Insikt och räkor

BAM! Behöver inte längre något svar på hur många räkmackor som är "normalt". Har räkor stapplade från magen enda upp i halsen. Och en mango på det också. Och julmust i mängder. Hungern var helt enkelt ett tecken på att matintaget under dagen har vart lite litet. Men med tanke på att jag vågar täcka upp det med mer mat på kvällen så gör det inte så mycket. Bara det inte blir för ofta och bara jag inte gör det med vilje! 

 

 

Nu till en insikt jag kommit underfund med;

 

Anledningen till varför jag är så låst vid "min mat och mina mått" är; 

 

Rädslan för att gå omkring hungrig. Ja, så är det. Till skillnad från förr då jag älskade känslan av en tom, kurrande mage så är det idag något jag fruktar. Verkligen hatar! Och jag vet att jag blir mer än mätt på min vanliga frukostmat tex. Därför känns den trygg att äta. Jag vet att den är tillräcklig och samtidigt i en normal mängd. Och hade jag valt något annat så är jag rädd att jag inte blir lika mätt – men hade fortfarande inte vågat ta mer. (Och med all säkerhet grundar det sig på att jag är rädd att det blir lite mycket...)

 

Men väljer jag istället att lyssna på den där jävla kroppen om jag äter något annat – och helt enkelt äter tills jag får samma mättnadskänsla som av mina vanliga frulle, så måste det väl bli samma?! Men spelar det egentligen någon roll om det inte blir samma innehåll? Svar nej. (Så länge det inte blir mindre då vill säga...)

 

Tänk att jag sitter här och säger att jag är rädd för att känna hunger. Eller ja, hunger känner jag på varje dag – men ni förstår. Och hade jag inte blivit mätt på det "nya" så är det väl bara att ta ett extra mellanmål? Ja, så enkelt kan det ju låta.. men där är det återigen stopp! Fast, fast – fast! 

 

Får se hur jag ska gå till väga med detta löjliga. Men nu inser jag iallafall varför jag till viss del är så låst. Och det känns bra att ha kommit på det åtminstånde. 

 

Nu ska jag förbereda mig för lite sömn. Ikväll kan jag iallafall lägga mig mätt – och stolt. Kram!

Kunde inte uttryckt mig bättre själv! Jag är jätterädd att gå hungrig efter maten. Idag blev min lunch för lite och jag var fortfarande hungrig, ändå ignorerade jag det i fyra timmar till melliset - idioti!

Precis så är det! Man vet liksom inte alls hur pass hungrig/mätt man blir av något annat och vilken mängd som i så fall krävs. Och om man kommer stå sig. Och om man inte gör det så riskerar man att behöva gå utanför sin trygghetszon någon timme senare, när det egentligen inte är dags enligt sitt mentala schema.
Du satte exakta ord på det! Nu gäller det bara att fila på ett sätt att utmana det, så det ska jag fokusera min närmsta tid på för egen del! Hoppas du med! :) Stor kram!

Gomorron,Hoppas att du kommer o få en fin dag idag,jo den vegetariska sushin va ju god,mest ris som jag tycker e ok ändå,så det e en fördel ju.Kanske ses vi nångång på en sushi resturang...brukar du äta o köpa från det stället?Vad tycker du om det andra stället på gågatan?KRAM Linda /Alingsås/

Jag vet inte om jag någonsin skrev de på min blogg, men jag vet att jag sagt de till någon.. Jag känner precis som du! Får jag inte äta den mängden mat/ den maten jag är nöjd med så är jag rädd för att inte bli mätt. Rädd för att tappa kontrollen och äta för mycket! "Men om jag tar si och så mycket gram blir jag mätt!" "Jag måste äta de här för att bli mätt!!"

I själva verket är det ju bara ätstörningen som säger så, man är rädd för andra livsmedel. Visst; vissa livsmedel blir man mindre mätt på, t.ex. mager fisk. Just för att det inte är så kaloritätt; därför får man ju kompletera med något mer eller äta ett större mellis. Men jag förstår hur du känner! <3

Ta hand om dig! Kram :)

Känner igen det där, när det slog över från att eftersträva hunger till att bli nervös för den... Dock: från detta tog det i alla fall för mig lång tid att våga äta ordentligt; de trygga måtten och livsmedlen betyder ju tyvärr ofta inte saker man på riktigt går upp i vikt av.
Bättre blev det först när jag slutade tänka alls kring det.
Bra att du insett känslan i alla fall, men försök gå emot rädslan!

Sådär gör jag också... Nästan alltid när jag testar en "ny" rätt, så tar jag för lite. Men det är inte så farligt faktiskt. Det är bara att äta mer sen! Man kommer bli hungrig fortare, och då är det bara att äta. Inte så bara förstås, men det är en övning. Man lär sig ju också att ta större mängder av den nya skrämmande maten, ju mer man prövar den. När jag gjorde paj tog jag alldeles för lite. Men sedan när jag gjorde gratäng så började jag äntligen acceptera att jag tidigare tagit för lite, så då tog jag en större bit. Paj och gratäng är ju inte samma sak, men båda rätterna är sånna jag tycker är lite knepiga eftersom de innehåller alla energiämnen man ska få i sig... Oroa dig inte om du ätit för lite under en måltid, de kan du lösa nästa gång du äter :) Kram