Att inte veta

Har kommit fram till att det är skönt att inte ha något val. Att inte alltid kunna bestämma. Och så har jag även kommit fram till något, som andra nog tycker är konstigt. Många vill ha koll på vad maten de äter innehåller, hur den har blivit tillagad osv, även jag – till viss del. 

När det är jag som lagar maten så blir jag petnoga. Lusten till att mäta, väga och räkna finns där, trots att jag sällan gör det. Men jag blir mer petig, just för att jag kan påverka vad jag ska stoppa i mig. 

Så jag har istället börjat uppskatta att bli serverad maten jag äter, något som många avskyr.  Men då har jag noll koll på vad som finns i, hur mycket det är eller hur det har blivit tillagat och kan helt enkelt "inte göra något åt saken". Och det är så jäkla skönt och jag bryr mig inte om att jag inte har koll! Det är så mycket skönare. 

 

Fin omelettfrulle i Kina

 

Jag själv tycker att det är knasigt att det är så. Jag menar, jag äta tex en omelett som jag vet är stekt i massa smör eller äta sås som jag vet att det är massa grädde, som någon annan har lagat. Men hade det vart jag som hade lagat den där maten och vetat hur mycket det hade vart i av allt så hade det vart en annan femma och jag hade blivit petnoga och fixerad. Som sagt, helknasigt! 

 

Bara lite tankar sådär på eftermiddagskvisten. Jag ska snart sätta igång med maten. Eller ja, kanske ska överlämna det till mamma idag istället när jag väl kan. ;)

Har iallafall haft en väldigt produktiv förmiddag. Har hunnit vara hos polisen, hämtat tavlor, lämnat massa viktiga (och tråkiga) papper, vart och handlat, packat upp det sista och till sist hamnat här, igen. Trillade in i favoritaffären gällande mat och upptäckte att det var 25års-jubileum, vilket resulterade till 25% rabatt på allt i affären. Halleluja! Nu kan jag meddela att förrådet med mullbär, rostad kokos, bananchips och nötter är uppfyllt så det räcker lääänge. Eller ja, i den takten jag knaprar nötter så lär det ta slut rätt snart. 

 

Puss och Kram

jag rä preciiis likadan!! om min sambo frågar vad jag vill ha i maten säger jag bara: gör något bara, gör nåt lagom!! en "vanlig" person vet bättre än mig, tänker jag :)

jag är likadan! jag tror det handlar om att man (sjukdomen) tänker att om man inte har ett val att laga lite "lättare" så måste man göra det för att lindra ev. ångest, man kan lixom inte stå upp mot sjukdomen och säga: nej nu vill jag ha grädde i såsen för det blir godare än minimjölk. Då blir det lättare om man kan låtsas att man inte VET vad som är i. typ.

kramar!

Jag är exakt likadan!!! Det är mkt enklare att bara äta om någon serverar maten åt mig, hemma eller på restaurang. Annars är jag gärna där och trixar av nån anledning.... Får mer ångest när jag vet exakt vad maten innehåller än när jag inte har lika mkt koll.. Konstigt kanske, men vi verkar ju vara fler som tänker likadant :)

Jag känner lite samma sak, med att bli serverad. Särskilt när det gäller sås. Att äta sås på restaurang/hos vänner har jag inget problem med. Tycker det är gott och äter det gärna till t.ex. köttbullar och potatis. Men att själv laga sås tycker jag är svårare. Det är som att jag inte litar på mig själv när jag gör såsen. Antingen tar jag bort alla "obehagliga" ingredienser så att det knappt kan kallas för sås, eller så stoppar jag i allt "onyttigt" man kan tänka sig så det blir för stabbigt och konstigt.
Kram

Känner igen mig så mycket. När jag själv lagar mat drar jag mig alltid för att "krydda" eller tillsätta extra "onödiga" kalorier när man lika gärna kan låta bli. Då är det skönt att bli serverad helt utan att kunna påverka, dessutom vet man att det man äter är normalt då.