Har nyss ätit middag och sitter och försöker samla krafter i soffan. Utan större framgång om man säger så. Slängde i allafall ihop en god middag bestående av köttfärssås och makaroner. Vart faktiskt sugen på pasta idag då det inte har vart mycket av den varan på några veckor. Men tyvärr kände jag varken hunger eller mättnad nu heller och har inte gjort det på hela dagen. Förutom efter frukosten då. Pang sa det där vill jag lova. Hade säkert stått mig på det hela dagen lång om hungern fick säga sitt. Tråkigt, tycker jag. Maten smakar ju faktiskt lite godare om magen kurrar lite. 

 

Har som sagt fått äta efter klockan idag. Så på ett sätt kan man säga att jag redan har trillat tillbaka till trygghetsbubblan. Min "vanliga mat" på samma tider som alltid. Jag vet att det är nödvändigt, men det känns redan "som förut" och jag vill inte att det ska kännas så. Men samtidigt är det de som kallas vardag, antar jag. För många ser dagarna likadana ut och det behöver ju faktiskt inte vara negativt, egentligen tvärt om.

Antar att jag helt enkelt har hakat upp mig lite för mycket på att bryta allt det där trygga. Men det är ju det jag behöver för att faktiskt kunna öka. Det är så tudelat det där! Jag måste faktiskt äta efter klockan för att få in alla mål per dag, samtidigt som jag inte vill känna mig tvungen. Men då är det också lätt att det inte alltid blir 100 %, så då tycker jag att det är viktigt att äta efter klockan. Men samtidigt måste man lära sig att leva som en "normal". Dvs att äta efter behov istället efter ett klockslag. Dock vet jag att jag kan äta efter behov och det är väl det viktigaste. Med andra ord kanske det bästa är att äta efter klockan, för att det är det bästa, men om det skulle komma upp något spontant så ska jag ta tillfället i akt, för att påminna mig om att jag kan. 

 

Nä fyfan. Nu märker nog även ni att jag är trött. Fingarna skriver snabbare än vad hjärnan hinner tänka. Nu ska jag äta äpple. Puss