Flashback
SV: Jag är inte alls klar, det tar en himla tid. Men som sagt, sakta men säkert så :)
Min ena syster är sjuksköterska och vi pratar mycket om vad jag och min kropp behöver. Ett stort tips är att berätta för någon i din familj, om inte hela fmailjen känns bra, så tala åtminstone med din mamma eller pappa. Det är en otrolig glädje och lättnad att höra och se deras pepp och glädje över att jag lyckas äta något speciellt.
Även min egen utbildning till sjuksköterska har fått mig att inse vad som händer i kroppen vid svält (vilket är fruktansvärt) så jag insåg vad jag hållit på med.
Jag äter inte potatis, ris eller pasta (förutom stuvade makaroner ibland, vilket jag är barnsligt förtjust i :), men jag äter väldigt mycket grönsaker, och då främst rotfrukter! Så jag får i mig tillräckligt med kolhydrater.
Jag har även ökat på med mellanmjölk istället för lätt, helfet yoghurt & keso, mer kött på middagen och något extra på kvällen. Jag är en sån som snöar in mig på vissa saker och just nu njuter jag av en tosca-mazarin på helgens kvällar :)
När det serveras något fika-aktigt, som tex budapestlängden i senaste inlägget, så försöker jag ändå ta en bit och sedan äta det jag tycker mycket om. Jag avstår tex från själva marängen, men äter grädde, mandariner och de nötter som finns i. Likaså tosca-mazarinen. Det känns jobbigt att äta hela, och i och med att jag inte gillar själva mazarinsmaken äter jag helt enkelt toscan ovanpå och sedan själva kakbottnen. På så vis får även jag njuta av det goda och min kropp får det extra som den behöver.
Det jag har svårt för är att äta en ordentlig lunch och variera mig. Det är ju extra viktigt när jag tränar flera gånger i veckan. Jag behöver blir bättre på det och jag jobbar med att öka på även där.
Jag ringde till Vårdcentralen och sa att jag haft problem med ätstörning och ville veta hur mina värden såg ut. Så jag fick tala med en jättebra läkare som bokade in en tid. (Se till att du får en läkare som du känner dig trygg med - du kan alltid be att få byta om det ej känns bra).
Stor kram till dig !
svar:
Jaa, haha.
Men tror man vet innerst vad man känner sej bäst i, vad som känns mest som du, även om man som sagt kan vilja ändra hårfärg efter "mood" eller olika perioder i sitt liv, men håller med...det e det som e det jobbiga isf om man vill bli blond igen sen... :P