Uppbyggnad

Dagens horoskop

Hälsa
Viktigare än motion för dig just nu är att få koppla av. Gör sådant du mår bra av.

 

 

Skönt. För något annat än att sitta i soffan hade jag inte tänkt mig idag. Har även tänkt på just detta ett tag. Motion. Det är en stor del i mångas liv. Och det var det även i mitt. Har egentligen aldrig haft någon vidare sund relation till träning, förutom när jag dansade. Då tränade jag för att jag älskade det jag gjorde! Tycker till viss del att det är skönt att ha gett mig själv "träningsförbud", men samtidigt kanske jag borde börja lite smått igen? Kroppen mår ju faktiskt bra av det i viss mån. Är rädd att bli fast i träningsträsket igen bara..

Nu talar jag inte om milslopp ute i skogen. Snarare någon form av uppbyggnad utav kroppen. Stärka den igen. Bygga upp muskler så att jag orkar mer. Orkar vardagsgrejer. Känner ju att ryggen har tagit stryk något enormt och jag får ofta smärtor vid ländryggen samt mellan skuldrorna. Får nog förvisso en hel del vardagsmotion på jobbet, men jag vill påbörja det mer grundligt. Inget ansträngande. Yoga, kanske? 

 

Att vara två olika personer, med två olika röster. 

 

Är fortfarande rädd att jag ska känna press och krav när detta är "över". Kanske fortfarande är det som får mig att stå och stampa? Bilden stämmer nog rätt bra in på mitt mående. (Tog den för ett skolarbete en gång i tiden) Två personer som jagar och brottas med varandra, dagligen. Tudelad och ambivalent. 

Samtidigt är ingens liv kravlöst. Det kommer alltid finnas saker man undrar och grubblar över. Men det är balansen som jag är rädd att inte hitta tillbaka till. Det har alltid varit antningen eller i mitt liv. Gällande det mesta. För mycket träning, ingen träning – för mycket mat, ingen mat... och så har det hållt på, om och om igen. 

 

Men samtidigt kommer jag växa upp, bli en mogen ung dam och förhoppningsvis inte bry mig så mycket om småsaker längre. Alla människor klarar av att leva en normal vardag med balans (Nåja, många i allafall..) så varför skulle inte jag klara av att leva ett sådant liv? 

 

Att vara stark är

Att leva livet som det är

Att acceptera dess kraft

och ta del av den

Att falla till botten

Slå sig hårt

Och alltid komma igen

 

Musklerna kommer automatisk tillbaka med viktuppgång, då kroppen bygger upp muskler som behövs i vardagen. Vid undervikt kommer du bara att bryta ner dem ännu mer om du börjar tränar, så du gör klokt i att vänta. ta ett steg i taget. kanske ett mål som kan sporra dig till att sätta fart på viktuppgången:)
Det är det där med balans som är så svårt! jag hooppas också kunna hitta det och kunna lyssna på kroppens signaler och inte bara följa huvudets vilja.

Du vet att du kan; för annars hade du inte varit där du är idag. Du kämpar på och når ditt mål till slut.

"Vår största ära är inte att alrig falla; utan att resa oss upp var gång vi faller."

Balansgången är svår, men till slut kommer man till balansen man strävat efter; de är då allting kommer kännas bra! Kram på dig!

det är jätteviktigt med rikligt fett, järn och protein för att bygga upp kroppen samt en hel del mejeriprodukter som mjölk, smör, ost, yoghurt osv. Drick mjölk till måltiderna, då gör du dig en stor tjänst. Och använd smör på mackorna, inte bara t ex leverpastej eller keso. Det är livsviktigt för att bygga upp och ta upp proteinet, de fettlösliga proteinerna samt för att "smörja" organen. Du kommer inte öka på det viktmässigt men må tusen gånger bättre. Jag har ökat på enormt med mat de senaste dagarna och ändå händer knappt inget. Var inte rädd, dra inte ut på det mera Cecilia, det känns som att du är rädd och det är jag med men jag kom till den punkten efter en sommar av alldeles för passivt arbete att jag verkligen inte vill leva och må såhär längre. Skaffa hjälp om du behöver, men du kommer ångra dig om du inte ger dig denna chansen. Håll inte kvar i sjukdomen, för visst gör du det ändå?

Vill inte låta hård, men jag har ju gjort precis likadant under flera månader så jag förstår och känner igen mig. Det är inte försent!

Kramar om

har läst din blogg ett bra tag nu men har nog aldrig kommenterat (jag är verkligen skitdålig på att kommentera bloggar hehh).
men vill bra säga att du kämpar på så jäkla bra och verkar vara en så himla fin härlig smart tjej och jag hoppas du fortsätter hela vägen fram! jag blir inspirerad och stärkt varje gång jag kommer in här. :)

Tror verkligen jag såg dig idag när du åt sushi. Men du satt ju själv? Eller har du en dubbelgångare? :o

Tycker att du ska ta det lugnt med träningen. Funderar just nu själv på att ge mig träningsförbud eftersom det har blivit ett tvång för min del, älskar själv att träna men frågar mig om jag gör det nu för att lindra ångesten eller att tillåta mig att äta mer. Undrar hur det gick för dig i ditt samtal, ta upp och fråga om träning där också. Vet att när jag fick vård nere i Lund på ätstörningsavdelningen så fick jag rådet att när jag var över BMI 18.0 så fick man lov att börja aktivera sig mer i vardagen, typ lättare styrketräning, yoga och liknande. Om man har BMI under 18,0 så kan man inte bygga upp kroppen utan bryter ner den istället.
Kämpa vidare nu!!
Kramar

Hej fina du!
Jag har läst din blogg ett tag och vill tala om hur stark du är. En otroligt inspirerande tjej med mycket att leva för. Men det finns många saker som oroar mig, och jag kände att jag ville skriva till dig, för att peppa. Jag befinner mig själv i ett liknande läge som du. Jag börjar få ordning på att äta det jag ska, regelbundet osv. Men min vikt står stilla. Och länge har jag tänkt att jag kan leva såhär. Jag mår väl ganska bra? Eller? Men jag har på senare tid insett hur otroligt begränsad jag blir av att vanka runt med så lågt bmi. Jag KAN faktiskt inte leva det liv jag vill förrän jag nått en normal vikt. Jag lurar mig själv att tro det. Men alla mina planer drömmar om att resa, arbeta mm, det kommer aldrig gå som det är nu. Jag är inte den person jag skulle kunna vara. Och min kropp mår nog inte så bra. Jag har tänkt även på dig där, eftersom jag bryr mig mycket om dig. Du har tagit dig långt, du är stark och gör ett jäkla jobb. Men sanningen är hård, du går inte upp av det du äter just nu. Även om du äter bra mat och får i dig alla nyttiga ämnen som kroppen behöver. Men den vill ha mer. Tråkig sanning. Men du beskriver ofta symptom som talar sitt tydliga språk om hur kroppen mår. Du sover dåligt, ett tydligt tecken på undervikt. Kroppen är jagad, brist på mat helt enkelt och man sover därför dåligt. Att frysa efter måltid beror på att all energi går åt till att ta hand om det lilla magen fått. Kroppen släpper då alla andra funktioner. Du har värk, osv. Jag tror du förstår. Och vet också. Och jag menar bara väl när jag skriver. För jag vill verkligen att du ska få leva fullt ut. Jag vet att du varit där. Du vet hur otroligt mycket bättre man mår. Och även om man inte måste gå upp "tvåkilo i veckan" takt, så mår kroppen inte bra av att stå för länge i undervikt, även om man äter. För varje dag som går så sliter man på kroppen. Jag har själv förstått att mycket av friskheten sitter i vikten trots allt. Först då kan jag ta tag i andra problem, och jag känner att jag VILL upp i vikt. Jag hatar att vara begränsad hela tiden. Att jag inte orkar, har ont, ser ut som ett skelett. Jag vill få vara en normal människa. Prova det, hur skrämmande det än känns. Och även om jag kan tänka att nu äter jag och så får kroppen gå åt ilket håll den vill så behövs det mer jobb för att gå upp i vikt och det är min plikt att ge kroppen det. Jag hoppas du förstår hur jag menar även om det verkar rörigt. Jag menar verkligen bara väl och vill dig allt gott. Du är en sådan kämpe, och jag vill att du ska få känna och må bra fullt ut. Få prova det. Du är en kämpe. Försök tänka på lite längre sikt bara! Varma kramar från Moa

Vet att du inte är i stånd att se det än, men du har fortfarande lång väg att gå: både i huvud och kropp. Det jobb du hittills har gjort tankemässigt är urstarkt, men det kommer inte att ge riktiga resultat förrän du låtit kroppen hänga med.

Träning skulle jag nog säga var både fysiskt och psykiskt skadligt i din kondition.

Men vet du vad? Jag tror verkligen du är en av dem som kommer lyckas bygga upp dig själv igen. Så fega inte nu, kör på!!