En liten börda

Känner mig som en börda när tider och planer anpassas efter mig. Jag uppskattar det, men känner mig ändå som en belastning. Satte mig tillomed och planerade om i hjärnan för att kunna anpassa mig efter dem. Men när jag kom upp med ett nytt förslag, som vanligtvis inte skulle passa mig – men som jag ställde in mig på för att klara, så höll vi på "mina" tider ändå.

Åter igen, tacksamhet. Men samtidigt hade det vart en bra utmaning. Vill ju lära mig att anpassa mig ännu bättre.  Fast det är nog med saker i huvudet inför morgondagen ändå. Annorlunda tider på jobbet och redan där kommer det innebära knasiga tider för maten (dumt att virra till det ännu mer) och så ska jag på "pratmöte" också. Och det känns i och försig bra. 

 

Min bästa vän för magen

"Försöker-tycka-om-hösten-promme" / "Ett (fyra) äpple om dagen är bra för magen"

 

Som ni ser blev det en "för-att-slippa-tänka-lunch". Gott som tusan. Men får nog hejda mig lite på sushifronten snart och faktiskt "lära" mig laga mat till mig själv här hemma. Haha. Inte för att jag inte fixar det, men ibland kan det vara skönt och mysigt att slippa tänka och unna sig en liten utelunch. (Nåja, blir väl kanske lite väl ofta, men ändå...) Ska ju alltid krångla till det så jävligt annars! Bättre att låta någon annan stå för käket :)

 

Slut på skrivandet. Ska återgå till slutet i min bok. Puss

hade varit kul att ta en sushilunch, får lära mig äta detta! bor du i stockholm? kanske får ta o spendera en helg där! kram

Jag tycker friska människor ofta är dåliga på att anpassa sig, de också. Som ibland när någon sovit över hos mig (förr), så gick personen ofta hem och åt frukost. Och ibland har de också konstiga anledningar till att inte ses. En var att personen skulle festa på kvällen och ville vara hemma hela dagen tills dess. En annan skulle slå in en present och kunde inte ses på hela dagen. Jag tycker det är svårt att veta hur mycket man själv ska anpassa sig till friska, eftersom de också kan vara dåliga på att anpassa sig... Kram