Lite ventilation!

Insåg idag hur mycket av min tankeverksamhet som tas upp av mat. Jag kan inte tänka på något annat. Nåja, visst kan jag. Men då måste jag anstränga mig. När andra sitter och dagdrömmer om framtiden, killar och kläder så sitter jag där och dagdrömmer om...mat. 

Fick frågan om vilka framtidsdrömmar jag har, visioner. Vad jag vill förändra och uppnå. Allt jag svarade handlade om mat. Kan jag inte bättre än så? "Jag vill slippa göra det, jag vill kunna äta det, jag vill slippa tänka på det..."

Men vad vill du? Cecilia? Det tog stopp där. Jag har haft så mycket mattankar i hjärnan på sistonde att jag knappt har hunnit reflektera över vad jag vill göra, vad jag tycker om osv..

 

Återigen så känner jag mig dock inte stressas över framtiden. Den blir som den blir. Men något jag dock känner mig stressad över är tiden jag lever i just nu. 20 år och det är nu jag ska slå mig fri och börja leva mitt liv. Det är i dessa år man utformar sig själv och borde leva livet. Skratta, festa, umgås och göra misstag. Det enda jag gör är det sistnämnda. Men jag gör helt fel sorts misstag. 

 

Känner mig både glad och nedstämd. Kanske inte är så konstigt. Det är alltid jobbigt att dra upp allt från grunden. När allt kommer till ytan så blir allt så påtagligt. I vanliga fall är jag duktig på att skjuta undan allt, men ibland är man tvungen att ta tag i det. Förr eller senare liksom. 

 

En annan sak som gör mig stressad är tanken på att detta inte är tillräckligt. Har gått och väntat på att detta och trott att något under ska ske. Men bara för att jag går och pratar med en som pushar mig varje vecka så betyder inte det att det är hon som gör det riktiga jobbet. Det är jag, jag och återigen jag. Och undret jag väntat på kommer nog aldrig att ske. Visst kommer detta att hjälpa. Men allt jag "väntat" med måste jag göra utan att någon säger till mig. Det är jag som måste ta besluten om mitt liv och mina val. Det är inte så att någon kan sitta och mata mig... måste ta steget själv! 

 

"Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna"

 

Har två saker som jag vill uppnå innan jul. Det är ju trots allt jul. Och de sakerna ska jag fixa utan att jag får det som "hemläxa" eller att något säger åt mig. Dessa mål ska jag uppnå för att bevisa för mig själv att jag kan klara mig själv. Innan jul som sagt. En månad kvar. Ska överträffa mig själv och gå emot mina principer! Synd bara att jag är så förbannat feg. Ja, jag erkänner det. Jag är dock kanske klok och har mycket insikt – men är feg. Huh. 

 

Slutbabblat om detta känner jag. Haha. Men har så mycket tankar som bara kommer upp till ytan hela tiden. Har precis bakat vörtbröd som jag ska äta ikväll. Luktar jul i hela huset! Vörtbröd med russin i. Hade helst ätit det tillsammans med en bit julskinka och mängder med stark senap på. Men det får vänta någon vecka till. 

 

(Babblar säkert på senare ikväll igen. Haha. Stå uuut.) Puss

När kroppen får i sig tillräckligt med näring så kommer du automatiskt tänka på annat än mat! Det blir snarare som så att du får sätta klockan för att komma ihåg att äta mellan tiden du ägnar åt att LEVA. Och när man utesluter det vardagliga livet som friska lever för att vila upp sin kropp så blir det rent naturligt så att du kommer komma på att du vill och orkar saker sedan. Det krävs att det ska komma av sig själv - otvingat. Och det går först då kroppen känner sig redo vilket den blir med lagom mycket föda, lagom mycket vila. Och lagom är mycket då det kommer till din situation, den jag själv varit i. Bar gör gör gör. Det kommer kännas fel antagligen - säkert XXXX antal ggr du upprepar ngn form av utmaning! Men det är bara fel som är rätt. Och jag lovar, du kommer inte ens tänka på vad du gör till slut. Rätt och fel suddas ut. Man bara lever.

Av egen erfarenhet vill jag bara säga att Linnea har så rätt i det hon säger! Det är verkligen sant, allt det där. Jag tänkte typ konstant på mat när min vikt var för låg, men när jag jag bara åt ordentligt kom det naturligt. Kroppen är så himla smart, den VILL att du ska tänka på mat för det är just det den vill ha! Men jag tror du grejar det här tjejen. Kör hårt nu!

Kan du inte berätta om de två målen? :)

De där matdrömmerierna kommer ge sig när du kan tillåta dig själv att äta de saker du drömmer om. Så tycker åtminstonne jag att det brukar funka. Jag tänker mycket på maträtter/livsmedel som jag ännu inte ätit (sen sjukdomens start/eller att det var länge sen). Alla de sakerna är inte ens läskiga, vissa har jag bara inte hunnit äta... Typ fiskbullar, morotskaka, budapestrulle. Men saker som jag väl ätit har försvunnit ur mina drömmerier, som napoleonbakelsen jag äntligen fick äta i lördags. Maten och sötsakerna man fantiserat om blir mer vardagliga ju mer man äter dem tycker jag... Kram!

Hade du varit feg Cecilia så hade du inte hamnat i "skiten" från första början för det ska faktiskt till en hel del mod för att inte ge sin kropp det den behöver. Det handlar om att vända det där modet som faktiskt finns inom en åt rätt håll, till att våga leva.
Inte lätt och är ungefär i samma sits men finns inte så mkt annat att göra än att köra på, el hur?!
Stor kram till dig!