Kalasmat

"Cecilia, hallå? Cecilia.. jag pratar med dig". Precis så har det vart de senaste dagarna. Har vart totalt inne i mig själv och offkänslorna tycks ha grott sig lite starkare. Kommer på mig själv att sitta och tänka på helt andra saker  när folket omkring mig pratar. Okoncentrerad och helt i min egna värld. Lika jobbigt för mig som för andra. Känns lagom socialt sådär!

Det är inte bara där jag är off. Hela jag känns avstängd. Tom, på allt. Men främst på koncentration och känslor. Såhär har det inte vart tidigare. Det har kommit nu, de senaste dagarna. Men jag antar att det går över. För det måste det. Fumlar på jobbet, kan inte riktigt få fram det där skrattet och kommer på mig själv att bara sitta stirra ut i tomma intet. Känns...knäppt! (Vet någon varför man får "offkänslor"?)

 

Tidigare vaknade jag upp och kände en sån jävla kämparglöd. Men vart tog den kämparglöden vägen? Den är inte borta, men den är samidigt inte där. Vet varken av eller an. Låter bara dagen rulla på, för att sedan gå och lägga mig – för att göra samma sak nästa dag. Jag har inte lagt mig på latsidan, men jag pushar samtidigt inte på sådär som jag brukar. Antar att det alltid kommer att finnas dalar och toppar. Och man stannar inte i dalen för alltid. Är säker på att känslomonstret i mig tittar tillbaka snart. 

 

Kalasmat

 

Är hemma en runda innan jobbet. Dagen började med vänner på stan och fortsatte med kalasmat med släkten. Baconlindad kycklingfilé stod serverat och klart när vi kom. Och det var bara en av fyra rätter som serverades under tiden jag var där. Kunde åtminstånde njuta av en av dessa rätter. Dåligt, jag vet. Men bättre med en än noll. 

 

Hoppas att ni har haft en fin lördag – och att den fortsätter så. Nu ska jag ladda med ännu mer mat och hoppas på att återfå åtminstånde lite koncentration inför jobbet. Orkar inte med mer tabbar som innebär att jag får städa efter mig själv alldeles för länge, precis som igår. (Suuuuuck). Haha. Kanske var tur att känslorna var urkopplade igår – annars hade jag fått nervbryt av tabben. Istället suckade jag en liten suck, accepterade – och städade. ;)

 

Puss & Kram

Hoppas du fick i dig mer än kanin maten och att glöden kommer tillbaka snart! Finns här för pepp om du behöver <3

jag har flera olika teorier för "offhet" så att säga. den ena är helt enkelt när man är väldigt deprimerad, då brukar man vara helt urblåst mer som att man hamnar i trans. MEN i ditt fall skulle jag kunna tro att det antingen handlar om att du precis inlett samtal/terapi, eller hur? vet inte hur många gånger du hunnit gå men det är iaf extremt ansträngande och ett tag kan man tom känna att man backar och mår sämre just eftersom man rör om och drar i nya trådar lixom. men om man kämpar på så kommer det tillslut börja bli bättre och bättre. men, det är en kraftansträngning av dess like..

den trejde är att det kan vara så att fler och fler av dina känslokanaler slås på, vilket gör att man börjar känna massor om allt, hormonerna går barsärkagång och man skrattar gråter om var annat. finns inget styre alls där. detta stabiliseras såklart oxå tids nog, om man fortsätter i rätt riktning..

så mitt tips är helt enkelt att acceptera hur det nu är, stå ut och kriga vidare!

kraaam!

Jobbigt att känna sig sådär tom... Jag kan bli så om det är något jag inte klarar av att hantera. Då blir jag lätt handlingsförlamad. Ofta händer det när jag handlar mat med någon eller fikar/äter lunch ute. När jag ska bestämma mig. Ibland får jag sån beslutsångest att jag bara stirrar in i disken. Orkar inte ta ställning till någonting. Kanske känner du något sånt? Att det är något som känns svårt att greppa? Kram

Kan inte någon hjälpa dig och stötta dig vid mat situationer? Så du får i dig en normalportion iallafall? :)