Stress

För var dag som går så har jag mer och mer börjat känna och inse hur mycket jag missar. Både matmässigt och socialt. Livet är tyvärr inte speciellt långt. Och det jag går miste om är jag rädd att jag inte kan få tillbaka. Mina fria ungdomsår är snart förbi och jag vill allt annat än att just ångra dem när jag blir äldre.

 

Något annat som stressar mig är att jag kommer gå upp i vikt på "fel" sätt, av fel saker. All viktuppgång är förvisso bra. Men tillåter jag inte mig själv allt inom matväg så kommer viktuppgången nästintill "vara förgäves". Tankarna kommer inte ha försvunnit till 100% och risken att jag då trillar dit igen och hamnar ner på en farlig vikt igen kommer förmodligen vara rätt stor. 

 

Oron släppte idag när jag fick ett samtal om att jag nu har mitt första KBT-möte inbokat. 

 

Men samtidigt kom jag på. Det är bara jag som kan göra jobbet. Så varför gå och vänta på hjälp och inte göra det själv från början, egentligen? Till slut måste det ju ändå bli gjort, oavsett hur länge jag skjuter upp det. Och även om de inte kan tvinga mig till något på KBT´n så hoppas jag ändå från botten mitt hjärta att de åtminstånde kan få mig att släppa på vissa spärrar. Vill ju så förbannat mycket – men gör desto mindre. Hade ju inte sökt till detta om jag inte ville bli frisk. Och om jag ändå vill – varför fixar jag det då inte?! Fattar liksom inte vart spärren sitter. Allt har blivit till en vana som är så djävulskt svår att bryta. 

 

This or that?

 

Något som stressar mig ännu mer är när jag tänker på hur lång väg jag har kvar att klättra. Lägger man manken till så fixar man nog 1kg/ veckan. Men oavsett om jag gör det så kommer jag ändå inte vara vid min "målvikt" på flera, flera månder. 

I våras satt jag och var så jävla blåögd att jag trodde att jag skulle vara fri redan i somras. Räknade med en sommar bestående av sol, bad, fest, träning och en stark kropp. Det enda jag kan säga är... in my face. Det enda jag kan göra nu är att sätta upp nya mål. Mål som den här gången ska nås! 

 

Målet är Beach 2013! Ska gå emot alla tidningar jag dieter så jävla hårt så ni anar inte. Ska slå mig själv med häpnad och köra en rejäl Beach 2013 – reverse. Alla träningsfreak kan posta "dunder-frulle-med-ett-halv-knäcke-efter-träning" rakt i ansiktet på mig. Det kommer inte röra mig i ryggen!

 

Hoppas på att kicka igång detta på riktigt när jag har vart på första mötet. Och då är det delmål som gäller. Delmål, belöningar, utmaningar och tillsist en jävligt snygg, stark och välmående Cecilia! 

Något som har hjälpt mig mycket med det förbjudna är att tänkta "vad är det värsta som kan hända om jag äter det" för du kommer inte dö av att äta godis, glass, gräddiga såser ett par gånger i veckan. Visst ångesten är förjävlig de första gångerna men det minskar efter ett par gånger. Vad är det som tar emot? Du vill upp i vikt, och att äta lördagsgodis eller fetare mat kommer inte göra att du går upp tio kilo utan det behövs mängder av det!

Lycka till och jag hoppas verkligen att du vågar utmana dig med det farligare snart än ändringar av måltider osv.

Stor kram på dig vackra!

kämpa på vännen!
ät ALLT du någonsin velat äta! godis, chips, maträtter, naturgodis, feta yoghurtar, flingor, musli:er, krämiga bakverk, pizzor, thaimat, sallader överösta med fetaost/grillad halloumi, ostar, nötter, frön, bara ät allt du någonsin tyckt varit/verkar gott!

kämpa på! du SKA klara det här! annars bli jag (som iofs bara är en vanlig liten läsare på din blogg) bli såååå arg besviken och ledsen för att anorexin ändå fått sitt finger med i spelet..

Cecilia, du gjorde nyss min dag med detta inlägget! Som jag ältat och diskuterat samma tankar med min behandlare och det resulterar alltid i "Du kommer inte dö om du äter det å andra sidan kan det leda till död om du inte börjar att öka i vikt NU" och här sitter man och får inte tummen ur varje dag ändå! Let's do this! Kram från andra sidan atlanten

Nog att du är snygg nu, men den högra bilden, du är ju hur söt som helst! Om jag var du skulle jag trycka i mig galet med kalorier för att nå till det utseendet igen!
(Okej, man vill inte gå upp FÖR fort, det är klart, lagom takt är alltid bäst, vare sig det gäller viktUPPgång eller nedgång)
Vad jag vill poängtera är - Trots att det kan vara jobbigt att se siffrorna öka på vågen (av någon konstig anledning), så tycker jag inte du ska tveka en sekund på att ta en extra portion om du orkar, eller ta en extra macka, osv osv.
Även om det i dina ögon skulle bli så att "du går upp fel" (Man hittar ju alltid fel när det gäller sin egna kropp känns det som), så rättar det till sig och lägger sig jämnare med tiden. Kroppen är en makalös maskin bara man ger den lite tid :)
Om inte annat vänjer DU dig med tiden med din nya kropp. I början när jag hade gått upp såg jag bara fel, kände mig stor, klumpig och pluffsig. Men för varje dag som gick såg jag de positiva effekter som viktuppgången gett.
Att inte längre se sjuk ut, få blickar pga av att ens kropp chockar folk. Utan att faktiskt ha en SNYGG kropp, det känns fantastiskt!

Finaste Cecilia jag ber dig att söka behandling, antingen så fortsätter du såhär, eller så får du söka behandling så att någon annan får ta över ansvaret en tid. Alternativt att du bara helt enkelt blundar för rädslan och förväntansångesten och inte tänka/känna efter så mycket. Sträck ut din hand om be dina föräldrar om hjälp. Du kommer ångra dig om du fortsätter tiden gå. Vet du varför? För att jag var nyss precis i din sits och jag vet att du kan klara detta. Jag gjorde det, och vet du vad? Det var tusen gånger enklare och mindre ångestladdat än väntat. På två veckor märks otrolig skillnad, jag mår inte alls lika dåligt och är inte lika rädd längre. Du har så mycket att leva för, påminn dig om det! Hur mår du när du vaknar om morgonarna? Eller lägger dig om kvällarna? Är du nöjd eller är det ännu en dag då du tänker att du ska vända, nu får det vara nog men så ändå hamnar du i fällan pga rädsla. Du vill inte leva såhär, du vill inte se ut som du gör, så du har inget att förlora på att ge allt! Tycker du inte det verkar som att jag mår bättre nu? Tillräckligt med energi gör mirakel för både kropp och knopp.

Ta dessa orden till dig, du vill inte bli kroniskt sjuk eller hur? Du kan reparera kroppen och bli helt frisk. Börja nu. Vilken rädsla och ångest är stört, att aldrig bli frisk eller att göra en ordentlig vändning nu?

Jag tror verkligen att du kan om du ger dig själv en ärlig chans. Be om hjälp, ensam är inte stark och stöd behövs. Kramar om

Lycka till!

Yeeey. Bra skrivet! Du kommer fixa det här! Beach 2013 här kommer vi! Hälsosamma och glada :)

Så himla fin, du kommer att klara det!
Du är stark!! :) <3

Jag täntke precis som dig från början, varför gå och vänta på hjälp och inte bara göra det själv från början? Men tillslut insåg jag att det inte är något negativt att ta hjälp. Det gjorde att jag klarade av att ta fler och fler steg framåt, steg som jag tog på egen hand! Så se hjälpen som något positivt, det är fortfarande du som gör arbetet!! Lycka till

Jag tror du kommer bli helt frisk, för du verkar ha så mycket glädje inom dig! Hoppas du provar på sötsaker snart. Finns så mycket gott ju! Och det är så mysigt att sitta och fika. Känns absolut inte onyttigt i kroppen! Självklart skulle det kännas så, om man åt en hel kladdkaka på en gång. Men en bit med vispgrädde, det är bara nödvändig energipåfyllning :)