som händer med min kropp, vad jag utsätter den för, vad som egentligen är logiskt rätt men ändå så ska det vara så förbaskat svårt att släppa kontrollen. Igår utmanade jag iaf och lyckades ganska bra - förätt OCH varmrätt på restaurang och 1/2 glas vin, alltid något!
Jag gick äntligen med på privat öppenvård i februari efter en lång tids mixtrande. Det var dock inte förrän i oktober förra året det eskalerade och gjorde sig ännu tydligare fysiskt. Jag åker på 1 termins utlandsstudier i september och skulle därför behöva gå upp snabbare än jag gör för att orka bättre och antagligen bli starkare psykiskt också därför har jag blivit ordinerad 3 ND om dagen sedan maj utöver de 6 målen. Men det är skitsvårt, har precis trappat upp från 1 till 2 åtminstone. Det är den där elaka rösten i huvudet som tänker "äh skämtar folk eller jag behöver inte gå upp så mycket, jag är större än de flesta anorektiker" -men vad ska det spela för roll eftersom jag är sjuk i vilket fall. Som jag sa, skrämmande medveten men ändå så feg (även om jag är grym på att utmana vissa dagar). Du fortsätter att fightas på egen hand eller? :)
Skönt att bli pushad av någon annan som är sjuk (för tråkigt nog är vi ju det), utmanar du med något idag så gör jag x2! antar du hehe? Spanks oh kram! :)