Stöttepelare

Hemma efter några timmar på jobbet. Skönt att det blev en kort dag idag trots allt. Och ännu skönare att det var relativt lugn när jag skulle äta. Alltid denna stress när man jobbar på dagen. Men samtidigt är jag tacksam över att vi inte har några "bestämda" raster då man måste äta. Nu kan jag välja lite mer fritt och kan äta när det passar mig. Får ju faktiskt se det positiva i det hela. 
 
Blev upphämtad av syster efter jobbet och har vart ute på lite äventyr. Är så glad över min familj. De är mina stöttepelare i alla lägen. Och snart ska de få sin pigga och glada syster/dotter tillbaka. Känns ofta som jag belastar dem med mycket. Men samtidigt är det framför dem jag kan vara mig själv och riktigt visa hur jag mår. Förut var jag rädd att visa mig svag, även för dem. Höll upp någon fasad för att inte behöva handskas med frågor om hur jag mådde. Men familjen är just familjen och de ser igenom allt – även fasader. Skönt att kunna vara ärlig från hjärtat istället. Känna trygghet. Men jag antar att de får stå ut med en trött, velig och besvärlig dotter ett tag till. Men snart så är jag tillbaka! ;)
 
Jag och mina små guldklimpar

Ja, då var man hemma som sagt. Ska se till att få i mig något rejält nu. Hann inte fixa vidare bra mat att ha med mig till jobbet. Men allt är bättre än inget. Och snart ska jag inte behöva planera mat att ha med mig till jobbet. Nej, då ska jag kunna knåda ihop något därifrån istället. Precis som de andra gör. Blir dock inte så sugen på "sådan" mat efter en hel dag vid stekbordet. Men jag måste ju faktiskt pröva – för att bevisa. Någon gång, ja någon gång i allafall..
 
Mat var det ja. Hoppas ni har haft en bra dag. Puss & Kram från lilla mig. 


Kommentarer
Anonym

Nog för att du är en himla fin tjej i stunden, jag följer in blogg vid varje inlägg. Men OJ vad min blick fastnade vid denna bild länge, kommer jag på mig själv efter en stund. Den utstrålar riktigt mycke ren lycka och vilket vackert ansikte - fortsätt kämpa så kan du göre den bilden i repis snart! varma kramar.

Svar: Åh, det gjorde mig glad. Tack snälla. Kram!
Cecilia

2012-11-08 @ 09:05:08


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0